Thesis (M.A.)--Boston University / During the past ten years argon laser trabeculoplasty (ALT) has evolved from a novel to a commonplace intervention in the management of open-angle glaucoma. Despite its widespread usage, the exact effect of ALT on the trabecular meshwork is only partially understood. Nonetheless, its effect of lowering intraocular pressure through enhancement of aqueous humor outflow is well documented. Laser photocoagulation of the trabecular meshwork focally destroys, but also diffusely stimulated trabecular meshwork cells. The laser induced shape alterations in the trabecular meshwork are thought to influence aqueous humor outflow only at very high intraocular pressure levels. It appears more probable that most of the aqueous humor outflow occurring after ALT results from laser induced metabolic changes within the cells of the trabecular meshwork. This review chronicles the history of the use of the laser in glaucoma management, the clinical experience and some of the experimental studies which have been conducted to answer the questions regarding the mechanism of action of ALT.

<p> This work is concerned with the calculation of the angular correlation curves and the lifetime of positrons annihilating in Sodium, Aluminum and Argon. The Carbotte-Kahana theory is developed using orthogonalized plane waves to represent conduction states. The theory is put in a computational form and techniques, which reduce the computational labour to a manageable level are developed for its practical evaluation. Results are obtained for the electron core contribution in Sodium and Aluminum whilst for Sodium a lattice contribution is also attempced. The core theory is applied to Argon with a limiting approximation and results are obtained in a first order perturbation theory approximation. The calculations are compared to experiment with a satisfactory result. </p> / Thesis / Doctor of Philosophy (PhD)

No description available.

No description available.

The source of potassium and argon in ordinary chondrites is determined by comparing the argon activation energies of feldspar, pyroxene, and olivine with that of the L chondrites Chico and North West Africa (NWA) 091. In addition, shock pressures of 29 to 55.8 GPa are shown to lower the activation energy of feldspar. Comparable shock pressures lowers the activation energy of pyroxene outside of error, but the variability of this value, even among unshocked samples, makes a clear distinction difficult. The effect of shock on olivine has not been investigated, by myself or others. Like many ordinary chondrites, Chico and NWA 091 have two major releases of argon, one at low temperature, and the other at high temperature. The low temperature release of Chico contains two releases, which match the activation energies of shocked and unshocked feldspar. The low temperature release of NWA 091 only contains a single release, which matches shocked feldspar. The high temperature release of both Chico and NWA 091 has an activation energy that is similar to pyroxene, but not olivine. A potassium mass balance of Chico shows that all the potassium in the meteorite is contained in feldspar, and Raman spectroscopy shows this feldspar has not been converted into a high pressure phase, indicating the high temperature release is inclusions in a high temperature mineral. This mineral is probably pyroxene based upon the activation energy, though thin sections provide evidence that feldspar is more closely associated with olivine. NWA 091 exhibits multiple isochrons, showing the presence of two nonprimordial and (probably) non-terrestrial trapped components of argon. The removal of these trapped components reveals a thermal event produced by a collisional impact on the L chondrite parent body at 475 ± 6 Ma (which supports a link between L chondrites and Ordovician fossil meteorites), as well as a similar event at ~800 Ma (which, combined with similar ages on other Solar System objects, suggests an increased impact flux at that time). Chico did not exhibit an isochron, and the age data for Chico is not reported.

No description available.

Argon replacing nitrogen has been examined as a new engine cycle to reach high efficiency. Experiments were carried out under Homogeneous Charge Compression Ignition (HCCI) conditions using a single cylinder variable compression ratio Cooperative Fuel Research (CFR) engine. Isooctane has been used as the fuel for this study. All the parameters were kept fixed but the compression ratio to make the combustion phasing constant. Typical engine outputs and emissions were compared to conventional cycles with both air and synthetic air. It has been found that the compression ratio of the engine must be significantly reduced while using argon due to its higher specific heat ratio. The resulting in-cylinder pressure was lower but combustion remains aggressive. However, greater in-cylinder temperatures were reached. To an end, argon allows gains in fuel efficiency, in unburned hydrocarbon and carbon monoxide, as well as in indicated efficiency. A higher nitrogen oxide concentration while replacing nitrogen by argon was observed but the origin remains to be identified. The concept should therefore be able to reach zero-NOx emissions as no nitrogen should be present.

An experimental study of pure iron foil exposed to a hot, dense hydrogen and argon gas mixture in a ballistic compressor yielded evidence of structural and compositional changes of the metal due to the presence of the hydrogen gas. Three iron foils have been compared, one of unexposed pure iron, another of pure iron exposed to a mixture of hydrogen and argon gas, and the third of pure iron exposed to argon alone. Exposure to these high temperature, high pressure gases took place in a ballistic compressor. Line formations were found on the surface of the iron foil exposed to both hydrogen and argon. These appeared as 'V'- or 'W'-shaped configurations, giving the appearance of a serrated edge. Such lines were not found for the other two iron foils. Characteristic peaks of energy dispersive x-ray spectra yield different surface concentrations of oxygen when each iron foil sample is compared. This concentration is much less for iron foil exposed to both hydrogen and argon gases than for the other two samples. Also a larger carbon peak was found for the former sample, when compared to the latter two. A shift in the 200 x-ray diffraction peak by one degree 29 was observed for the sample exposed to hydrogen and argon, and a 'triple' peak was observed for the 310 plane for the same iron sample.

<p>För att vara framgångsrik i dagens tillverkningsindustri gäller det att vara konkurrenskraftig och komma med nya tillverkningssätt. Därför satsar Volvo Aero på lasersvetsning och automation. På Aero-Craft i USA grovbearbetas fläkthus i titan. Fläkthusets diameter är cirka tre meter och dess bakre del sätts idag samman från tre delar med hjälp av skruvförband och plasmasvets. Volvo Aero vill lasersvetsa dessa delar istället. En studie har därför påbörjats som skall visa hur en produktionscell för lasersvetsning skulle kunna se ut och fungera. Svetsarna är alla av typen stumsvetsar och det som skall svetsas är tre axiella skarvar, två rundskarvar och fastsvetsning av ett växellådsfäste. Innan svetsning häftsvetsas delarna först ihop och 3D-skanner används för inspektion. Efter att svetsen svalnat kontrolleras rundskarvarna av en digitalröntgen. Allt skall ske i produktionscellen. Resultatet presenterar en produktionscell uppdelad i två rum. Det första rummet är laserskyddat, och där utförs svetsning av axiella skarvar och växellådsfäste. Ett hål laserskärs ut där växellådsfästet skall sitta. Det andra rummet är både röntgen- och laserskyddat och där svetsas rundskarvar. En fogföljare med laserdiod och kamera används under svetsprocessen för att rikta laserstrålen efter skarven. I rum ett finns en processrobot och en hanteringsrobot och i rum två en processrobot. Fixturerna som presenteras i rapporten är endast konceptuella. Antalet fixturer är en till rum ett och två likadana till rum två. Fixtureringen i rum två utgörs av en expanderfixtur med rotgasbackar i aluminium. På Volvo Aero används vanligen expanderfixturer vid svetsning, men de har aldrig gjorts i den storlek som krävs för fläkthuset. Krav som ställs på manipulator är att den skall klara detaljens och fixturens vikt, samt att den skall klara uppsatta svetstoleranser.</p>

För att vara framgångsrik i dagens tillverkningsindustri gäller det att vara konkurrenskraftig och komma med nya tillverkningssätt. Därför satsar Volvo Aero på lasersvetsning och automation. På Aero-Craft i USA grovbearbetas fläkthus i titan. Fläkthusets diameter är cirka tre meter och dess bakre del sätts idag samman från tre delar med hjälp av skruvförband och plasmasvets. Volvo Aero vill lasersvetsa dessa delar istället. En studie har därför påbörjats som skall visa hur en produktionscell för lasersvetsning skulle kunna se ut och fungera. Svetsarna är alla av typen stumsvetsar och det som skall svetsas är tre axiella skarvar, två rundskarvar och fastsvetsning av ett växellådsfäste. Innan svetsning häftsvetsas delarna först ihop och 3D-skanner används för inspektion. Efter att svetsen svalnat kontrolleras rundskarvarna av en digitalröntgen. Allt skall ske i produktionscellen. Resultatet presenterar en produktionscell uppdelad i två rum. Det första rummet är laserskyddat, och där utförs svetsning av axiella skarvar och växellådsfäste. Ett hål laserskärs ut där växellådsfästet skall sitta. Det andra rummet är både röntgen- och laserskyddat och där svetsas rundskarvar. En fogföljare med laserdiod och kamera används under svetsprocessen för att rikta laserstrålen efter skarven. I rum ett finns en processrobot och en hanteringsrobot och i rum två en processrobot. Fixturerna som presenteras i rapporten är endast konceptuella. Antalet fixturer är en till rum ett och två likadana till rum två. Fixtureringen i rum två utgörs av en expanderfixtur med rotgasbackar i aluminium. På Volvo Aero används vanligen expanderfixturer vid svetsning, men de har aldrig gjorts i den storlek som krävs för fläkthuset. Krav som ställs på manipulator är att den skall klara detaljens och fixturens vikt, samt att den skall klara uppsatta svetstoleranser.