Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om det finns några skillnader i den ackommodativa responsen när den fastställs med tre olika mätmetoder. De utvalda metoderna för denna studie var dynamisk retinoskopi i form av Nott och Monocular Estimation Method (MEM) samt en COAS-HD VR aberrometer. Metod: 29 personer (7 män och 22 kvinnor) deltog i studien, vars medelålder var 23,6 ± 3,1 år. På varje enskild patient gjordes en subjektiv refraktion med en efterföljande mätning av dess ackommodativa respons med tre olika mätmetoder på ett 40 centimeters arbetsavstånd. Resultaten av studien analyserades med hjälp av Repeated Measures-ANOVA och ett post-hoc test i form av Sidak´s. Överensstämmelsen mellan metoderna redovisades därefter visuellt i form av ett Bland-Altman plot. Resultat: Det visade sig att alla tre metoder gav liknande värden på den ackommodativa responsen, vilket resulterade i att det inte fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan metoderna (p = 0,1103) enligt Repeated Measures-ANOVA. Bland-Altman plot visade på att metoderna ej kan användas ombytligt i syftet att mäta ackommodativ respons, då det var för brett mellan övre och undre gränsen för överensstämmelse metoderna emellan. Slutsats: Resultatet av denna studie visar att det inte finns någon statistiskt signifikant skillnad i den ackommodativa respons som uppmätts med Nott, MEM och COAS-HD VR. Det visade sig att metoderna inte kan användas ombytligt i syftet att mäta den ackommodativa responsen, då en dålig överenstämmelse fanns mellan metoderna.

Syfte: Studiens syfte var att undersöka om BKC-tavlans ackommodativa stimulus ändras av att tillsätta optotyper av olika form, storlek och placering till den klassiska BKCtavlan. Metod: Fem olika tavlor tillverkades och jämfördes dels subjektivt med ett högneutralt BKC-test och dels objektivt med en vågfrontssensor av märket Complete Ophtalmic Analysis System (COAS HD VR™). En av tavlorna var den traditionella BKC-tavlan, de andra hade optotyper med varierande storlek, form och placering. Mätningarna utfördes på 40 cm. Mätningarna gjordes på 30 personer mellan 18 och 40 år. Resultat: De fem tavlorna visade ingen statistiskt signifikant skillnad i ackommodativ respons, vare sig med BKC eller COAS™. En tavla med små och runda centralt placerade optotyper visade en ackommodativ respons närmst det ackommodativa stimulit, mätt med COAS™ (2,31 D). Samma tavla visade en ackommodativ respons längst ifrån stimulit med BKC (2,17 D). Ingen korrelaton fanns mellan resultaten av samma tavla med de två mätmetoderna. Slutsats: Det klassiska BKC-korset ger ett lika bra ackommodativt stimulus som tavlor med tillsatta optotyper. Resultatet av en BKC-mätning med en tavla med optotyper blir inte närmre det ackommodativa stimulit, än vad ett test med den vanliga BKC-tavlan blir. Metoderna BKC och COAS™ kan inte användas ombytligen eftersom de inte var korrelerade med varandra.