För att förhindra uppkomsten av bankkriser och stärka förtroendet för kreditmarknaden beslutade Basel-kommittén den 1 januari 1993 införa Basel I-systemet. Systemet hade som mål att skärpa kapitaltäckningsreglerna, dock har Basel I-systemet ansetts otillräckligt. Basel-kommittén utarbetade nya rekommendationer, som togs i bruk 1 februari, 2007, under benämningen Basel II. Förutom att skapa mer transparent kreditmarknad förändrades även beräkningen av bankernas kapitaltäckningsgrad. Vid starten av vår uppsats hade bankerna varit tvungna att följa Basel II rekommendationerna sedan två månader tillbaka. De visade sig dock att bankerna arbetat med införandet av systemet sedan lång tid tillbaka, för att vara väl förbereda vid införandet. Vi har i vår uppsats valt att inrikta oss på förändringen i Pelare I, beräkningen av kapitaltäckningsgranden, och vad detta har för påverkan på kreditgivningen till små och medelstora företag. Uppsatsen är skriven med en abduktiv metod, där växelverkan mellan teorin och empirin ligger till grund. För att beskriva förändringen av kapitaltäckningsgraden och kreditgivningen, har vi utgått ifrån teorin om dessa för att sedan jämföra i empirin hur bankerna gör. Empirin är uppbyggd efter hur intervjurespondenter på Swedbank och Danske Bank anser förändringen har påverkat banken och deras egna arbetsuppgifter. Undersökningen har visat att inga större förändringar har skett sedan införandet av Basel II. Tre faktorer som påverkat detta är att inga banker har blivit godkända att använda den avancerade metoden för beräkning av den operativa risken, den hårda konkurrens som råder på kreditmarknaden samt att bankerna länge arbetat enligt Basel II-systemet. Bankerna är ändå väldigt positivt inställda till införandet av Basel II, trots merarbetet som införandet fört med sig. / Uppsatsnivå: C