In Lake Vänern, Sweden, there is an endemic population of Atlantic salmon (Salmo salar L.) that lives its entire life in fresh water. The salmon is hindered from migrating to its natural spawning sites in the northern part of the River Klarälven by nine hydro-electric power plants. None of the hydro-electric power plants have fishways so that salmon migrating upstream or downstream may pass. In the current situation, the upward migrating salmon are caught in a fish trap at the most downstream located power plant in Forshaga. From there, the salmon are driven in a truck, past eight power plants and released a few kilometers upstream of the eighth power plant at Edsforsen. This study investigated the difference in the proportion of fallbacks between early (June-July) and late (August-September) migrating salmons in 2011-2013. The results showed that there was a significant difference in the proportion of fallbacks between the early and the late-migrating salmon. Fifty-one percent of the early salmon and 13% of the late salmon fell back during these 3 years. Further, there was no significant difference between males and females that became fallbacks. Nor was there any difference in the length of early and late-migrating salmon or fallbacks and non-fallbacks. / I sjön Vänern, Sverige, finns en endemisk population av Atlantlax (Salmo salar L.) som lever hela sitt liv i sötvatten. Laxen hindras från att migrera till sina naturliga lekplatser i norra delen av Klarälven av nio vattenkraftverk. Inget av vattenkraftverken har fiskvägar så att lax som migrerar uppströms eller nedströms kan passera. I dagsläget fångas lax som vandrar uppströms in i en fiskfälla vid det mest nedströms belägna kraftverket i Forshaga. Därifrån körs laxen i lastbil förbi åtta kraftverk och släpps ut några kilometer uppströms det åttonde kraftverket i Edsforsen. Den här studien undersökte skillnaden i andelen fallbacks mellan tidigt (juni-juli) och sent (augusti-september) migrerande laxar under åren 2011-2013. Resultaten visade att det fanns en signifikant skillnad i andelen fallbacks mellan den tidiga och den sent migrerande laxen. Femtioen procent av den tidiga laxen och 13% av den sena laxen föll tillbaka under dessa 3 år. Vidare fanns det ingen signifikant skillnad mellan hanar och honor som blev fallbacks. Det fanns inte heller någon skillnad i längden av tidigt och sent migrerande lax eller lax som föll tillbaka och lax som inte föll tillbaka.

There is a concern that the ecosystems around the world are suffering from fragmentation. Ecosystems such as rivers have lost their connectivity to a large extent due to hydroelectric dams with no or insufficient passways for the natural flow of organisms, matter and energy. The Atlantic salmon, Salmo salar, is anadromous, migrating up rivers to spawn as adults and downstream to the sea as juveniles to feed. Before entering the sea, juveniles go through a parr-smolt transformation which alters their behavior, morphology, and physiology. Using radio telemetry, we assessed how the degree of smoltification, in combination with migrational timing and the juvenile’s size, affected their migration. Overall migratory success was found to differ significantly across the range of smoltification, with more fully smoltified juveniles having the highest probability (94%) of reaching the sea. No relationship was found between smoltification status and average migrational speed or delays when passing a dam. Migrational timing was also correlated to migrational success, with earlier juveniles being 50 % more likely to reach the sea than those leaving 2-3 weeks later. All of the tagged juveniles (28) that passed the dam were delayed by an average of 1,32 km/h relative to their median speed in the river, and 18 of the juveniles made it down to the sea. No effect of migrational timing was found with average migrational speed or with dam delays however. Unexpectedly, larger lengths were correlated with slower average migration speeds and greater delays when encountering a dam. This new knowledge about the degree of smoltification and its relation to migration success can help river management to direct their efforts in the right direction to strengthen salmon populations. / Ekosystem som älvar och åar har i stor utsträckning förlorat konnektiviteten till följd av vattenkraftverk med otillräckliga passager för det naturliga flödet av organismer, materia och energi. Atlantlax Salmo salar är en anadrom fisk vars livscykel kräver att den vandrar mellan olika habitat. Den vandrar upp i vattendrag som vuxna för att leka och ut till havet som unga för att äta. De unga laxarna går igenom en utvecklingsprocess (smoltifiering) innan de simmar ut i havet vilket förändrar deras beteende, morfologi och fysiologi. Med hjälp av radiotelemetri bedömde vi hur graden av smoltifiering i kombination med timing och storlek påverkade deras nedströmsvandring. Vi såg en avsevärd skillnad inom dem olika smoltifierings graderna och en lyckad nedströmsvandring, de fullständigt smoltifierade fiskarna var mest sannolika att klara nedströmsvandringen (94%). Inget samband hittades mellan smoltifieringsgrad och genomsnittliga vandringshastigheten genom ån eller förbi ett vattenkraftverk. En lyckad nedströmsvandring var relaterad till tid och vi fann att de som vandrade tidigt hade 50% större chans att nå ut till havet än de som lämnade 2–3 veckor senare. Alla radiomärkta fiskar (28) som passerade vattenkraftverket vart försenade med -1,32 km/h jämfört med deras genomsnittliga hastighet, av 48 märkta fiskar klarade sig 18 ut till havet. Oväntat nog var längre längd relaterat till större förseningar både i medianhastighet och vid passage av en damm. Den här kunskapen om sambandet mellan smoltifieringsgrad och lyckad nedströmsvandring kan förbättra insatser som görs i åar och älvar för att optimera för djur och natur.

Vattenkraften har en negativ miljöpåverkan på flera sätt, inte minst genom fragmentering av vattendrag. Därför är det viktigt att studera åtgärder som potentiellt minskar vattenkraftens inverkan. Här undersöktes experimentellt avledningseffektivitet och tidsåtgång för nedströmsvandrande atlantlaxsmolt hos låglutande avledare i en strömränna. Smolten startade uppströms om anläggningen och registrerades ifall de besökte flyktöppningarna i passagelösningen för nedströmsmigrerande fisk. Inom båda huvudtyperna, α- och β-avledare, testades tre olika avledare vardera där α-avledarna bestod av galler med spaltvidderna 15, 18 och 30mm. β-avledarna innefattade två galler med spaltvidderna 15 och 30 mm samt ett kevlarnät med entumsmaskor. Resultaten visade att hos α-avledare hade spaltvidden hos gallret betydelse för effektiviteten mellan största och minsta gallret. Mellan β-avledarna med 15 och 30 mm spaltvidd hade spaltvidden ingen betydelse varken för avledningseffektivitet eller tid till passage. Däremot var entumsnätet mindre effektivt. Resultaten indikerade att β-avledare var generellt mer effektiva än α-avledare med högre avledningseffektivitet, möjligen på grund av olikheter i konstruktionerna av flyktöppningarna i anslutning till avledarna. Resultatet pekar också på att β-galler kan ge upphov till en beteenderespons hos smolten som inte registrerades hos α-galler. / Hydropower has a negative environmental impact in several ways, not least through fragmentation of watercourses. This makes it important to study measures that potentially reduce the impact of hydropower. Here, diversion efficiency (passage) and time spent migrating by Atlantic salmon smolts was tested experimentally in a flume equipped with low-slope diverters, simulating passage of a hydropower plant. The smolt were released upstream of the facility and were registered if they visited the entrance to the flume’s passage solution for downstream migrating fish. In both main types, α- and β-diverters, three different diverters were tested each, where the α-diverters consisted of bar racks with gap widths of 15, 18 and 30mm. The β-diverters included two bar racks with gap widths of 15 and 30 mm and a kevlar net with 25 mm meshes. The results showed that in α-diverters, the gap width of the racks was important for the efficiency between the largest and smallest gap widths. Between the β-diverters with 15- and 30 mm gap width, the gap width had no significance either for efficiency or time to passage. However, the one-inch net was less efficient. The results indicated that β-racks were generally more efficient than α-racks with higher diverting efficiency, possibly due to differences in the constructions of the escape openings adjacent to the diverters. The result also suggests that β-racks may give rise to behavioral responses in the smolt that was not registered in α-racks.

Fiskars passager genom vattenkraftverk är förenat med hög dödlighet. För att minska vattenkraftens påverkan på fiskbestånd har olika fiskledare utvecklats. I denna laboratoriestudie utvärderades tre typer av icke-fysiska fiskledare och deras effektivitet i att leda odlade smolt av Atlantlax (Salmo salar L.) till en önskad passage. Målet med denna studie var att undersöka om det var möjligt att leda odlade laxsmolt till en önskad passage med hjälp av bubblor, strobeljus eller en kombination av bubblor och strobeljus. Med relativt enkla medel och låg kostnad konstruerades fiskledare som bestod av en perforerad slang driven av en luftkompressor samt en ljusramp med fyra LED-lampor vilka blinkade simultant med 480 bpm. Fem replikat genomfördes för vardera behandling, bubblor, strobeljus och bubblor/strobeljus, samt sex replikat i kontrollen. Under en timmes behandling fick tio laxsmolt, märkta med PIT-tag, passera en av två antenner, varav den ena var utrustad med en fiskledare, under vandring i nedströms riktning i ett strömakvarium. Denna studie visade att fiskledare av samtliga tre metoder ledde smolt till en önskad passage under behandlingens första femton minuter. Vidare visade fiskledaren bestående av bubblor en fortsatt ledande förmåga över hela behandlingsperioden (60 minuter), medan fiskledarna av strobeljus- och bubbel/strobeljus inte visade en sådan effekt. / Passages by fish through hydropower plants are associated with high mortality. In order to reduce the impact of hydropower plants on fish stocks, a variety of fish guiding systems have evolved. In this laboratory study, three types of non-physical fish guiding systems were evaluated by their efficiency in leading cultivated smolt of Atlantic salmon (Salmo salar L.) to a desired passage. This study aimed to answer if it is possible to guide salmon smolt to a desired safe passage by using bubbles, strobe light or a combination of bubbles and strobe light. With relatively simple means and low cost, fish-guides were constructed consisting of a perforated tube driven by an air compressor and a light ramp with four LED lights, which simultaneously flashed at 480 bpm. Five replicates were performed for each treatment; bubbles, strobe light and bubbles / strobe light, as well as six replicates for the controls. During one hour of treatment, ten salmon smolt, marked with PIT tag, could pass one of two antennas, where one had a fish-guide in front of the antenna, while migrating downstream in a stream aquarium. This study showed that fish-guides of all three methods led smolt to a desired passage during the first fifteen minutes of treatment. Furthermore, the bubble method showed a continuous guiding capacity throughout the treatment period (60 minutes), while the strobe light and bubble/strobe light did not show such an effect.