Syftet med studien är att undersöka hur socialsekreterare resonerar i bedömningen av barns mognad. Studien bygger på vinjettintervjuer med sex socialsekreterare som alla arbetar med utredning inom barn och unga. Efter ordagrann transkribering av intervjuerna analyserades materialet genom en kvalitativ innehållsanalys. Studien tar avstamp i de teoretiska begreppen ”skön” och ”tyst kunskap”. Resultatet visar på att bedömningen av barns mognad är komplex och diffus. Det var svårt för socialsekreterarna att sätta ord på hur de gick tillväga i bedömningen och vad de baserar den på. Mognadsbedömningar görs inte som en egen utredning, utan blir en del i den helhetsbedömning som görs av all fakta i utredningen. Socialsekreterarnas känsla i ett ärende hade också stor betydelse för deras bedömning om barns mognad. Komplexiteten i bedömningen av barns mognad i samband med att det inte finns någon tydlig definition av själva begreppet mognad öppnar upp för skönsmässiga bedömningar. I diskussionen problematiseras skönsmässiga bedömningar med tanke på den rättsosäkerhet det medför i arbetet. Avslutningsvis lyfts de funktioner som dessa bedömningar ändå fyller och vilken plats de har i socialsekreterares arbete.