Syftet med föreliggande studie var att få ökad förståelse för hur delaktiga svenska föräldrar var i samvaron med dess barn samt hur meningsfull de upplevde samvaron. Denna kvalitativa studie samlade empiri genom semistrukturerade intervjuer med föräldrar (N =14) till barn mellan 6-8 år. Data analyserades med innehållsanalys (Burnard, 1991). Tidigare forskning hade fokus på samvaro och delaktighet vilket kunde påverka hur informanterna såg på meningsfullheten i deltagandet av barnens lek, sysselsättningar men även på barnens delaktighet i planeringen kring familjens aktiviteter. Studiens resultat visade att informanterna ansåg sig lida av tidsbrist vilket negativt påverkade hur de upplevde samvaron och delaktigheten med sina barn. En annan viktig faktor var att förälderns mobilanvändning konkurrerade om informanternas uppmärksamhet till dess barn. Informanterna ansåg att det generellt var höga krav att vara förälder men de menade att meningsfullheten ökade desto större delaktighet det var från hela familjen, samt att fokus behölls på samvaron. Resultaten diskuterades utifrån tidigare gjord forskning kring föräldrars och familjers samvaro och engagemang i varandras tid. Diskussionen behandlade delar kring exempelvis att gemenskap mellan föräldrar och barn stärker familjebanden. Samt att spontanitet blir lidande på grund av ett aktivt arbetsliv och för mycket planerat i familjerna.