No description available.

Vad det innebär att vara svensk yrkesofficer i det militära har förändrats radikalt under de senaste decennierna. Förändringar i uppgift från den politiska makten har medfört nya arbetsuppgifter, en ny organisation och ökat deltagande i internationella insatser. Detta har medfört en utveckling av vilka uppgifter som en militär bör kunna hantera, med hjälp av vilka medel samt vilka karaktärsdrag som främjar framgång i arbetet. I samband med denna utveckling talas det om begreppet professionell autonomi, det handlingsutrymme politikerna ger officerarna att utföra sina uppgifter. I denna uppsats undersöks svenska officerares upplevda professionella autonomi i deras arbete under det svenska bidraget till Afghanistaninsatsen. Undersökningen utförs med stöd i två operationaliserade idealtyper utvecklade från teorier av Julia Evetts, som beskriver den organisatoriska spänning som den svenska officerskåren lyder under; å ena sidan en externt styrd professionalism där de professionella normerna bestäms av den politiska makten, och å andra sidan en internt styrd professionalism där de professionella själva styr över och formulerar de professionella normerna. Resultatet av undersökningen talar på organisatorisk nivå till fördel för den externt styrda professionalismen men på en individnivå visar resultatet att officerarna själva styr över de professionella normerna. Vad som även är avgörande är den förmåga de använder givet det handlingsutrymme de blivit tilldelade.

This case-study examines the Swedish armed forces in Afghanistan between 2009 and 2012. The aim of this study is to explore how it comes that an organization that is promoting security and stabilizing operations in a post conflict setting in northern Afghanistan gaudily turns in to an aggressive fighting force. The analytic framework is based on Theo Farrells theory of military adaption as well as Lauren Wilcox’s theory of the role of gender as an explanation of military organisations offensive bias. The results show that the Swedish behaviour should be understood as a combination of adaption to demands form allied forces, a result of pollical will to achieve national political goals and a strong offensive bias.