Den här uppsatsen syftar till att undersöka föreställningar om det offentliga rummet; både generella föreställningar som inte är platsbundna, men även de föreställningar som finns om Björns trädgård på Södermalm i Stockholm. Syftet har även varit att undersöka hur dessa föreställningar materialiseras i det fysiska rummet. Björns trädgård är tillsammans med Medborgarplatsen en av Stockholms mest befolkade platser, och på den lilla ytan som utgör Björns trädgård finns en uteservering, parklek, skejtpark och moské samlade runt en stor gräsmatta. I och med dess många funktioner, läge och puls kan Björns trädgård ses om en typisk plats för möten och stadsliv, men har trots detta ett dåligt rykte. Frågorna som drivit arbetet med uppsatsen är kopplade till föreställningarna om det offentliga rummet, och hur platsen Björns trädgård kan förstås utifrån begreppet territorialitet. Hur föreställningarna rumsliggörs, det vill säga hänger ihop med territorialiteten har även undersökts. Empirin består av kommunala dokument och handlingar, observationsstudier och intervjumaterial. Materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Det teoretiska ramverk som legat till grund för uppsatsen är poststrukturalismen och Mattias Kärrholms begrepp Territorialitet. Områdesöversikten inleds med en redogörelse av Harveys och Lefebvres rumsbegrepp, och övriga delar i kapitlet behandlar offentliga rum ur olika perspektiv. Fallstudien har visat att de generella föreställningarna om vad ett offentligt rum är och bör vara, inte nödvändigtvis stämmer överens med de platsspecifika för Björns trädgård, samt att föreställningarna beror mycket av vem avsändaren är. De territoriella strategierna på platsen är inte överlagrade, vilket innebär att grupper med olika intressen brukar rummet sida vid sida istället för att dela på samma yta eller inta varandras territorier. Studien har även visat att föreställningarna om rummet framför allt materialiseras i form av territoriella strategier, vilket innebär att myndigheter får större kontroll och inflytande över rummet och hur det används. Appropriering kan ske där den strategiska territorialiteten är som svagast, vilket innebär större risk för att dessa ytor används på ett sätt som inte är passande eller ”attraktivt” enligt rådande normer.

Syftet med arbetet var att beskriva förskollärares och förskolechefers tankar och erfarenheter om femtontimmarssystemet, samt hur förskollärarna anser att kontakten med vårdnadshavarna ser ut. Vi ville också få förskollärarnas och förskolechefernas åsikter kring hur de anser att femtontimmarssystemet och förskolans strävansmål går ihop.   Vi valde att göra en kvalitativ studie med intervju som metod, där urvalet blev tre förskollärare och tre förskolechefer från tre olika förskolor i två olika kommuner. För att analysera informanternas svar har vi tagit del av tidigare forskning om bland annat; förskolans bidrag till barns utveckling och lärande, Vygotskijs tankar, läroplanens strävansmål samt vikten av att ha en god kontakt med vårdnadshavarna. Studiens resultat visar att alla informanter är positiva till femtontimmarsreformen som kom 2002. Samtliga förskollärare anser att kontakten med vårdnadshavarna inte påverkas i skiftet mellan heltid och femtontimmarsperioden och att alla barn kan sträva mot läroplanens olika strävansmål på lika villkor.   Förskollärarna var eniga om att femtontimmarssystemet är bra, de menar att det är ett bra sätt att få ta del av förskolan och samtidigt få tid hemma. Förskolecheferna var oeniga gällande femtontimmarsbarnens möjlighet till att sträva mot förskolans strävansmål på ett likvärdigt sätt som heltidsbarnen. Samtliga förskollärare svarade att femtontimmarsbarnen missar en del av den fria leken inomhus men att femtontimmarsbarnen har samma möjlighet att sträva mot strävansmålen som heltidsbarnen. Förskollärarna ansåg att kontakten höll lika bra kvalité med femtontimmarsbarnens vårdnadshavare som med heltidsbarnens. De har dock olika tankar om hur bra den är.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Med hjälp av tidigare forskning och relevant litteratur har vi bearbetat, diskuterat och analyserat resultatet från de genomförda intervjuerna och observationerna, vilket har gett oss en ökad förståelse kring ämnet. Sommers teorier om Samvarokompetens och Samvaromönster utgör grunden för vår studie. Syfte: Syftet med vår studie är att få en uppfattning av pedagogers förhållningssätt till barns samspel i lek men också hur de förhåller sig till barn som inte deltar i lek tillsammans med andra eller som exkluderas. Syftet med studien är även att se hur pedagoger förhåller sig till barns lek och hur barns samspel kan yttra sig. Metod: Med utgångspunkt i syftet har vi genom en kvalitativ metod genomfört sju intervjuer och två observationer. Intervjuerna genomfördes på två olika förskolor. Observationerna i sin tur ägde rum på ytterligare en förskola. Förskolorna är belägna i en mellanstor kommun i Västra Götaland. Resultat: Utifrån det insamlade materialet från intervjuerna formulerade vi fem kategorier: Förhållningssätt till barn som inte leker. Tillvägagångssätt för att väcka barns leklust. Hur man kan introducera barn i lek med andra. Metoder för att hantera barn som exkluderas från andra barns lek. Förebyggande arbetssätt för att förhindra exkludering i barngruppen. I resultatet framkom det att pedagogerna anser det viktigt att arbeta kontinuerligt med de barn som i lek inte samspelar med andra, eller som utesluts från lek. De var eniga i att lek är viktigt för alla barn att utöva, då den utvecklar dem på flera olika områden. Utifrån det insamlade materialet från observationerna fick vi kunskap om barns samspel och hur pedagogerna förhöll sig till barnens lek. Vi blev uppmärksammade på hur barns samvaro och samspel kan ta sig uttryck i den fria leken. Vi blev också medvetna om att pedagoger har en viktig roll när det kommer till att utveckla och stimulera barns lek.

Syftet med föreliggande studie var att få ökad förståelse för hur delaktiga svenska föräldrar var i samvaron med dess barn samt hur meningsfull de upplevde samvaron. Denna kvalitativa studie samlade empiri genom semistrukturerade intervjuer med föräldrar (N =14) till barn mellan 6-8 år. Data analyserades med innehållsanalys (Burnard, 1991). Tidigare forskning hade fokus på samvaro och delaktighet vilket kunde påverka hur informanterna såg på meningsfullheten i deltagandet av barnens lek, sysselsättningar men även på barnens delaktighet i planeringen kring familjens aktiviteter. Studiens resultat visade att informanterna ansåg sig lida av tidsbrist vilket negativt påverkade hur de upplevde samvaron och delaktigheten med sina barn. En annan viktig faktor var att förälderns mobilanvändning konkurrerade om informanternas uppmärksamhet till dess barn. Informanterna ansåg att det generellt var höga krav att vara förälder men de menade att meningsfullheten ökade desto större delaktighet det var från hela familjen, samt att fokus behölls på samvaron. Resultaten diskuterades utifrån tidigare gjord forskning kring föräldrars och familjers samvaro och engagemang i varandras tid. Diskussionen behandlade delar kring exempelvis att gemenskap mellan föräldrar och barn stärker familjebanden. Samt att spontanitet blir lidande på grund av ett aktivt arbetsliv och för mycket planerat i familjerna.

Det problem som presenteras i detta arbete handlar om de svårigheter som finns i att arbeta utefter en ramlag som Socialtjänstlagen. Äldreomsorgens biståndshandläggare har ett visst handlingsutrymme att tolka lagen och eventuella lokala riktlinjer för att med hjälp av dessa bedöma och ta beslut om huruvida en person kan få den hjälp som den ansöker om, i detta fall en insats som uppfyller sociala behov och kallas Social samvaro. Syftet är att undersöka hur behovsbedömningen går till i två kommuner med olika riktlinjer och hur de tillämpar insatsen. Lipskys och Johanssons teorier om gräsrotsbyråkrater har använts för att belysa den arbetssituation och de svårigheter som förekommer i biståndshandläggarnas arbete. En kvalitativ metod med informella intervjuer har tillämpats för att få en djupare inblick samt att få en helhetsförståelse av problemet. Förutom det empiriska materialet presenteras utvald litteratur om ämnet. De viktigaste resultaten är de skillnader som framkom i de båda kommunernas behovsbedömning på grund av deras olika riktlinjer. Deras respektive handlingsutrymmen är skilda så till vida att den ena kommunen har möjlighet att bevilja insatsen till ett stort antal medan den andra kommunen beviljar endast ett fåtal. Detta visar tydligt att lagens krav om jämlikhet inte uppnås och att samma ansökan kan få olika bedömning beroende på var personen är bosatt.

<p>Det problem som presenteras i detta arbete handlar om de svårigheter som finns i att arbeta utefter en ramlag som Socialtjänstlagen. Äldreomsorgens biståndshandläggare har ett visst handlingsutrymme att tolka lagen och eventuella lokala riktlinjer för att med hjälp av dessa bedöma och ta beslut om huruvida en person kan få den hjälp som den ansöker om, i detta fall en insats som uppfyller sociala behov och kallas Social samvaro. Syftet är att undersöka hur behovsbedömningen går till i två kommuner med olika riktlinjer och hur de tillämpar insatsen. Lipskys och Johanssons teorier om gräsrotsbyråkrater har använts för att belysa den arbetssituation och de svårigheter som förekommer i biståndshandläggarnas arbete. En kvalitativ metod med informella intervjuer har tillämpats för att få en djupare inblick samt att få en helhetsförståelse av problemet. Förutom det empiriska materialet presenteras utvald litteratur om ämnet. De viktigaste resultaten är de skillnader som framkom i de båda kommunernas behovsbedömning på grund av deras olika riktlinjer. Deras respektive handlingsutrymmen är skilda så till vida att den ena kommunen har möjlighet att bevilja insatsen till ett stort antal medan den andra kommunen beviljar endast ett fåtal. Detta visar tydligt att lagens krav om jämlikhet inte uppnås och att samma ansökan kan få olika bedömning beroende på var personen är bosatt.</p>

Syftet med denna studie har varit att beskriva och analysera hur pedagoger i förskolan möjliggör och värdesätter arbetet med relationsskapande mellan pedagogen och barnet. Undersökningen utgörs av sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer utförda på olika förskolor i vårt närområde. Resultatet visar att pedagoger värdesätter relationsskapande med barnen och att de anser sig ha en viktig roll som förebild för barnen i bemötande av andra och gällande empatiska handlingar. Det beskrivs att trygghet är av stor vikt för att kunna skapa djupa relationer. Den djupa relationen anses vara fördelaktig för barnens välmående och utveckling. Vidare blev det synligt att olika verktyg används av pedagoger för att skapa relationer med barnet, samt att det även finns faktorer som anses försvåra relationsskapandet. En slutsats är att det förekommer både djupa och ytliga relationer mellan pedagoger och barn i förskolan. Detta kan utläsas bero på barngruppens storlek, pedagogens förhållningssätt, samt dennes engagemang i relationsskapandet med barnet. / <p>Betygsdatum i Ladok: 2016-12-23.</p>

Under min ämneslärarutbildning har jag lärt mig att granska, kritisera och analysera innehåll i utbildning. Den här studien tar avstamp i mitt granskande av Skolverkets formuleringar kring hur lärare bör förhålla sig till begreppet digital kompetens. Under en veckas tid har jag levt utan samtliga digitala verktyg och analyserat mitt mående, mina aktiviteter och de visuella skiftningar som sker omkring mig i relation till mitt skärmanvändande. Därefter bjöds en ung informant in till intervju efter att ha levt i 24 timmar utan sociala medier. Donna Haraway och Vilém Flusser diskuterar människans och maskinens relation till varandra och jag befinner mig i mitten av denna diskussion: mellan en posthumanistisk teoribildning och en humanistisk sådan. Genom den här studien vill jag skapa förståelse för människan som en cybernetisk organism och hur detta förändrar vår sociala samvaro och vårt mående genom frågorna: Vilka olika aktiviteter, känslor och visuella föränderligheter framträder i min tillvaro baserat på ett leverne med eller utan skärmar? samt Hur påverkas en informants tillvaro av att leva utan sociala medier i ett dygn?I undersökningens gestaltande del undersöker jag fotografiskt de visuella skiftningarna som sker omkring mig under tre veckor som ett autoetnografiskt prövande genomfördes. Jag kallar dessa fotografier för visuella reflektioner. Ytterligare gestaltande undersökande skedde genom ett prövande av analoga fotografiska metoder på en digital ljusinstallation jag verkställde med inspiration från den form mobiltelefonens skärm har.