Denna studie fokuserar på den amerikanska poeten Emily Dickinson och hennes psykiska hälsa samt kreativitet och skrivande. Syftet är att lyfta fram hur fyra utvalda teman; hjärna, hjärta, sinne och själen, framställs i Dickinsons poesi. Detta handlar därför om en tematisk analys, där frågeställningar besvaras med hjälp av psykoanalytiska teorier. Studiens resultat visar att Dickinsons poesi fungerar som en brygga mellan hennes subjektiva känslor och allmänmänskliga teman. Det har lyfts fram medvetna samt omedvetna faktorer, vilka har kopplats till poetens psykiska tillstånd och därmed visat på hennes styrkor samt svagheter, i synnerhet vad gäller den kreativa skrivprocessen. Dickinsons poesi har slutligen argumenterats för att vara psykologiskt intriktad, och slutsatsen i denna studie förklarar därför vilka fördelar det finns med att läsa Dickinson med hjälp av psykoanalytiska teorier. Genom läsning av Dickinson i samband med Freud och andra psykoanalytiker skapas en koppling mellan poetens psykiska tillstånd samt hennes dikter, där psykoanalytiska teorier som fokuserar på kreativitet och skapande blir ett hjälpmedel för att läsaren ska få en djupare inblick i poetens liv och skrivande.