Uppsatsen är en tillämpning av Linda Hutcheons adaptionsteoretiska analysmodell på dokumentärfilmen The Act of Killing - en film som beskrivits som både modig, banbrytande, skrämmande, avslöjande och viktig, men också opolitisk, provocerande, vilseledande, manipulativ och exploaterande. Uppsatsen undersöker med hjälp av Hutcheons genomgripande metodfrågor vad, vem, varför, hur, var och när, hur frågor om representation kan uppfattas så olika och hur kritiken kan vara så polariserad kring filmen. Filmens komplexa bakgrund, innehåll och form kräver en bred och djupgående analys för att få fatt på vad som döljer sig bakom dramatiserade drömmar, fantasier, minnen, rekonstruerade mord, intervjuer, metainslag och bakom-kameran-scener. Uppsatsen går igenom bakgrunden till de massmord som begicks på omkring en miljon människor i Indonesien 1965/66, medialiseringen kring dem, fylld av inhemsk propaganda och exotiserande västerländsk rapportering, och filmprocessen för filmen. Filmen visar några av mördarna och hur de än idag åtnjuter en straffrihet vilken gör det möjligt för dem att för Oppenheimers kamera skryta om hur de gick till väga. Uppsatsen fokuserar på representation av de i händelserna berörda parterna, av de verkliga händelserna i historien och av indoneser som etnisk grupp och följer kapitelvis samma uppställning som Hutcheon gör i sin bok A Theory of Adaptation med frågorna Vad, Vem och Varför, Hur och Var och När. / The essay is an application of Linda Hutcheon's adaptation theory analysis model on the documentary film The Act of Killing - a film that has been described as both brave, groundbreaking, frightening, revealing and important, but also unpolitical, provocative, misleading, manipulative and exploitative. The essay examines with the help of Hutcheon's pervasive questions what, who, why, how, where and when, how representation can be perceived so differently and how criticism can be so polarized around the film. The film's complex background, content and form require a broad and in-depth analysis to grasp what is hidden behind dramatized dreams, fantasies, memories, reconstructed murders, interviews, meta parts and behind-the-scenes scenes. The essay examines the background of the mass murders of about one million people in Indonesia in 1965/66, the medialization around them, filled with domestic propaganda and exoticizing Western reporting, and the film process for the film. The film shows some of the murderers and how they still enjoy an impunity today, which allows them to boast in front of Oppenheimer's camera about their actions. The essay focuses on the representation of the persons involved in the events, of the real events in history and of Indonesians as an ethnic group and follows the same set of chapters as Hutcheon does in her book A Theory of Adaptation with the questions What, Who and Why, How and Where and When.