I takt med att vårt moderna samhälle växer med ständig tillgång till mat samt att människor rör sig mindre än vad vi gjorde på stenåldern så har också sjukdomar som obesitas ökat och med det även behovet av hjälpmedel för att underlätta och möjliggöra aktiviteter. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av tillgång på hjälpmedel för personer med obesitas. Metod: studien har kvalitativ ansats där semistrukturerade individuella intervjuer genomfördes med tre arbetsterapeuter som arbetade inom primärvården och fem arbetsterapeuter som arbetade inom hemsjukvården. Resultatet analyserades och resulterade i fem kategorier “Ett vanligt behov”, “Hindras av sortimentet”, “Hjälp och stöd”, “Beroende av leveranstiden”, och “Ur ett brukarperspektiv”. Det framkom i resultatet att arbetsterapeuterna upplevde att det fanns hjälpmedel till patienter med obesitas men att de inte var tillräckligt anpassade för att stödja patienten i aktiviteter då utformningen inte var tillfredsställande, då de blev för stora och otympliga att hantera. Det framkom även att leveranstiden var betydligt längre för hjälpmedel till patientgruppen vilket försvårar rehabilitering på sjukhusen och fördröjde utskrivningsprocessen från sjukhus för patienter som inte får tillgång till behövda hjälpmedel i tid.