Studien undersöker marginaliseringens socioekonomiska, politiska och kulturella konsekvenser för ökande radikalisering bland vissa ungdomar med invandrarbakgrund och hur socialt arbete kan motverka rekryteringen av dessa ungdomar till terroristgrupper. Uppsatsens vetenskapsteoretiska grund ligger i hermeneutiken och socialkonstruktivismen. Datainsamlingen består av kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med 8 personer som har god kännedom om våldsbejakande extremism och 2 ungdomar som sympatiserar med terroristgrupper, varav en av dessa unga män har varit hos terrorgruppen Islamiska Staten (IS) i Syrien och Irak. Urvalet har bestämts genom en målinriktad urvalsteknik och det empiriska materialet har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att religiösa och etniska konflikter som utspelar sig i världen och västländers inblandning i dessa konflikter påverkar marginaliserade ungdomarnas sympatier för våldsbejakande ideologier. Den nyliberala globaliseringen, nedmontering av välfärdsstaten i Sverige har försämrat dessa ungdomars levnadsvillkor och ”kriget mot terrorismen” och den ökade anti-muslimismen har lett till misstron mot majoritetssamhället hos ungdomar i marginaliserade områden. Försämrade levnadsvillkoren och minskade möjligheter till integration i Sverige gör vissa marginaliserade ungdomar mer benägna att söka sig till våldbejakande terrorgrupper som erbjuder en sammanhängande mening och en känsla av tillhörighet. För att motverka våldsbejakande extremism måste socialt arbete utmana och ifrågasätta nedmonteringen av välfärdsstaten, ökade marginaliseringen och bekämpa politiken av ”kriget mot terrorismen”. Det innebär också att motverka ökad anti-muslimism och främja social sammanhållning och social rättvisa.