Uppsatsens syfte var att undersöka vilken uppfattning några gymnasielärare har om andraspråkselevers attityder till skriftspråket och jämföra dessa med de svar sex andraspråkselever givit i en tidigare genomförd studie (se Kanmert 2011). Studien syftade även till att undersöka lärares syn på, och attityder till, undervisning av andraspråkselever samt hur de bedömer elevernas förutsättningar att uppnå angivna kursmål. Studien har en kvalitativ ansats med fenomenografisk inriktning. Materialet samlades in genom intervjuenkäter innehållande öppna frågor samt flervalsfrågor. Resultatet visade att lärarnas uppfattning till största delen skilde sig från andraspråkselevernas. Det framgick också att ämneslärare tenderar att skjuta över upplevda svårigheter på eleverna. Likaså föreföll det som om en del ämneslärare är ovilliga att anpassa sin ämnesundervisning för att kunna möta andraspråkselevers behov liksom att majoriteten av informanter upplevde svårigheter i samband med undervisning av andraspråkselever. Endast ett fåtal lärare ansåg att deras andraspråkselever hade goda förutsättningar att uppnå angivna kursmål i deras respektive ämnen. De slutsatser som kunde dras av studien var att lärare troligen behöver samtala och interagera mer med sina andraspråkselever för att kunna skapa bättre relationer till dem samt att lärare behöver bli medvetna om sin egen roll vad gäller upplevda svårigheter i andraspråksundervisningen. Likaså verkar andraspråkslärare och ämneslärare ha olika syn på vilken kunskapsnivå i svenska andraspråkselever bör ha uppnått när de börjar gymnasiet. Slutligen konstaterades att det krävs en förändring om skolan ska kunna leva upp till föreskrivna demokratiska värderingar; skolan bör ges mer resurser i form av personal och skolmateriel. Dessutom behöver alla lärare få utbildning i att undervisa andraspråkselever.