Bakgrund: Det perifera nervsystemets axon utgår från cellkroppar i ryggmärg eller hjärna och går ut till kroppens perifera delar. Det perifera nervsystemet undersöks med hjälp av elektroneurografi. Elektroneurografi kan utföras antingen antidromt, där mätningen sker i motsatt riktning till nervimpulsens naturliga, eller ortodromt, där nervimpulsmätningen sker i nervens naturliga riktning. Vid elektroneurografi används den nervledningshastighet, amplitud och kurvformation som undersökningen resulterar i för att sätta en diagnos. Studien syftade till att undersöka om det förelåg signifikant sensorisk amplitudskillnad beroende på om antidrom eller ortodrom elektroneurografi användes genom att undersöka nervus medianus och nervus ulnaris, detta för att bedöma om den metod som använts vid framtagandet av referensvärdena har betydelse.  Material & Metod: 33 neurologiskt friska testindivider i åldrarna 18–80 år deltog i studien. Nerverna stimulerades i handledsnivå och registrering gjordes i fingrarna vid ortodrom elektroneurografi, det omvända gjordes vid antidrom elektroneurografi. Parat t- test användes. Signifikansnivån (α) sattes till 0,05 och normalfördelning ansågs föreligga då median och medelvärde hade en differens på ≤5. Resultat: Det fanns en signifikant amplitudskillnad mellan de båda metoderna vid samtliga mätningar.  Diskussion: Referensvärdena bör baseras på samma metod som kliniken använder för att undvika felaktiga positiva eller negativa diagnoser. / Background: The peripheral nervous system (PNS) goes from the soma in the spinal cord or brain out to the peripheral body parts. The PNS is studied using electroneurography. Electroneurography can be performed either by an antidrome method, which measures against the nerve impulses natural direction, or with an ortodromic method, in which the nerve impulses are measured in its natural direction. In electroneurography the nerve conduction velocity, amplitude and formation are used to make a diagnosis. The aim of the study was to examine if there was a significant difference in sensory amplitude when using an antidrome method compared to an ortodrome method by examining the median nerve and the ulnar nerve, this to be able to determine if the method used to achieve the reference values matters. Materials & Method: 33 neurologically healthy test subjects in the ages 18–80 participated in the study. The nerves were stimulated at the wrist and the registrating electrode was positioned on the fingers by the orthodromic method and the other way around by the antidromic method. Paired t- test was used. The level of significance (α) was placed at 0,05. The data was considered to be normally distributed when the median and mean had a difference of ≤5. Results: There were a significant difference in amplitudes in all of the measurements.  Discussion: The reference values should be produced using the same method that is used in the clinic to avoid misdiagnosis.

Bakgrund: Nervus medianus är armens mittersta nerv med både efferenta och afferenta nervfibrer. För att undersöka perifera nerver används neurografi. N. medianus sensorik går att undersöka både ortodromt och antidromt där den antidroma metoden framförallt används vid karpaltunnelsyndromfrågeställning. Vanligtvis stimuleras nerven då 7 respektive 14 cm från registreringspunkten på digitorum III, men det finns fördelar med att istället för 7 cm-punkten använda sig av proximal stimulering ovanför armvecket. För denna metod finns dock ont om referensvärden. Syftet med denna studie var därför att samla in referensvärden för latenstider och amplituder.  Metod: Försökspersonerna bestod av 34 personer mellan 22 och 65 år. N. medianus undersöktes sensoriskt med proximal stimulering och registrering på dig III med både 0,1 och 0,2 ms impulsduration.  Resultat: Peaklatenstider varierade mellan 5,94 och 8,7 ms (x̄=7,00 ms) och amplituder varierade mellan 7,2 𝜇V och 72,6 𝜇V (x̄=35,6) vid 0,1 ms impulsduration. Det fanns ett signifikant bidrag av både längd och ålder på både latenstider och amplituder och en signifikant könsskillnad mellan män och kvinnor kunde uppmätas. Det fanns en signifikant, men mycket liten, skillnad i latenstid för impulsduration, men inga skillnader i amplituder. Variationskoefficienten för tre upprepade mätningar varierade mellan 0,9 och 5,3 % för peaklatens och 1,0 och 15,6 % för amplitud.  Slutsats: Hos friska försökspersoner ses en viss variation för amplituder medan latenstider ligger mer samlat. Ålder och längd bör tas med i beräkning av individuella normalvärden och en könsaspekt kan inte heller uteslutas. Impulsduration bör inte ha någon klinisk relevans. Reliabiliteten är bättre för latenstider än amplituder. / Background:. Sensory nerves can be examined both orthodromic and antidromic with nerve conduction studies. In the mixed median nerve is the antidromic method mainly used for evaluation of carpal tunnel syndrome. Usually the nerve is stimulated 7 and 14 cm from the recording at digitorum III, but there are some advantages in changing the 7 cm stimulation point to a more proximal one. The purpose of this study was to collect reference values for peak latency times and amplitudes with a proximal stimulation.  Methods: 34 test subjects in the age of 22-65 years were recruited for the study. Sensory nerve conduction studies of the median nerve with proximal stimulation and recording at digitorum III were performed with both 0,1 and 0,2 ms stimulus duration.  Results: Latency times varied between 5,94 and 8,7 ms (x̄=7,00 ms) and amplitudes varied between 7,2 𝜇V and 72,6 𝜇V (x̄=35,6) when 0,1 ms stimulus duration was used. There was a significant contribution by both length and age on latency times and amplitudes and a significant sex difference. There was a small difference in latency times by stimulus duration, but not in amplitudes. The coefficient of variation varied between 0,9 and 5,3 % for peak latency time and 1,0 and 15,6 % for amplitude.  Conclusion: There was some variation in amplitudes, but the latency times were more gathered together. Age and length have to be taken in consideration while individually reference values are calculated and a sex difference cannot be ruled out. Stimulus duration probably does not have a clinically relevant impact. The reliability is better for latency times than for amplitudes.