Bakgrund: Arytmi innebär en avvikande rytm hos hjärtat, alltså att det uppstått en avvikelse i impulsbildning och/eller impulsfortledning. Det kan inverka negativt på livskvalitén, orsaka följdsjukdomar eller leda till livshotande tillstånd. Utöver den konventionella behandlingen finns det behov av ytterligare alternativ. Magnesium är ett essentiellt mineralämne som är viktigt för hjärtats elektrofysiologi. Det har i tidigare studier visat sig att magnesium har haft effekt på postoperativt uppkomna arytmier och att låga nivåer av magnesium hos en frisk population har ökat risken för utvecklandet av olika arytmier. Magnesiums föreslagna antiarytmiska egenskaper är därför av intresse att studera vidare.  Syfte: Syftet med studien är att studera om magnesium har någon antiarytmisk effekt hos individer med arytmi.  Metod: En litteraturstudie genomfördes avseende relevanta artiklar publicerade i databasen PubMed från år 2000 och framåt. En relevansbedömning och kvalitetsgranskning genomfördes med utgångspunkt från Statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU) metodbok.  Resultat: Tolv artiklar inkluderades i litteraturstudien varav sju uppvisade en antiarytmisk effekt av magnesium. En antiarytmisk effekt vid förmaksflimmer uppvisades i samtliga studier där det administrerades mer än 4 gram intravenöst magnesium. Eftersom magnesium i olika former har olika biotillgänglighet skulle formen eventuellt också kunna vara en bidragande faktor till effekten men studiematerialet var för litet gällande olika magnesiumformer. Vidare går det inte att särskilja om magnesium har olika effekt på olika arytmier då representationen av respektive arytmi var för liten. Slutsats: Magnesium har en antiarytmisk effekt vid administrering över 4 gram intravenöst. Huruvida detta gäller för fler arytmier än förmaksflimmer framkommer inte av denna litteraturstudie. Det finns ett behov av fler studier för att dels undersöka vilken som är den eventuella optimala formen och dosen av magnesium, dels för att utreda vilka typer av arytmier som verkar mottagliga för magnesium som behandlingsalternativ. / Background: Arrhythmia means a deviating rhythm in the heart, either in impulse formation and/or impulse conduction. It can adversely affect the quality of life, cause sequelae or lead to life-threatening conditions. In addition to the conventional treatment, there is a need for alternatives. Magnesium is an essential mineral that is important for the electrophysiology of the heart. Previous studies have shown that magnesium has had an effect on postoperative arrhythmias and that low levels of magnesium in a healthy population have increased the risk of developing various arrhythmias. The proposed antiarrhythmic properties of magnesium are therefore of interest for further study.  Aim: The aim of the study is to investigate whether magnesium has any antiarrhythmic effect in individuals with arrhythmias.  Methods: A literature study was conducted regarding relevant articles published in the PubMed database from the year 2000 and until today. Relevance assessment and quality review were carried out on the basis of  Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services (SBU) method book.  Results: Twelve articles were included in the literature study, seven of which showed an antiarrhythmic effect. An antiarrhythmic effect in atrial fibrillation was shown in all studies where more than 4 grams of intravenous magnesium was administered. Since magnesium in different forms has different bioavailability, the form could possibly also be a contributing factor to the effect, but the study material was too small for different forms of magnesium. Furthermore, it is not possible to distinguish whether magnesium has different effects on different arrhythmias as the representation of each arrhythmia was too small.  Conclusions: Magnesium has antiarrhythmic effect when administrated in excess of 4 gram intravenously. Whether this applies to more arrhythmias than atrial fibrillation does not emerge from this literature study. There is a need for more studies to investigate the possible optimal form and dose of magnesium, and to investigate which types of arrhythmias seem susceptible to magnesium as a treatment alternative.