Det saknas en nutida nationell kartläggning av barnlogopedisk intervention. Tidigare studier har undersökt specifika enheter eller granskat interventionen historiskt. Syftet med föreliggande studie var att utifrån en enkät besvarad av kliniskt aktiva logopeder kartlägga det barnlogopediska behandlingsläget i dagens Sverige. Målet var att kunna beskriva interventionens karaktär samt vilka metoder och material som används. Enkäten bestod av 30 frågor och riktade sig till logopeder som för tillfället var verksamma inom det barnlogopediska fältet, exklusive barnhabilitering. Totalt deltog 57 personer i studien och samtliga var kvinnor. Svensk barnlogopedi överensstämmer med rekommendationer i litteraturen gällande exempelvis genomsnittlig längd på behandlingsperioder och -kontakter, medan antalet individuella besök per vecka ligger under den frekvens som i forskning har visat sig vara effektiv. Indirekt intervention tillämpas av majoriteten, men huvudfokus ligger överlag på individuell direkt behandling. Litteraturen är inte enig vad gäller effektiviteten hos någon av de olika interventionsformerna. Av deltagarna använder 70 % evidensbaserade metoder och material i någon utsträckning. Mer studier av behandlingseffekt behövs inom flertalet interventionsområden för att stärka evidensen. Praxis och Metafon är de vanligast tillämpade behandlingsmaterialen, tillsammans med egenhändigt tillverkat material samt spel och bilder.