This research intends to study the media's representation of unaccompanied refugee children on the basis that the media has a power in the construction of society. The focus is on whether children's vulnerability and needs are presented in the media and whether the children’s voices are heard. It is also of interest to study the agents that speak in the media concerning unaccompanied refugee children.   The study is based on a theory that social reality is a construction of interaction between individuals and groups. Furthermore the study also incorporate the idea that the media, through its control of language, has power to create discourses which may affect the way different groups in society are looked upon.     The research’s questions are guiding us through a discourse analysis of articles about unaccompanied refugee children. The articles were selected from Sweden's four mostly read online newspapers; Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet.   The results show that the media portrays unaccompanied refugee children as a vulnerable group in need of society resources. It also shows that children do not become involved and that their voices are not heard in the articles. When it comes to unaccompanied refugee children in the media, other agents tend to pronounce their statements instead of the children.   The conclusion of the study is that the unaccompanied refugee children do not get the possibility to participate in the media and therefor the children’s own perspectives are missing. / I denna studie studeras medias framställning av ensamkommande flyktingbarn med utgångspunkt i att media har en makt i konstruktionen av samhället. Fokus ligger på huruvida barnens utsatthet och behov synliggörs samt hur barnen blir delaktiga i media, kommer de till tals? Av intresse för studien är även att studera vilka aktörer som yttrar sig i media rörande ensamkommande flytkingbarn.   Studien vilar på en teori om att den sociala verkligheten är en konstruktion av samspel mellan individer och grupper. Utgångspunkt ligger även i att media genom sin makt att kunna kontrollera språket, kan skapa diskurser som påverkar sättet att se på grupper.   Studiens syfte och frågeställningar besvaras genom en diskursanalys av artiklar om ensamkommande flyktingbarn. Artiklarna valdes ut från Sveriges fyra mest lästa webbtidningar; Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.   Resultatet av studien visar att media framställer ensamkommande flyktingbarn som en utsatt grupp i behov av samhällsresurser. Med hjälp av analysen framkommer även att barnen inte blir delaktiga i media, eftersom de inte kommer till tals. Istället framförs andra aktörers uttalanden i artiklar rörande ensamkommande flyktingbarn.   Studiens slutsats är att de ensamkommande flytkingbarnen inte blir delaktiga i media vilket bidrar till att barnens egna perspektiv uteblir.