<p>The passage efficiency of downstream migrating brown trout (Salmo trutta) smolts past two hydropower plants in the River Emån, southeastern Sweden, was evaluated by telemetry. From 26 April to 17 May 2005, 40 wild brown trout smolts were radio-tagged, and their positions were recorded daily until 14 June. Approximately 45% of the individuals passed both power plants, and 15% made it to the sea, some 28 km downstream of the power plants. About 20% of the individuals ceased migrating, residing in a lotic habitat. Mortality due to predation was 33%, and the predation rate was higher in the power plant dams than it was downstream of the power plants. Turbine-induced mortality was greater in the upper power plant (40%) than in the lower one (13%). Fish that chose the alternative routes, through the gates, swam past the upper dam faster than fish that swam through the turbines. The results confirm previous work in the river, namely that measures need to be taken to improve passage efficiency past the power plants, particularly passage of the upper power plant. Such measures are of crucial importance if the nature-like bypass channels at the power plants in Finsjö are going to have any long-term effects on the brown trout population.</p> / <p>Passageeffektiviteten för nedströms vandrande havsöringssmolt (Salmo trutta) förbi två vattenkraftverk i Emån, i sydöstra Sverige, utvärderades med telemetri. Från 26 april till och med 17 maj 2005 märktes 40 vilda havsöringssmolt med radiosändare och de positionsbestämdes dagligen till och med 14 juni. Ungefär 45% av individerna passerade båda kraftverken, och 15% klarade sig till havet, cirka 28 km nedströms kraftverken. Omkring 20% av individerna avbröt vandringen och stannade i ett lotiskt habitat. Mortalitet på grund av predation uppgick till 33%, och predationshastigheten var högre i kraftverksdammarna än nedströms kraftverken. Den turbininducerade mortaliteten var högre i det övre kraftverket (40%) än i det nedre (13%). Det gick fortare att passera den övre kraftverksdammen för fisk som valde de alternativa rutterna, genom dammluckorna, jämfört med att passera genom turbinerna. Dessa resultat bekräftar tidigare studier i ån, nämligen att åtgärder krävs för att förbättra passageeffektiviteten förbi kraftverken, i synnerhet passagen av det övre kraftverket. Sådana åtgärder är av avgörande betydelse om de naturlika fiskvägarna vid kraftverken i Finsjö ska få några långsiktiga effekter på havsöringspopulationen.</p>

The passage efficiency of downstream migrating brown trout (Salmo trutta) smolts past two hydropower plants in the River Emån, southeastern Sweden, was evaluated by telemetry. From 26 April to 17 May 2005, 40 wild brown trout smolts were radio-tagged, and their positions were recorded daily until 14 June. Approximately 45% of the individuals passed both power plants, and 15% made it to the sea, some 28 km downstream of the power plants. About 20% of the individuals ceased migrating, residing in a lotic habitat. Mortality due to predation was 33%, and the predation rate was higher in the power plant dams than it was downstream of the power plants. Turbine-induced mortality was greater in the upper power plant (40%) than in the lower one (13%). Fish that chose the alternative routes, through the gates, swam past the upper dam faster than fish that swam through the turbines. The results confirm previous work in the river, namely that measures need to be taken to improve passage efficiency past the power plants, particularly passage of the upper power plant. Such measures are of crucial importance if the nature-like bypass channels at the power plants in Finsjö are going to have any long-term effects on the brown trout population. / Passageeffektiviteten för nedströms vandrande havsöringssmolt (Salmo trutta) förbi två vattenkraftverk i Emån, i sydöstra Sverige, utvärderades med telemetri. Från 26 april till och med 17 maj 2005 märktes 40 vilda havsöringssmolt med radiosändare och de positionsbestämdes dagligen till och med 14 juni. Ungefär 45% av individerna passerade båda kraftverken, och 15% klarade sig till havet, cirka 28 km nedströms kraftverken. Omkring 20% av individerna avbröt vandringen och stannade i ett lotiskt habitat. Mortalitet på grund av predation uppgick till 33%, och predationshastigheten var högre i kraftverksdammarna än nedströms kraftverken. Den turbininducerade mortaliteten var högre i det övre kraftverket (40%) än i det nedre (13%). Det gick fortare att passera den övre kraftverksdammen för fisk som valde de alternativa rutterna, genom dammluckorna, jämfört med att passera genom turbinerna. Dessa resultat bekräftar tidigare studier i ån, nämligen att åtgärder krävs för att förbättra passageeffektiviteten förbi kraftverken, i synnerhet passagen av det övre kraftverket. Sådana åtgärder är av avgörande betydelse om de naturlika fiskvägarna vid kraftverken i Finsjö ska få några långsiktiga effekter på havsöringspopulationen.

Vattenkraften har en negativ miljöpåverkan på flera sätt, inte minst genom fragmentering av vattendrag. Därför är det viktigt att studera åtgärder som potentiellt minskar vattenkraftens inverkan. Här undersöktes experimentellt avledningseffektivitet och tidsåtgång för nedströmsvandrande atlantlaxsmolt hos låglutande avledare i en strömränna. Smolten startade uppströms om anläggningen och registrerades ifall de besökte flyktöppningarna i passagelösningen för nedströmsmigrerande fisk. Inom båda huvudtyperna, α- och β-avledare, testades tre olika avledare vardera där α-avledarna bestod av galler med spaltvidderna 15, 18 och 30mm. β-avledarna innefattade två galler med spaltvidderna 15 och 30 mm samt ett kevlarnät med entumsmaskor. Resultaten visade att hos α-avledare hade spaltvidden hos gallret betydelse för effektiviteten mellan största och minsta gallret. Mellan β-avledarna med 15 och 30 mm spaltvidd hade spaltvidden ingen betydelse varken för avledningseffektivitet eller tid till passage. Däremot var entumsnätet mindre effektivt. Resultaten indikerade att β-avledare var generellt mer effektiva än α-avledare med högre avledningseffektivitet, möjligen på grund av olikheter i konstruktionerna av flyktöppningarna i anslutning till avledarna. Resultatet pekar också på att β-galler kan ge upphov till en beteenderespons hos smolten som inte registrerades hos α-galler. / Hydropower has a negative environmental impact in several ways, not least through fragmentation of watercourses. This makes it important to study measures that potentially reduce the impact of hydropower. Here, diversion efficiency (passage) and time spent migrating by Atlantic salmon smolts was tested experimentally in a flume equipped with low-slope diverters, simulating passage of a hydropower plant. The smolt were released upstream of the facility and were registered if they visited the entrance to the flume’s passage solution for downstream migrating fish. In both main types, α- and β-diverters, three different diverters were tested each, where the α-diverters consisted of bar racks with gap widths of 15, 18 and 30mm. The β-diverters included two bar racks with gap widths of 15 and 30 mm and a kevlar net with 25 mm meshes. The results showed that in α-diverters, the gap width of the racks was important for the efficiency between the largest and smallest gap widths. Between the β-diverters with 15- and 30 mm gap width, the gap width had no significance either for efficiency or time to passage. However, the one-inch net was less efficient. The results indicated that β-racks were generally more efficient than α-racks with higher diverting efficiency, possibly due to differences in the constructions of the escape openings adjacent to the diverters. The result also suggests that β-racks may give rise to behavioral responses in the smolt that was not registered in α-racks.