Denna studie är en fallstudie av Equmeniakyrkans kampanj Klimatfastan, där de under 40 dagar uppmanade medarbetare och medlemmar att se över sitt klimatavtryck och göra beteendeförändringar utifrån detta. Tidigare forskning visar att religiösa miljöaktioner skiljer sig från sekulära miljöaktioner gällande metoder, fokus och budskap. Studien ämnaratt undersöka hur Klimatfastan genomfördes, vilka effekter kampanjen hade påmedlemmars miljömedvetna beteende samt vilka svårigheter och framgångsfaktorer som kunde identifieras. För attkunna dra slutsatser utifrån ett bredare perspektiv, undersöktes den nationella organisationen och en lokal församling i Equmeniakyrkan. Materialet som användes för att besvara studiens frågeställningar bestod av tre intervjuer med Equmeniakyrkans personal, en enkät riktad till en lokal församling och ett internt dokument. Resultatet visar att Equmeniakyrkansanvändning av resurser förstärktes genom användning av vad Bomberg och Hague (2018) definierar som andliga resursergenom hela processen. Detta identifierades som en framgångsfaktor för kampanjen. En skillnad mellan den nationella organisationen och den lokala församlingen var möjligheten att förutse och hantera hinder för medlemmarnas deltagande i kampanjen. / This is acase study that examines the UnitingChurch in Sweden ́s (UCS) campaign “Klimatfastan” (Climate Fasting), during which members were encouraged to examine their carbon footprints and make lifestyle changes accordingly for40 days. Previous research shows that religious environmental groups differ from secular groups when it comes to methods, focus areas and messages. The aim of this study was to examine how the Climate Fastingwas implemented, which effects the campaign had on members’ pro-environmental behaviour,and which strengths and weaknesses the campaign had. To be able to draw conclusions based on a wider perspective, the campaign was examined through the lens of the national organisation and a local congregation. The material used to answer the study’s research questions consisted of three interviews with staff at UCS, a survey answered bymembers of a local congregation,and an internal document. The results show that UCS ́s use of resources was enhanced by the use of what Bomberg and Hague (2018) define asspiritual resourcesthroughout the campaign. This was identified as a strength. A difference between the national organisation and the local congregation was the ability to identify and counteract barriers for members’ participation in the campaign.