<p>Manlighet och känslor är, historiskt sett, två sällan sammankopplade fenomen. Mannen har i stor utsträckning setts som den rationella och känslokalla av de två könen. Manlighetsidealet håller dock på att förändras och både forskning och mina informanter menar att mannen idag tillåts visa känslor i mycket större utsträckning än vad som var tillåtet i det manlighetsideal som fanns förr. I Sverige verkar det som att vi numera har androgynatet som dominerande patriarkatfas, vilket innebär mer jämlikhet och individualism. Detta verkar innebära mer frihet för mannen att välja vilka delar av manlighetsidealet han ska internalisera i sitt liv. Utifrån mina informanters resonemang bedömer jag att det rådande manlighetsidealen för dem i stor utsträckning är en medveten man som har kontakt med sitt känsloliv och kan vara sig själv.</p> / <p>Masculinity and emotions is a rarely combined phenomenon, at least historically speaking. Men have to a large extent been seen as the rational and unemotional of the two sexes. The ideal masculinity is about too change though and both research and my informants claim that men today are allowed to show more emotions than was allowed in the ideal masculinity in the past. In Sweden it seems that we nowadays live in a context with an androgynous direction of patriarchy, which means more equality between men and women and more individualism. This seems too imply that men have more freedom to choose which part of the ideal masculinity they want to internalize in their lives. I estimate from my informants point of view that the current ideal masculinities for them is a conscious man that are connected with his emotions and that could just be him self.</p>

Manlighet och känslor är, historiskt sett, två sällan sammankopplade fenomen. Mannen har i stor utsträckning setts som den rationella och känslokalla av de två könen. Manlighetsidealet håller dock på att förändras och både forskning och mina informanter menar att mannen idag tillåts visa känslor i mycket större utsträckning än vad som var tillåtet i det manlighetsideal som fanns förr. I Sverige verkar det som att vi numera har androgynatet som dominerande patriarkatfas, vilket innebär mer jämlikhet och individualism. Detta verkar innebära mer frihet för mannen att välja vilka delar av manlighetsidealet han ska internalisera i sitt liv. Utifrån mina informanters resonemang bedömer jag att det rådande manlighetsidealen för dem i stor utsträckning är en medveten man som har kontakt med sitt känsloliv och kan vara sig själv. / Masculinity and emotions is a rarely combined phenomenon, at least historically speaking. Men have to a large extent been seen as the rational and unemotional of the two sexes. The ideal masculinity is about too change though and both research and my informants claim that men today are allowed to show more emotions than was allowed in the ideal masculinity in the past. In Sweden it seems that we nowadays live in a context with an androgynous direction of patriarchy, which means more equality between men and women and more individualism. This seems too imply that men have more freedom to choose which part of the ideal masculinity they want to internalize in their lives. I estimate from my informants point of view that the current ideal masculinities for them is a conscious man that are connected with his emotions and that could just be him self.