Den första oktober 2006 infördes lagen (SFS 2006:985) om energideklaration för byggnader.En energideklaration beskriver hur effektivt ett hus är utifrån energisynpunkt. Den talar bland annat om för byggnadens ägare hur energianvändningen kan minskas och driftkostnaderna sänkas. Lagen innehåller skyldighet för ägare till byggnader av olika slag att energideklarera sina byggnader med hjälp av en oberoende expert. Enligt lagen om energideklaration ska cirka 400 000 byggnader i Sverige vara energideklarerade senast 31 december 2008. Detta gäller hyres- och bostadsrättshus, lokaler och specialbyggnader. Ett av de viktigaste avsnitten i energideklarationen handlar om de kostnadseffektiva åtgärder som ägaren till byggnaden kan genomföra för att sänka energianvändningen. Åtgärderna som föreslås är inte tvingande men tanken är att de ska vara så lönsamma att ägaren motiveras genomföra dem för att minska energianvändningen. För att kunna genomföra en energideklaration måste ett företag ha låtit ackreditera sig hos SWEDAC vars huvuduppgift är att verka som nationellt ackrediteringsorgan. För att få en ackreditering av SWEDAC krävs bland annat att företaget har minst en certifierad person i arbetsledande ställning och att det är organiserat på ett sätt som gör att de kan utföra energideklarationer enligt Boverkets föreskrifter. Kommunen är tillsynsmyndighet när det gäller energideklarationerna. Om deklarationen inte utförs kan kommunen utdöma vite gentemot byggnadens ägare om han/hon inte fullgör sin skyldighet genom att energideklarera sin byggnad. Denna uppsats undersöker om det är möjligt att de byggnader som är berörda ska hinna energideklareras inom tidsramarna och vilka ekonomiska konsekvenser detta kan medföra för byggnadens ägare. Det finns inte tillräckligt med resurser för att energideklarera de berörda byggnaderna. Även om berörda experter jobbar heltid åt uppgiften finns ej tid att fullfölja denna inom uppsatt tidsram. Resultatet av detta kan leda till att ägare behöver betala vite för något som i grunden inte är möjligt att uppnå. Kostnaden för att upprätta en energideklaration är ganska stor för byggnadens ägare. Tanken är dock att ägarna ska tjäna in pengar på de åtgärdsförslag som energiexperten ger. Förslagen kan leda till besparingar för både ägaren och miljön. / The first of October 2006 a new law was introduced regarding declaring energy use of buildings. This declaration will be used to describe the efficiency of a building regarding it´s use of energy. The law posts that owners have a responsibility to declare the use of energy in their buildings through an independent expert. According to the law 400 000 of Sweden’s buildings should be declared regarding use of energy by the 31st of December 2008. The most important part of the declaration is regarding the cost-efficient measures that could be taken towards reducing the use of energy. These measures are not forced upon the owner but are designed to be rewarding and efficient. SWEDAC is the Swedish organ certified to accredit companies to be able to declare regarding energy. The municipalities of Sweden are the authorities chosen to supervise the declarations. The resources are not sufficient to manage this task within the given timeframe. Even if the certified experts work full time with this task they will only manage less than half of the buildings. The cost to declare the buildings energy is quite high but the thought is that the law in the end will profit both the owners and the environment.

The building sector accounts for approximately 40 percent of our energy use. To reach existing environmental targets energy use will have to be reduced in all building types. At the European level, the main legislative instrument for improving the energy efficiency of the building stock is the Energy Performance of Buildings Directive (EPBD). The EPBD requires all member states to implement the directive in the building code and it also requires energy declarations to be performed at the building level. The first objective of this thesis is to describe energy use in shopping malls in Sweden and to suggest how this energy use can be reduced. The second objective is to determine whether current regulatory requirements are effective in promoting energy efficiency measures in Swedish shopping malls. Only limited background information was found from national energy statistics and scientific papers that deal specifically with energy use in shopping malls. The data available are difficult to analyse and compare due to inconsistencies in terminology regarding nomenclature and system boundaries. An improved terminology is presented in the thesis, with a distinction between organisationally and functionally divided energy, to facilitate future studies. Furthermore, when it comes to designing shopping malls and evaluating their energy use, correct input data are required. For calculations and simulations of energy demand in buildings, internal and external load patterns are important input data. The thesis provides occupancy, lighting and infiltration load data for shopping malls. Energy use in one shopping mall was investigated in detail and resulted in a validated calculation model for the prediction of energy use. To develop the calculation model an iterative empirical-theoretical methodology was used. It involved cross-checking measured data, assumptions related to operational and technical data, and model calculation results. The calculation model was then used for a more general analysis of energy efficiency measures and an evaluation of regulatory requirements. The thesis illustrates how the current building code and energy declarations are implemented in shopping malls today together with associated strengths and weaknesses.