Baselregelverket är en samling råd och riktlinjer som har som mål att skapa finansiell stabilitet för banker världen över. Det finns i tre omfattningar och efter finanskrisen år 2008 påbörjades ett betydande reformarbete av Basel II efter att banker inte fångade upp riskerna i tillräckligt stor utsträckning. Med ökade kapitalkrav och en förbättrad riskhantering hos bankerna har Baselkommittén som mål att de tidigare bristerna med regelverket inte ska upprepas. Detta har medfört stora interna organisatoriska förändringar för bankerna. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur finanskrisen år 2008 och reformarbetet av Baselregelverket påverkat chefers handlingsutrymme på svenska banker, där begreppet handlingsutrymme utgår från managerial discretion som handlar om chefers handlingsfrihet under påverkan av externa faktorer. Studien kommer därmed att bidra med en ökad förståelse för regelverket och lyfta fram personliga uppfattningar om hur regelverket har påverkat cheferna.   Kandidatuppsatsen är baserad på en kvalitativ forskningsmetod där vi utförde semi-strukturerade intervjuer med åtta respondenter med chefserfarenhet från svenska banker. Empirin som vi har fått fram tyder på att cheferna upplever ett minskat handlingsutrymme som en påföljd av mer komplexa regelverk. Det har blivit mer komplicerat för cheferna i dag jämfört med innan krisen att styra bankernas dagliga verksamhet på grund av ökade krav på regelefterlevnad och noggrannare uppföljning av riskmätning och kapitalkrav. Vi har även kommit fram till att cheferna upplever förändringar i sitt handlingsutrymme beroende på faktorer som exempelvis bankens storlek och deras införande av olika internmetoder. / The Basel Accords are a collection of advice and recommendations that strives to establish a financial stability of banks all over the world. The accord exists in three versions and after the financial crisis 2008 a considerable reform was established of Basel II due to the fact that previous versions did not accurately handled risks well enough. With the increasing capital requirements and improved risk management at banks, the Basel Committee on Banking Supervision wants to ensure that the previous flaws with the accord will not be repeated. This has resulted in big organizational changes for the banks. The purpose of this paper is to investigate how the financial crisis 2008 and the reform of the Basel Accord that followed have affected the latitude of managerial action of the managers in swedish banks, which is based on managerial discretion that mean changes in managerial roles under influence of external factors. The study will thereby contribute with an increased understanding for this accord and point out personal perceptions of how the regulation have affected the managers.   This bachelor thesis is based on a qualitative research where we performed eight semi-structured interviews with respondents having managerial experiences from swedish banks. The empirical data we have obtained shows that managers perceive a reduced latitude of managerial action as a consequence of more complex regulations. It’s more complicated for managers today considering how it was before the crisis to control the daily operations of the bank because of the increased demand for compliance and a stricter monitoring of risk measurement and capital requirements. We have also concluded that managers are experiencing different changes in the latitude of managerial actions depending on factors such as the bank’s size and how they introduce the various internal methods

The importance of sound financial risk management has become increasingly emphasised in recent years, especially with the financial crisis of 2007-08. The Basel Committee sets the international standards and regulations for banks and financial institutions, and in particular under market risk, they prescribe the internal application of the measure Value-at-Risk. However, the most established non-parametric Value-at-Risk model, historical simulation, has been criticised for some of its unrealistic assumptions. This thesis investigates alternative approaches for estimating non-parametric Value-at-Risk, by examining and comparing the capability of three counterbalancing weighting methodologies for historical simulation: an exponentially decreasing time weighting approach, a volatility updating method and, lastly, a more general weighting approach that enables the specification of central moments of a return distribution. With real financial data, the models are evaluated from a performance based perspective, in terms of accuracy and capital efficiency, but also in terms of their regulatory suitability, with a particular focus on the Swedish market. The empirical study shows that the capability of historical simulation is improved significantly, from both performance perspectives, by the implementation of a weighting methodology. Furthermore, the results predominantly indicate that the volatility updating model with a 500-day historical observation window is the most adequate weighting methodology, in all incorporated aspects. The findings of this paper offer significant input both to existing research on Value-at-Risk as well as to the quality of the internal market risk management of banks and financial institutions. / Betydelsen av sund finansiell riskhantering har blivit alltmer betonad på senare år, i synnerhet i och med finanskrisen 2007-08. Baselkommittén fastställer internationella normer och regler för banker och finansiella institutioner, och särskilt under marknadsrisk föreskriver de intern tillämpning av måttet Value-at-Risk. Däremot har den mest etablerade icke-parametriska Value-at-Risk-modellen, historisk simulering, kritiserats för några av dess orealistiska antaganden. Denna avhandling undersöker alternativa metoder för att beräkna icke-parametrisk Value-at‑Risk, genom att granska och jämföra prestationsförmågan hos tre motverkande viktningsmetoder för historisk simulering: en exponentiellt avtagande tidsviktningsteknik, en volatilitetsuppdateringsmetod, och slutligen ett mer generellt tillvägagångssätt för viktning som möjliggör specifikation av en avkastningsfördelnings centralmoment. Modellerna utvärderas med verklig finansiell data ur ett prestationsbaserat perspektiv, utifrån precision och kapitaleffektivitet, men också med avseende på deras lämplighet i förhållande till existerande regelverk, med särskilt fokus på den svenska marknaden. Den empiriska studien visar att prestandan hos historisk simulering förbättras avsevärt, från båda prestationsperspektiven, genom införandet av en viktningsmetod. Dessutom pekar resultaten i huvudsak på att volatilitetsuppdateringsmodellen med ett 500 dagars observationsfönster är den mest användbara viktningsmetoden i alla berörda aspekter. Slutsatserna i denna uppsats bidrar i väsentlig grad både till befintlig forskning om Value-at-Risk, liksom till kvaliteten på bankers och finansiella institutioners interna hantering av marknadsrisk.