The largest wildfire ever observed in Greenland raged through its tundra during august 2017, and it is unknown if there have been similar wildfires in the area before satellite monitoring began in 1999. Arctic wildfires affect permafrost degradation, carbon storage of soils and the surface albedo of the Greenland Ice sheet – despite this, local fires have previously been ignored by researchers. Here, aeolian dust deposits are independently dated by radiocarbon and luminescence techniques and paleoenvironmental proxies and macrocharcoal contents reflecting local fires are analyzed. The dating results indicate that the onset of aeolian deposition coincides with the deglaciation of the area, suggesting that paleoenvironmental proxy records from aeolian dust deposits may extend the entire ice-free period of the area until approximately 8 ka BP. Luminescence signals are generally partially bleached, resulting in age over-estimation of several samples. This effect is quantified using the pIRIR/IR ratio and different integration limit intervals. No evidence for previous wildfires were found during the charcoal analysis, suggesting that the area around the assessed profile has never been burnt since its deglaciation. These first results show promise for the method, and in order to expand this to a regional estimate of the wildfire activity through the Holocene, analysis of more material is needed.

Aeolian dust is an important but poorly understood component of the climate system, which both responds to and drives global climate. Recently, dust produced at the high latitudes is also gaining attention as a possible contributor to the atmospheric dust load. However, little is known about its past dynamics and well­ dated records close to the former ice margins at the higher latitudes are scarce. Loess in Brittany region, France, is, therefore a valuable archive of the past dustiness, climate and landscape dynamics close to the former margins of the British–Irish and Fennoscandian ice sheets. However, knowledge of the timing of its deposition and accumulation dynamics, based on a detailed and independent chronology, is mostly lacking. Here, loess stratigraphy at the newly established site Primel Trégastel (Brittany, France) is presented. Loess deposits are dated in detail by optically stimulated luminescence of quartz. Moreover, to account for a variable past dust activity, loess sedimentation and dust mass accumulation rates are derived from a continuous Bayesian age model. Furthermore, this thesis tests the hypothesis of whether the same wind and dust accumulation patterns from the north of the Channel system can also be traced south the English Channel. Luminescence ages and Bayesian age modelling results show a phase of enhanced dust accumulation between 22.5–25.5 ka, coinciding with the Heinrich event 2 and Greenlandstadial 3. Although the proposed model with two phases of the enhanced dust accumulation between 25–19 ka does not exactly match the record at Primel Trégastel, the hypothesis of the glacial dynamics, associate glacial lake drainage and linked atmospheric circulation reorganisation controlling the loess accumulation in western France cannot be rejected with certainty. / Eoliskt damm är en viktig, men illa förstådd komponent av klimatsystemet som både reagerar på, såväl som driver, det globala klimatet. Nyligen har damm som producerats vid höga latituder också fått uppmärksamhet som ett möjligt bidrag till den atmosfäriska dammbelastningen. Kunskapen är dock liten gällande dess föregående dynamik och väl daterade uppgifter om tidigare isgränser vid höga latituder är fortfarande undermåliga. Loess i regionen Bretagne i Frankrike är därför ett värdefullt arkiv av tidigare dammhalter, klimat och landskapets dynamik nära de tidigare gränserna av de Brittiskt­-Irländska och Fennoskandiska istäckena. Men kunskap om timingen mellan dess deposition och ackumuleringsdynamik, baserad på en detaljerad och självständig kronologi, saknas till stor del. Här kan loess stratigrafi, vid den nyligen etablerade utgrävningsplatsen Primel Trégastel (Bretagne, Frankrike), presenteras. Loess avlagringar är daterade i detalj genom optiskt stimulerad luminescens av kvarts. Ytterligare, för att tamed variationen av dammets aktivitet i beräkningarna, är loess sedimentering och ackumuleringstakt av dammets massa härledda från en kontinuerlig Bayesiansk åldersmodell. Vidare så testar detta arbete hypotesen om huruvida samma vindar och ackumuleringsmönster av damm, som ses norr on kanalsystemet, även kan ses söder om den engelska kanalen. Resultat från luminescensåldrar och Bayesiansk åldersmodellering visar en fas av ökad dammackumulering mellan 22.5–25.5 ka, något som sammanfaller med Heinrich händelse 2 och Grönland stadial 3. Även om den föreslagna modellen med två faser av den ökade dammackumuleringen mellan 25–19 ka inte exakt överensstämmer med uppgifterna från Primel Trégastel, så kan inte hypotesen rörande den glaciala dynamiken med tillhörande dränering av glaciärsjöar och den sammankopplade atmosfäriska cirkulativa omorganisationen som kontrollerar loess ackumulering i västra Frankrike avvisas med säkerhet.

Aeolian dust that gets deposited builds up loess sequences that cover 10% of the Earth's continents. Such sequences can be several metres thick with material deposited over thousands of years, and therefore act like archives of past climates. The glacial and interglacial cycles during the late Quaternary affects the loess deposition and the dust in the atmosphere, which has an impact on the global climate. Loess material is deposited during colder and drier periods. Paleosols have often been developed in the loess sequences, reflecting a warmer and wetter climate with decreased dust deposition. By sampling loess from different depths of the sequence and analysing different properties of the material, a reconstruction of past environment and climate can be done. Two commonly used methods are magnetic susceptibility analysis and grain size analysis and differences in the result can show differences in the climate and environment at the time the material was deposited. The late Quaternary climate was influenced by changes in the North Atlantic, and loess in the area is important to study to get a better understanding of the climate at the time it was deposited. In this project, loess material from a 10 metres thick sequence at the Romont site, Belgium has been analysed with grain size and magnetic susceptibility measurements to reconstruct past climate. The results show differences in the magnetic enhancement and the grain size as a gradual decrease in the magnetic enhancement, indicating a colder climate as confirmed by an increase in the U-ratio. This is followed by the abrupt onset of the warm Holocene period, matching the marine isotope record at the approximate same time period. The magnetic susceptibility data identifies the Rocourt tephra layer and also shows evidence of erosion of material between the Kincamp soil and the Nagelbeek Tongue Horizon. / Fint sandmaterial som transporteras med vinden kallas för stoft, när det sedan avsätts på marken bygger det upp så kallade för löss-sekvenser. En löss-sekvens kan vara flera meter tjock och uppbyggd under tusentals år, vilket innebär att materialet på olika djup reflekterar hur klimatet var då det avsattes. Klimatet under senkvartär tid reflekterar istider och mellanistider, vilket påverkar mängden stoft i atmosfären och avsättningen av materialet. Materialet har främst avsatts under kalla och torra perioder. Avsättningen minskade under varma och blöta perioder, vilket var optimalt för så kallade  paleosoler att bildas genom vittring. Genom att ta prover från olika djup i en löss-sekvens och analysera dem är det möjligt att tolka tidigare förändringar i klimatet. Två vanliga analysmetoder är att mäta materialets magnetiska mottaglighet och kornstorleken på materialet. Klimatet under senkvartär tid (130 - 12 tusen år sedan) påverkades av norra Atlanten. Det är därför av stor vikt att analysera prover från platser i närheten, för att bättre förstå hur klimatet varierat då materialet avsattes. I det här projektet har material från en 10 meter tjock löss-sekvens i Romont, Belgien analyserats. Resultatet visar variationer i kornstorlek och magnetisk mottaglighet. Ett vulkaniskt lager som kallas Rocourt identifierades, följt av en gradvis minskning av den magnetiska mottagligheten som visar på ett gradvis kallare klimat fram till början på den varma Holocen-perioden som vi befinner oss i nu. Resultatet visar också bevis för erosion mellan två enheter i sekvensen.