Många av en synskadad persons förflyttningar och aktiviteter kräver planering och stöd från omgivningen för att genomföras. För detta ändamål kan insatsen ledsagning ansökas om i den kommun personen bor. Studiens syfte var att undersöka synskadades upplevelser av möjligheter och begränsningar i sin livsföring utifrån beviljade ledsagarinsatser och upplevelsen av själva behovsprövningen. Data samlades in genom hermeneutiska livsvärldsiintervjuer med 8 synskadade deltagare, materialet analyserades tematiskt och resulterade i 3 huvudteman: "Det gör att jag faktiskt kan leva", Frihetsbegränsad och Livsvärld möter myndighetsutövande. Dessa huvudteman delades upp i 3-4 underteman. Likt tidigare forskning visade resultatet på vikten av socialt stöd för välmående och livstillfredsställelse. Kommunens utredning och beslut för ledsagarinsatsen genererar stress och oro hos deltagarna samt leder till bristande tillit genom att de får beslut som ej korrelerar med uttryckta behov. Vidare forskning för förbättrad hantering av ärenden och hur myndigheten bättre kan bemöta de synskadades verkliga behov föreslås.