Aktörer som kan utöva offentlig makt utan ha blivit framröstade i demokratiska val har länge intresserat statsvetare, och under de senaste åren har intresset dessutom spridit sig utanför den akademiska världen. Boken ”Makt utan mandat” är ett av de senaste bidragen till forskningsfältet. I boken presenteras den sociala och politiska kategorin ”policyprofessionella”, som utgörs av en samling aktörer från olika organisationstyper som alla har anställt för att bedriva politik. Dessa aktörer har ökat i antal och deras verksamhet påvisas vara ett potentiellt problem, delvis därför att det är svårt att utkräva ansvar dem. Denna uppsats är en metodologisk undersökning av hur lämpligt begreppet ”policyprofessionella” är för att beskriva problem med att utkräva ansvar av aktörer som anställt för att bedriva politik. Detta har gjorts genom att jämföra den kritik som presenteras i ”Makt utan mandat” med tidigare forskning på området, för att finna vad som är nytt med kritiken. Resultaten av denna jämförelse visar att innehållet i den kritik som har med ansvarsutkrävande att göra inte skiljer sig nämnvärt från den kritik som presenteras i tidigare forskning. Däremot är det omfång aktörer som tillsammans utgör de policyprofessionella ovanligt stort. Med hjälp av Ahlbäck Öbergs tre förutsättningar för ansvarsutkrävande har lämpligheten i att använda detta stora omfång prövats. Resultaten av denna prövning visar att det finns problem gällande ansvarsutkrävande för alla de aktörer som tillsammans utgör de policyprofessionella, men att det kan bli missvisande att tala om ett gemensamt problem för alla policyprofessionella. Begreppet ”policyprofessionella” kan alltså anses vara lämpligt, men med vissa förbehåll.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur elever ser på elevinflytande i praktiken, dvs. var de uppfattar att elevinflytande kommer till uttryck, vilka som agerar i dessa sammanhang, vilka frågor elevinflytandet gäller samt vad elever gör då de upplever att de inte får gehör för sitt inflytandebehov. Dessutom är syftet, mot bakgrund av ovanstående, att utröna om alla elever kan påverka sin skolvardag i samma utsträckning. Uppsatsen bygger på intervjuer med sju kvinnor och sju män, alla elever på tre olika gymnasieskolor. Det är framförallt i ett forum, närmare bestämt den elevorganiserade deltagardemokratin i skolornas korridorer, korridorkulturen, som eleverna är aktiva vad gäller elevinflytandearbete. Där sker diskussioner gällande elevinflytande, planering av agerande, liksom agerande i elevgenererade inflytandefrågor såsom veckoschema och examinationssätt. Andra fora där elevinflytande utövas är de personalorganiserade deltagardemokratiska kurssamråden samt klassråden. Kurssamråden utgörs av samråd mellan lärare och elever vad gäller lektionernas innehåll, arbetssätt samt examinationssätt. Klassråden ger elevinflytande i frågor gällande provschema och den fysiska arbetsmiljön. Den dialogpartner som i de allra flesta fallen nämns är läraren. Rektor och övrig personal upplevs som mycket avlägsna i elevinflytandesammanhang. Detta gäller dock inte för de elever som är representanter i personalorganiserat representativt råd. Dessa upplever tvärtom att de har ett reellt inflytande.

<p>Uppsatsens syfte är att undersöka hur elever ser på elevinflytande i praktiken, dvs. var de uppfattar att elevinflytande kommer till uttryck, vilka som agerar i dessa sammanhang, vilka frågor elevinflytandet gäller samt vad elever gör då de upplever att de inte får gehör för sitt inflytandebehov. Dessutom är syftet, mot bakgrund av ovanstående, att utröna om alla elever kan påverka sin skolvardag i samma utsträckning. Uppsatsen bygger på intervjuer med sju kvinnor och sju män, alla elever på tre olika gymnasieskolor.</p><p>Det är framförallt i ett forum, närmare bestämt den elevorganiserade deltagardemokratin i skolornas korridorer, korridorkulturen, som eleverna är aktiva vad gäller elevinflytandearbete. Där sker diskussioner gällande elevinflytande, planering av agerande, liksom agerande i elevgenererade inflytandefrågor såsom veckoschema och examinationssätt. Andra fora där elevinflytande utövas är de personalorganiserade deltagardemokratiska kurssamråden samt klassråden. Kurssamråden utgörs av samråd mellan lärare och elever vad gäller lektionernas innehåll, arbetssätt samt examinationssätt. Klassråden ger elevinflytande i frågor gällande provschema och den fysiska arbetsmiljön. Den dialogpartner som i de allra flesta fallen nämns är läraren. Rektor och övrig personal upplevs som mycket avlägsna i elevinflytandesammanhang. Detta gäller dock inte för de elever som är representanter i personalorganiserat representativt råd. Dessa upplever tvärtom att de har ett reellt inflytande.</p>

This thesis compares political participation by the public through the Swedish Parliamentary Ombudsman (PO) and the German Petitions Committee of the Bundestag (PC). Through studies of literature and statistics I examine how citizens can participate through the institutions, how frequently they do and the likelihood of sparking a debate while participating. Using media theories as well as theories of participatory and representative democracy I study how citizens can use these institutions for purposes of control and proposition. Both institutions deal with complaints but the PC also deals with propositions for legislation, making the institution more versatile. The PO deals with more cases than the PC and has more far-reaching competences and areas of inspection, although neither institution has binding decisions. Thus the direct advantage for citizens using the institutions is the chance of reaching out to media and the public through freedom of information laws and the German online petition forum. The PC to a larger extent fits the representative model while the PO in some respects is more a legal than a political institution, being managed by lawyers instead of MPs. Neither institution meets the ideals of participatory politics although the German official petition is closer to it.

<p>The primary purpose of this thesis is to study how political agents construct and give meaning to the concepts of democracy, representative democracy and referendums. The starting point of the thesis is the pressing issue whether or not Sweden should hold a referendum on the new EU constitution. To analyze this question my choice of method is critical discourse analysis and the topical theories revolve around democracy and responsibility.</p><p>My study shows that there are three different discourses in this debate: “the democratic process”, “the representative democracy” and “the concept of democracy”. However, the meaning of the concepts in these discourses varies depending on which side the political agents are on. It is obvious that the concepts are not fixated and that they are used as catchphrases to define ideological motives. In addition, the concepts are used differently to enhance certain values in a democracy.</p><p>The result of this study shows the paradox and conflicting values that are associated with the concepts. This means that the notion of democracy changes depending on what the agents want to perceive. The political agents who do not support a referendum often refer to what a representative democracy symbolizes. Agents who support a referendum consider the democratic process as an incentive for a democratic ideal. In this context, the discourse of democracy does not arise from a primary level but rather a secondary. This implies that the criteria for a liberal democracy are fulfilled and the debate revolves around abstract values.</p>

<p>Abstract</p><p>In the beginning of 2007 the Swedish municipality Örebro decided to have a democratic</p><p>experiment, which ought to go under the name, “Dialouge for the citizens”. The</p><p>representative elected politicians in Örebro tried to find ways to involve the people in the</p><p>process of ruling. Why they choose to try this experiment on this very delicate matter, the</p><p>closure of several schools in the municipal, is one of the questions this essay is trying to</p><p>answer.</p><p>The purpose of this essay is to find out whether the process was an attempt for the politicians</p><p>of the representative democracy to implement deliberative democracy in the structure of the</p><p>local governance.</p><p>The result of this study is that the politicians didn’t manage to reach to the citizens the way</p><p>they formerly had planned.</p>

<p>In modern, Swedish political science there are different ways of looking at ‘democracy’. A very common distinction is that between three groups of democratic theories: electoral democracy, participation democracy and deliberative democracy.</p><p>The nowadays frequently used concept of electoral democracy is often used as synonymous with the older concept of repre­­­­sen­tative or indirect democracy – frequently regarded as a contrast to the direct democracy of ancient Athens. However, there are also important differences. As for elections, people have no other significant role than voting for different political parties. It is a common view among defenders of electoral democracy that ‘ordinary people’ ought not to try to influence politicians between the elections.</p><p>There are mainly two different ways of looking at representative democracy; one stresses the future and focuses on mandates; the other focuses on retrospective accountability.</p><p>The modern concept of electoral democracy has many similarities with Joseph Schumpeter’s elite perspective. The main difference is that modern electoral democrats accept the concept of a ‘popular will’ – a concept that Schumpeter regarded as metaphysical.</p><p>The many meanings of the concept of ‘representation’ are analysed with reference to political scientist Hanna Pitkin, who defines its core character as ‘acting in the interest of the represented, in a manner responsive to them’. Others, like Bernard Manin, regard representative democracy as substantially different from direct democracy. The main difference is the election in contrast to the lot. For Manin, the election is indeed equal and democratic because every person has one and only one vote but at the same time unequal and aristocratic – sometimes even oligarchic – because we usually choose a person who is ‘better’ than the average.</p><p>In the electoral democracy model as well as in Schumpeter’s view, ordinary people need not participate much in the political parties or in the nomination process. The ballot is coming to the voter from the outside – like a stock on the market. For Manin, on the other hand, the nomination process is the central point.</p><p>One conclusion of this analysis is that the so-called electoral model may be regarded as an ideal type, in a Weberian sense. However, there is a risk that the model is interpreted as an ideal in a normative sense, since the concept of electoral democracy not only is narrower and ‘thinner’ than the concept of representative democracy. It is also narrower than the democratic views of Pitkin and Manin. More specifically, using ‘electoral democracy’ synonymously with ‘representative democracy’ may exclude these authors’ understanding of the dynamic mechanisms of the latter’s nomination processes.</p>

In modern, Swedish political science there are different ways of looking at ‘democracy’. A very common distinction is that between three groups of democratic theories: electoral democracy, participation democracy and deliberative democracy. The nowadays frequently used concept of electoral democracy is often used as synonymous with the older concept of repre­­­­sen­tative or indirect democracy – frequently regarded as a contrast to the direct democracy of ancient Athens. However, there are also important differences. As for elections, people have no other significant role than voting for different political parties. It is a common view among defenders of electoral democracy that ‘ordinary people’ ought not to try to influence politicians between the elections. There are mainly two different ways of looking at representative democracy; one stresses the future and focuses on mandates; the other focuses on retrospective accountability. The modern concept of electoral democracy has many similarities with Joseph Schumpeter’s elite perspective. The main difference is that modern electoral democrats accept the concept of a ‘popular will’ – a concept that Schumpeter regarded as metaphysical. The many meanings of the concept of ‘representation’ are analysed with reference to political scientist Hanna Pitkin, who defines its core character as ‘acting in the interest of the represented, in a manner responsive to them’. Others, like Bernard Manin, regard representative democracy as substantially different from direct democracy. The main difference is the election in contrast to the lot. For Manin, the election is indeed equal and democratic because every person has one and only one vote but at the same time unequal and aristocratic – sometimes even oligarchic – because we usually choose a person who is ‘better’ than the average. In the electoral democracy model as well as in Schumpeter’s view, ordinary people need not participate much in the political parties or in the nomination process. The ballot is coming to the voter from the outside – like a stock on the market. For Manin, on the other hand, the nomination process is the central point. One conclusion of this analysis is that the so-called electoral model may be regarded as an ideal type, in a Weberian sense. However, there is a risk that the model is interpreted as an ideal in a normative sense, since the concept of electoral democracy not only is narrower and ‘thinner’ than the concept of representative democracy. It is also narrower than the democratic views of Pitkin and Manin. More specifically, using ‘electoral democracy’ synonymously with ‘representative democracy’ may exclude these authors’ understanding of the dynamic mechanisms of the latter’s nomination processes.

Syftet med denna uppsats var att undersöka att om - och i så all hur - elevers uppfattningar av undervisningsinnehållet ändras, när olika delar av innehållet varieras och framhävs. Det som studerades var två lektioner i samhällskunskap med fokus på representativ demokrati och de deltagande elevernas uppfattningar om detta innehåll före och efter dessa lektioner. Undersökningen gjordes med hjälp av en fenomenografisk metod för att beskriva uppfattningar utifrån ett skriftligt enkätmaterial som användesi en Learning Study. Dessutom användes ett variationsteoretiskt perspektiv på lärande för att analysera hur de olika lektionerna kom att iscensättas med hjälp av kritiska aspektersom analysinstrument och hur relationen mellan lektionen och elevernas uppfattningar kundebeskrivas utifrån slutsatserna om vilka uppfattningar som eleverna hade efter lektionen och hur innehållet hade gestaltats.Slutsatserna var att det gick att hitta samband mellan hur innehållet hade presenterats och unikauppfattningar somelever uppvisade efter lektionerna. Det visade sig till exempel att för att göra en mer problematiserande uppfattning om representativ demokrati möjlig för eleverna att utveckla, så krävdes att innehållet varierades mer och att de kritiska aspekternai innehållet framställdes mer varierat. En annan slutsats var att undervisningsinnehållet var mer komplext och innehöll fler kritiska aspekter av representativ demokratiän de som lärarna i Learning Study-arbete hade identifierat.

In today’s school in Sweden the assignment of community encompasses mediated values and education of democracy as well of single subject matters. What does it mean then, that teachers have a certain kind of idea of democracy, and what implications may biology have for the assignment of community? In upper secondary school there are quite many courses in biology with a national curriculum, and findings show that students of teaching perceive or think of biology as helping to promote the dual-purpose of teaching. In this study, the author of the paper has interviewed four future teachers of upper secondary school with biology as one of their main subjects. The purpose has been to identify their perceptions of democracy as well as their conceptions of the relationship between biology and democracy in education. The result is that the interviewees perceive of democracy as consistent with representative, participative and deliberative concepts of democracy. They conceive of the relationship between biology and democracy in education as to a great extent consistent with the deliberative concept of democracy. The implications are that the idea of democracy becomes more radical and consistent with the deliberative concept of democracy when subject matters of biology are part of the education. In this manner, subject matters of biology are of educational importance for the teachers´ conceptions of democracy as well for the assignment of community. / Samhällsuppdraget i skolan innebär förmedlade värden och kunskaper om både demokrati och enskilda ämnesstoff. Vad innebär det då att lärare har en viss sorts demokratiuppfattning, och vad har biologiskt ämnesstoff för betydelse för samhällsuppdraget? Biologi i gymnasieskolan har relativt många kurser med nationell kursplan och rön visar att lärarstudenter uppfattar biologiskt ämnesstoff som didaktiskt främjande för att läraruppdragets dubbla syfte. I den här studien har uppsatsförfattaren intervjuat fyra blivande gymnasielärare med biologi som inriktning för att försöka identifiera deras uppfattningar om demokrati och relationen mellan biologiskt ämnesstoff och demokrati i undervisningens praktik. Resultatet visar att intervjupersonerna uppfattar demokrati i allmänhet som överensstämmande med både representativ, participativ och deliberativ demokrati, och relationen mellan biologiskt ämnesstoff och demokrati i undervisningens praktik som i hög grad överensstämmande med den deliberativa demokratiformen. Implikationerna av detta är att demokratiuppfattningen blir radikalare och alltmer lik en deliberativ demokratiform med biologiskt ämnesstoff i undervisningens praktik. Sålunda har biologiskt ämnesstoff en didaktisk betydelse för såväl lärares demokratiuppfattning som samhällsuppdrag.