Aktörer som kan utöva offentlig makt utan ha blivit framröstade i demokratiska val har länge intresserat statsvetare, och under de senaste åren har intresset dessutom spridit sig utanför den akademiska världen. Boken ”Makt utan mandat” är ett av de senaste bidragen till forskningsfältet. I boken presenteras den sociala och politiska kategorin ”policyprofessionella”, som utgörs av en samling aktörer från olika organisationstyper som alla har anställt för att bedriva politik. Dessa aktörer har ökat i antal och deras verksamhet påvisas vara ett potentiellt problem, delvis därför att det är svårt att utkräva ansvar dem. Denna uppsats är en metodologisk undersökning av hur lämpligt begreppet ”policyprofessionella” är för att beskriva problem med att utkräva ansvar av aktörer som anställt för att bedriva politik. Detta har gjorts genom att jämföra den kritik som presenteras i ”Makt utan mandat” med tidigare forskning på området, för att finna vad som är nytt med kritiken. Resultaten av denna jämförelse visar att innehållet i den kritik som har med ansvarsutkrävande att göra inte skiljer sig nämnvärt från den kritik som presenteras i tidigare forskning. Däremot är det omfång aktörer som tillsammans utgör de policyprofessionella ovanligt stort. Med hjälp av Ahlbäck Öbergs tre förutsättningar för ansvarsutkrävande har lämpligheten i att använda detta stora omfång prövats. Resultaten av denna prövning visar att det finns problem gällande ansvarsutkrävande för alla de aktörer som tillsammans utgör de policyprofessionella, men att det kan bli missvisande att tala om ett gemensamt problem för alla policyprofessionella. Begreppet ”policyprofessionella” kan alltså anses vara lämpligt, men med vissa förbehåll.