Note:

Thesis (M.A.)--Northern Kentucky University, 2007. / Made available through ProQuest. Publication number: AAT 1442589. ProQuest document ID: 1313920541. Includes bibliographical references (p. 58-61)

Bakgrund: Bristande kommunikation är ett stort problem vid överrapportering och är en vanlig orsak till vårdskador. Att jobba med kritiskt sjuka intensivvårdspatienter i en högteknologisk miljö kan vara en utmaning. Intensivvårds- och anestesisjuksköterskor har ett nära samarbete vid omhändertagande och vårdövergångar av svårt sjuka patienter. Att undersöka upplevelser av att vara både avsändare och mottagare vid överrapportering kan medföra ökad förståelse och kunskap för de olika perspektiven vilket kan leda till förbättring av kommunikation vid överrapportering.  Syfte: Att beskriva intensivvårds- och anestesisjuksköterskors upplevelser vid överrapportering av kritiskt sjuka intensivvårdspatienter i respirator.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med fyra intensivvårdssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat:  Resultatet presenteras i fem kategorier: Att strukturerad och öppen kommunikation är viktigt; att relationer och professionstillhörighet påverkar innehåll och upplevelser; att arbetsmiljön spelar roll vid överrapportering; att erfarenhet har en betydande roll vid överrapportering; och att ha olika arbetsrutiner försvårar överrapportering. Slutsats: Överrapportering kräver effektiv kommunikation och är avgörande för informationsöverföring mellan intensivvårds- och anestesisjuksköterskor. Författarna ser variationen i upplevelser som en möjlighet att komplettera varandra och förbättra helhetsbilden av patienten. Det är ett gemensamt ansvar för vårdpersonal och ledning att främja ett öppet arbetsklimat för bättre sammanhållning. Arbetsmiljön behöver förbättras då den direkt påverkar kommunikationen och patientsäkerheten, vilket ledningen måste uppmärksamma. Erfarenhet är en viktig faktor för att strukturera information, vilket innebär att sjuksköterskor med mindre erfarenhet behöver tid och stöd för att utveckla denna färdighet. / Background: Poor communication is a significant issue in patient handover and is a common cause of patient harm. Working with critically ill intensive care patients in a high technological environment can be challenging. Critical care nurses and nurse anesthesiologists collaborate closely in the management and handover of severely ill patients. Exploring experiences as both sender and receiver during handover may lead to a better understanding and knowledge of the different perspectives that can improve the communication in patient handovers.  Aim: To explore critical care nurse and nurse anesthesiologists’ handover experiences of critically ill ICU patients with mechanical ventilator Method: A qualitative interview study involving four intensive care nurses and four anesthesia nurses. The interviews were analyzed using qualitative content analysis. Result: The results are presented in five categories: the importance of structured and open communication; working relationships and professional affiliations influence handover content and experiences.; the role of the work environment in handover; length of work experience has a significant role; and the presence of different work routines can complicate patient hand-off. Conclusion: Handover requires effective communication and is crucial for information transfer between critical care nurses and nurse anesthesiologists. The authors view the variation in experiences between the two professions as an opportunity to complement each other and enhance the overall understanding of the patient. It is a shared responsibility of the healthcare staff and management to foster an open work environment. The work environment in general needs improvement as it directly impacts communication and patient safety, which management must address. Experience is essential for structuring information, and newly trained nurses need time and support to develop this skill.

Performance of hand hygiene is among the most effective means of preventing healthcare associated infections (HAI) among patients. Deaths resulting from HAIs are one of the top ten leading causes of death in the United States. Any improvement in the frequency of hand hygiene among healthcare professionals may have a direct impact on patient mortality and associated costs. While anesthesia professionals have been found to have low rates of hand hygiene adherence, few targeted studies seeking to improve hand hygiene adherence among this group exist. Studies conducted to improve hand hygiene among health care professionals have reported limited improvement, with overall inconclusive recommendations for improving prolonged hand hygiene adherence rates. The purpose of this project was to improve anesthesia professionals’ hand hygiene through encouragement of performance and education on the current state of research in the area of anesthesia associated HAIs. Hand hygiene rates were evaluated through measuring the amount of hand sanitizer used at eleven anesthesia workstations in the main operating room of a hospital. Measurements were taken at baseline and continued for three months after the educational program was implemented.