Syftet med denna undersökning var främst att beskriva hur stadieövergången mellan grundskolan och gymnasiet upplevs av elever med diagnosen ADHD. Studien syftade också till att skildra elevers upplevelser av undervisning och stödinsatser i matematik i årskurs nio och på gymnasiet. Dessutom var avsikten att ta del av matematiklärares erfarenheter av hur stadieövergången och matematikundervisningen fungerar för elever med ADHD. Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med elever och lärare och deltagande observationer på en gymnasieskola i mellersta Norrland. Mitt arbete tog sin utgångspunkt ur en hermeneutisk-fenomenologisk ansats, då intentionen var att ta del av informanternas upplevelser och erfarenheter kring problemområdet, samt att jag till viss del gjorde tolkningar utifrån min egen förförståelse. Resultatet visar att elevernas erfarenheter av specialpedagogiska insatser i matematikundervisningen påverkar elevernas inställning till fortsatt stöd på gymnasiet. Deras upplevelse av tidigare stödinsatser skapades till stor del utifrån elevernas känsla av inkludering samt lärarens pedagogiska och didaktiska kompentens. De flesta elever beskriver stadieövergången som en chans till nystart, men de upplevde en oro inför att läsa matematikkursen, Ma1. Studien visar även att vissa stödinsatser förekom i högre utsträckning i grundskolan än på gymnasiet, och att undervisningsgrupperna i matematik var större på gymnasiet. Lärarna anser att de pedagogiska överlämningshandlingarna från grundskolan ofta var vaga och saknade relevant information. Dessutom upplevde gymnasielärarna att de inte får det gehör som de önskar från rektorer när det gäller elevernas behov av specialpedagogiska insatser.