<p>Sammanfattning</p><p>Letter of intent, vilket torde kunna översättas till avsiktsförklaring på svenska, är ett vanligt förekommande element vid avtalsförhandlingar. I doktrinen har det skett en uppdelning mellan ”rena” och ”orena” letter of intent. Med ”orena” letter of intent avses de dokument som innehåller juridiska förpliktelser, exempelvis i form av skilje-, ersättnings- och sekretessklausuler. I motsats till detta återfinns inte några juridiska förpliktelser i ”rena” letter of intent. Typiskt sett uttrycks i ett letter of intent en avsikt att i framtiden ingå avtal. Emellertid innebär denna avsikt vanligen ingen skyldighet att ingå förevarande avtal.</p><p>Den första frågeställningen som ligger till grund för detta arbete är om ”rena” letter of intent, utan bindande klausuler, kan medföra rättsverkningar? Vidare följer frågan – om ett ”rent” letter of intent anses kunna medföra rättsverkningar – under vilka förutsättningar är detta möjligt?</p><p>Det finns vare sig lagregler eller förarbeten att tillgå inom svensk rätt beträffande rättsinstitutet letter of intent. Emellertid har letter of intent behandlats i såväl rättsfall som doktrin. I dessa rättskällor råder det delade meningar om ”rena” letter of intent kan medföra rättsverkningar. De som anser att rättsverkningar av ”rena” letter of intent är uteslutet argumenterar för att de i grund och botten endast är avsiktsförklaringar och inget annat. De anser således att affärsmännen genom letter of intent skapat ett icke bindande dynamiskt instrument som kan överbrygga de statiska reglerna i AvtL. Omvänt anser de som är förespråkare för att ”rena” letter of intent kan medföra rättsverkningar att man inte kan begränsa sig till detta synsätt. Juridiska förpliktelser av ”rena” letter of intent torde enligt dessa förespråkare kunna utgå på grund av exempelvis konkludent handlande, lojalitetsplikten och principen om culpa in contrahendo.</p><p>Sedan allt relevant material på området studerats och analyserats torde man kunna dra den slutsatsen att ”rena” letter of intent, utan bindande klausuler, kan medföra rättsverkningar. På vilka grunder kan då detta ske? Den allmänna uppfattningen synes vara att det inte kan uppstå några juridiska förpliktelser av ”rena” letter of intent i sig. Emellertid torde ”rena” letter of intent i kombination med andra omständigheter kunna medföra rättsverkningar. De omständigheter som åsyftas är konkludent handlande, åsidosättande av lojalitetsplikten samt klandervärt beteende vid avtals ingående (culpa in contrahendo). Några övriga omständigheter, förutom de nyss nämnda, förefaller dock inte kunna medföra rättsverkningar av ”rena” letter of intent.</p>

Sammanfattning Letter of intent, vilket torde kunna översättas till avsiktsförklaring på svenska, är ett vanligt förekommande element vid avtalsförhandlingar. I doktrinen har det skett en uppdelning mellan ”rena” och ”orena” letter of intent. Med ”orena” letter of intent avses de dokument som innehåller juridiska förpliktelser, exempelvis i form av skilje-, ersättnings- och sekretessklausuler. I motsats till detta återfinns inte några juridiska förpliktelser i ”rena” letter of intent. Typiskt sett uttrycks i ett letter of intent en avsikt att i framtiden ingå avtal. Emellertid innebär denna avsikt vanligen ingen skyldighet att ingå förevarande avtal. Den första frågeställningen som ligger till grund för detta arbete är om ”rena” letter of intent, utan bindande klausuler, kan medföra rättsverkningar? Vidare följer frågan – om ett ”rent” letter of intent anses kunna medföra rättsverkningar – under vilka förutsättningar är detta möjligt? Det finns vare sig lagregler eller förarbeten att tillgå inom svensk rätt beträffande rättsinstitutet letter of intent. Emellertid har letter of intent behandlats i såväl rättsfall som doktrin. I dessa rättskällor råder det delade meningar om ”rena” letter of intent kan medföra rättsverkningar. De som anser att rättsverkningar av ”rena” letter of intent är uteslutet argumenterar för att de i grund och botten endast är avsiktsförklaringar och inget annat. De anser således att affärsmännen genom letter of intent skapat ett icke bindande dynamiskt instrument som kan överbrygga de statiska reglerna i AvtL. Omvänt anser de som är förespråkare för att ”rena” letter of intent kan medföra rättsverkningar att man inte kan begränsa sig till detta synsätt. Juridiska förpliktelser av ”rena” letter of intent torde enligt dessa förespråkare kunna utgå på grund av exempelvis konkludent handlande, lojalitetsplikten och principen om culpa in contrahendo. Sedan allt relevant material på området studerats och analyserats torde man kunna dra den slutsatsen att ”rena” letter of intent, utan bindande klausuler, kan medföra rättsverkningar. På vilka grunder kan då detta ske? Den allmänna uppfattningen synes vara att det inte kan uppstå några juridiska förpliktelser av ”rena” letter of intent i sig. Emellertid torde ”rena” letter of intent i kombination med andra omständigheter kunna medföra rättsverkningar. De omständigheter som åsyftas är konkludent handlande, åsidosättande av lojalitetsplikten samt klandervärt beteende vid avtals ingående (culpa in contrahendo). Några övriga omständigheter, förutom de nyss nämnda, förefaller dock inte kunna medföra rättsverkningar av ”rena” letter of intent.