Syftet med denna undersökning var främst att beskriva hur stadieövergången mellan grundskolan och gymnasiet upplevs av elever med diagnosen ADHD. Studien syftade också till att skildra elevers upplevelser av undervisning och stödinsatser i matematik i årskurs nio och på gymnasiet. Dessutom var avsikten att ta del av matematiklärares erfarenheter av hur stadieövergången och matematikundervisningen fungerar för elever med ADHD. Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med elever och lärare och deltagande observationer på en gymnasieskola i mellersta Norrland. Mitt arbete tog sin utgångspunkt ur en hermeneutisk-fenomenologisk ansats, då intentionen var att ta del av informanternas upplevelser och erfarenheter kring problemområdet, samt att jag till viss del gjorde tolkningar utifrån min egen förförståelse. Resultatet visar att elevernas erfarenheter av specialpedagogiska insatser i matematikundervisningen påverkar elevernas inställning till fortsatt stöd på gymnasiet. Deras upplevelse av tidigare stödinsatser skapades till stor del utifrån elevernas känsla av inkludering samt lärarens pedagogiska och didaktiska kompentens. De flesta elever beskriver stadieövergången som en chans till nystart, men de upplevde en oro inför att läsa matematikkursen, Ma1. Studien visar även att vissa stödinsatser förekom i högre utsträckning i grundskolan än på gymnasiet, och att undervisningsgrupperna i matematik var större på gymnasiet. Lärarna anser att de pedagogiska överlämningshandlingarna från grundskolan ofta var vaga och saknade relevant information. Dessutom upplevde gymnasielärarna att de inte får det gehör som de önskar från rektorer när det gäller elevernas behov av specialpedagogiska insatser.

Studiens övergripande syfte var att undersöka matematikutbildningen och matematikämnets roll i samband med stadiebytet från grund- till gymnasieskolan. Studien styrdes av två forskningsfrågor gällande den bild eleverna ger av matematikämnets betydelse för deras val av gymnasieprogram samt vad som karaktäriserar matematikutbildningen i årskurs 9 och gymnasiets årskurs 1. Den första frågan besvarades via en skriftlig enkät till samtliga elever i årskurs 9 i en större kommun och den andra frågan utifrån videoinspelade lektionsobservationer i båda skolstadierna, kompletterat med elevintervjuer. Resultatet visar att faktorer som goda valmöjligheter för framtiden och möjlighet till ett bra arbete var viktiga för programvalet. Cirka 36 % av eleverna angav att matematikämnet inte hade påverkat programvalet, medan 35 % ansåg sig ha påverkats och då oftast i positiv bemärkelse, dock med tydliga skillnader mellan olika program. I jämförelsen av årskurs 9 och årskurs 1 användes begrepp från Bernsteins teori om pedagogisk diskurs samt den antropologiska teorin om det didaktiska. Analysen pekade på stora likheter mellan de båda skolstadierna när det gäller lektionernas struktur och elevernas frihet att välja uppgifter att arbeta med, vilket kan ha bidragit till att stadiebytet inte upplevdes som särskilt dramatiskt. En uttalad skillnad var fler och längre gemensamma genomgångar och ett högre studietempo i gymnasiet. Studien lyfter fram olika aspekter av och kopplingar mellan elevernas gymnasieval och matematikutbildningens karaktär, som bör ha betydelse för såväl studievägledning som för organisation och planering av undervisning. Den osynliga pedagogik som observerades beträffande kunskapskriterier och uppgiftsval är något som behöver synliggöras i den aktuella debatten om skolans matematikutbildning. / The aim of the study was to explore mathematics education and the role of mathematics in the transition from lower to upper secondary school. The study was guided by two research questions about the affection of mathematics while students apply for a study programme at upper secondary school and what characterises mathematics education in last year of lower secondary and first year of upper secondary school. To answer the first question a survey was given to all students in one municipality in their last year of lower secondary school, while the second question was investigated through videotaped lesson observations at both school levels, complemented by student interviews. The outcomes show that future options and occupation were important factors for the choice of study programme. About 36 % of the students claimed they had not been influenced by mathematics in their choice of programme while 35 % expressed they had, mainly in a positive sense although there were differences between the programmes. The analysis of the classroom observations and interviews was supported by concepts from Bernstein’s theory of pedagogic discourse and the anthropological theory of the didactic, and indicated strong similarities between the levels regarding the lesson structure and students’ freedom to select tasks to work on. However, at the upper level front teaching was more frequent as well as extended in time and the students reported an increased study pace. The study highlights several aspects of and connections between students’ choice of programme and characteristics of the mathematics education during the transition, which should be of interest to career choice advisors and the organisation and design of education. Potential problems related to the invisible pedagogy observed regarding knowledge criteria and selection of tasks need to be raised in current debates on school mathematics.