I föreliggande studie undersöks dialektuppfattningar och dialektrealisation i Sävsjö och Rörvik i Småland. Undersökningens syfte är att från en folkdialektologisk utgångspunkt undersöka dialektrns sociala och geografiska betydelse hos unga vuxna på landsbygdsorter. Syftet inkluderar dessutom att undersöka sambandet mellan informanternas dialektuppfattningar och faktiska språkbruk. Undersöknimgsmetoderna består av både semi-strukturella intervjuer med samt kartritningar av 12 unga vuxna informanter i åldern 20-30 år, uppväxta och bosatta i Sävsjö och Rörvik. Materialet analyserades främst kvalitativt, där intervjusvaren och kartritningarna tematiserades baserat på deltagarnas dialektuppfattningar. Dock tillämpades även en kvantitativ analys av hur realisationen av ett på förhand utvalda dialektdrag såg ut hos dem. Resultatet visar att dialekten både fungerar som ett medel för konstruktion av en lantlig identitet, samt ett verktyg för socialisation inom den egna gruppen. Det pekar även på att det finns en särskild varietet registrerad för Sävsjö kommun, dock med oklara geografiska avgränsningar. Vidare visar resultatet att deltagarna i Rörvik både uppfattas som samt i verkligheten är mer dialektala än de i Sävsjö, samt att både kontinuitet och dialektutjämning utmärker talspråket på båda orterna. Slutligen finns tydliga kopplingar mellan informanternas dialektuppfattningar och talspråk, varpå kombinationsstudien också bidrar till ökad förståelse för de båda.