Det finns idag en mängd olika artbegrepp men inget universellt som fungerar för alla organismer. Det mest använda är det biologiska artbegreppet som innebär att en art är en population organismer som är reproduktivt isolerade från andra populationer. De evolutionära processerna som leder till bildandet av nya arter delas upp beroende på vilken geografisk skala de utspelar sig i. Den allopatriska modellen som är den mest vedertagna innebär att geografiskt isolerade populationer med tiden ackumulerar genetiska, morfologiska eller beteendemässiga differentieringar till den grad att populationerna kan betraktas som olika arter. Sympatrisk artbildning är när artbildning sker inom ett och samma geografiska område, alltså utan geografisk isolering. Denna modell har länge varit omdebatterad men bevisen för den, både teoretiska och praktiska, ökar ständigt. Reproduktionsbarriärer är biologiska karaktärer som hindrar genflöde mellan populationer och delas upp i prezygotiska och postzygotiska. Hybridisering mellan närbesläktade arter eller divergerande ekotyper inom samma art kan leda till uppkomsten av hybridzoner. Ett exempel på det är den vivipara standsnäckan som är en art som ofta bildar två skilda ekotyper med en hybridzon mellan ekotypernas respektive mikrohabitat. Ett mikrohabitat är ett litet habitat inom ett större, i det här fallet är det den övre och lägre kustnivån. Den vivipara strandsnäckan beskrivs ofta som ett exempel av begynnande sympatrisk artbildning driven av det naturliga urvalet. Det pågår mycket forskning angående de här snäckornas differentiering och om vilka faktorer det är som ligger bakom. Snäckans två ekotyper är delvis reproduktivt isolerade men vad som kommer hända i framtiden, ifall de reproduktiva barriärerna mellan ekotyperna kommer fullbordas och ekotyperna kommer bli olika arter är okänt. Det råder idag ingen konsensus om vilka faktorer som är de mest betydelsefulla för upprätthållandet av divergensen. Det nuvarande läget tyder dock på att det är yttre miljöfaktorer (exogena faktorer) är de starkaste i det här fallet. Detta eftersom att olika ekotyper har olika fitness i olika habitat vilket är en exogen selektionsmekanism.

Artbildning, det vill säga uppkomst av nya arter, är ett centralt ämne inom evolutionsbiologinoch en process som kan fortskrida på ett flertal olika sätt. Reproduktiva barriärer som är nödvändiga för artbildningsprocessen kan utvecklas mellan populationer och verkar antingen så att individer hindras från att para sig med varandra (prezygotisk isolering) eller så att överlevnad eller reproduktionsframgång hos avkomman är reducerad (postzygotisk isolering).Syftet men där här studien är att först beskriva dessa olika typer av isoleringar och sedan summera den aktuella kunskapen om hur själva artbildningsprocessen kan fortgå. Avslutningvis beskrivs ett exempelsystem med tre geografiskt separerade populationer avarten skogsvitsvinge (Leptidea sinapis). Skillnader i kromosomantal och ekologi mellan vissa av populationerna kan potentiellt vara faktorer som har lett till begränsat genflöde och som i slutänden kan leda till att fullständigt reproduktivt isolerade arter uppkommer.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Härtill 5 uppsatser.