Denna uppsats undersöker genom att studera skogsbranden i Västmanland 2014 det ledarskapsvakuum som tenderar att uppstå i komplexa krissituationer och hur det kan fyllas genom ad hoc-ledarskap. Resonemang förs kring huruvida det är kontext eller personlighet som avgör vem som blir ledare. Detta är intressant ur demokratisynpunkt, då ad hoc-ledare sällan väljs genom demokratiska val trots att ledarskapet i komplexa krissituationer innebär ett stort ansvar för framtida politiska förutsättningar. Därför undersöks också vad som kännetecknar ad hoc-ledare i komplexa krissituationer utifrån ett analysschema i form av en idealtyp. Resultatet av undersökningen lägger en grund för framtida förklarande forskning av ad hoc-ledarskap, genom att dokumentera hur det i detta fall är bristande institutionell design, tillsammans med en ojämn maktbalans mellan olika aktörer som leder till att samverkan misslyckas och ett ledarskapsvakuum bildas. Detta fylls genom tydligt, men flexibelt ledarskap, där strategier för arbetsgången utformas och implementeras, samt att gemensamma målbilder för nätverket skapas. Vem som fyller ledarskapsvakuumet styrs delvis av kontext, men också av vem som besitter den rätta kompetensen, medan personlighet har visats vara sekundärt. I försök att förstå vem som leder oss ur krissituationer har analysen av tre olika ad hoc-ledare i skogsbranden visat att utöver kompetens är flexibilitet, riskorientering, god kommunikationsförmåga och tydlig vision vanliga attribut hos ad hoc-ledare.