Att drabbas av en kronisk sjukdom som juvenil idiopatisk artrit (JIA) medför vanligtvis en stor omställning för drabbade barn och deras närstående. Diagnosen JIA ger ofta stark smärta och svullnad i leder såsom exempelvis händer, fötter och knän. En sjukdom som denna kräver normalt täta kontakter med sjukvården och med detta följer regelbundna undersökningar och provtagningar. Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva barn och föräldrars upplevelse av att leva med JIA. För detta har Fribergs modell (2012, ss. 133-143) använts, vilken ansågs vara systematisk och instruktiv att arbeta utifrån. Artiklar både med kvalitativ och kvantitativ ansats har bearbetats och totalt har 13 artiklar valts ut och analyserats. Resultatet presenteras i sex identifierade teman: ”Upplevelser av smärta, stelhet och behandlingar”, ”Upplevelser av fysisk aktivitet”, ”Att hålla sin sjukdom hemlig”, Betydelsen av information och undervisning”, ”Betydelse av emotionellt stöd” samt ”Betydelse av familj och vänner”. Resultatet visar att de flesta barn upplever sig annorlunda än sina vänner på grund av sin JIA, vilket återspeglas i ett flertal av våra identifierade teman. Sjuksköterskan är en betydelsefull resurs för ett ökat psykiskt välbefinnande hos såväl barnet som familjen. Sjuksköterskan är en länk mellan sjukvården och dessa familjer, och kan vara ett stort stöd för att barn och familj skall kunna hantera sjukdomen och leva ett så gott liv som möjligt. Diskussionen innefattar och lägger stor vikt på ”betydelsen av information”, något vi ser som essentiellt för all vård. Genom de teman som identifieras kan vi se en röd tråd där ”att känna sig annorlunda” är återkommande, vilket vi också belyser i resultatdiskussionen.

Varje år diagnostiseras cirka 200 barn med juvenil idiopatisk artrit (JIA) i Sverige. Det är inte bara inom specialistvården sjuksköterskor möter barn med JIA, utan även inom allmän sjukvård. Syftet med studien var att belysa omvårdnad för barn med juvenil idiopatisk artrit. Studien är en litteraturstudie. Resultatet belyser vad som är viktigt vid omvårdnaden för barn med JIA. Detta presenteras i tre teman: Bemötande, Information och undervisning och Emotionellt stöd. Ett bra bemötande är viktigt för att barnen skall känna tillit till sjukvården. Det är viktigt att göra barnen delaktiga. Barnen är experter på upplevelsen av sin egen sjukdom. Barnen behöver få emotionellt stöd för att kunna hantera sin vardag. Stödet kan komma från sjuksköterskorna eller Internetsidor. För att barnen skall kunna hantera sin sjukdom och sin situation krävs undervisning och information. Information kan ges i form av broschyrer och böcker samt från sjuksköterskorna och Internet. Önskvärt hade varit om grundutbildningen för sjuksköterskor innefattade omvårdnad för barn. De kunskaper grundutbildade sjuksköterskor har med sig efter examen kan tas tillvara genom att de kan uppmärksamma symtomen som ett barn med JIA har, och utefter det forma omvårdnadsåtgärder. Forskning på JIA är begränsad ur ett omvårdnadsperspektiv, och kunskapsluckorna behöver uppmärksammas. / Every year about 200 children are diagnosed with juvenile idiopathic arthritis (JIA) in Sweden. It is not only in specialized care nurses meet children who suffer from JIA, but also in universal health care. The aim of the study was to express the nursing care for children with juvenile idiopathic arthritis. This study is a literature study. The result highlights what is important in the nursing care of nursing children with JIA. This is presented in three themes: Attitudes, Information and teaching and Emotional support. A good attitude towards the children is very important so they feel a trust to the health care. It is important to make the children involved. Children are experts on the experience of their own illness. The children need emotional support to handle their everyday life. The support can come from the nurse or from Internet pages. If children shall be able to manage their condition and their situation, it requires education and information. The information can be provided from brochures, books, the nurse or the Internet. It would be desirable if nursing school would include nursing children. The knowledge a regular nurse has after the graduation can be taken advantage because they can pay attention to the symptoms a child with JIA has and shape nursing interventions. The research within JIA is limited from a nursing perspective, and knowledge gaps need attention.