Sveriges befolkning har under de senaste åren som helhet vuxit kraftigt men befolkningstillväxten har varit ojämnt spridd över landet. Detta då det främst är städer och starkare regioner som vuxit. Samtidigt som den totala befolkningen ökat har andra mer perifert belägna områden uppvisat den motsatta utvecklingen och istället minskat befolkningsmässigt. Utvecklingen förstärks ofta av låga fertilitetstal och en allt äldre befolkning. En minskande befolkning ger upphov till speciella förutsättningar för kommunernas möjligheter att skapa en god livsmiljö och ett ökande välstånd för dess befolkning.   Utifrån detta perspektiv syftar denna studie till att undersöka hur kommuner som befinner sig i stagnation tänker sig att de ska kunna utveckla eller bibehålla invånarnas välstånd. Studien har genomförts med den teoretiska utgångpunkten att organisationer och i det här fallet kommuner kan påverkas av olika tankefigurer och planeringsdoktriner. Deras stabilitet och förespråkande av vissa lösningar kan leda till en spårbunden där andra alternativ blir förbisedda. Studien har försökt besvara om stagnerande kommuner påverkas av sådana tankefigurer.    Studien har genomförts som en fallstudie där sex svenska stagnerande kommuner har utgjort fallen. De olika fallen har studerats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys vilken fokuserat på att djupstudera de utvalda kommunernas översiktsplaner. Det empiriska materialet har studerats genom ett antal analysfrågor vilka legat till grund för vilka delar som varit relevanta att lyfta fram. De nådda resultaten har sedermera analyserats med stöd av den presenterade forsknings- och kunskapsöversikten samt de teoretiska utgångspunkterna.   De dragna slutsatserna visar på att stagnerande kommuner generellt sätt ser stagnation och de effekter som den innebär som något negativt som de anser behöver brytas. Något som de tänker sig ska kunna ske genom att nya människor lockas att bosätta sig i kommunerna genom det som kommunerna betecknar som attraktiva boenden. Studien visar dock på att det överlag saknas tydliga planeringslösningar för hur en sådan utveckling ska kunna ske. Istället kan kommunernas inriktning ses som en slags from förhoppning att utvecklingen snart ska vända. Detta gör sammantaget att mycket av ställningstagandena i översiktsplanen liknar den allmänna politikens strävan efter att attrahera nya invånare och företag vilka ska bidra med tillväxt och därigenom ett ökande välstånd.   Det stora inslaget av allmänna politiska inslag i översiktsplanen visar på att tillväxtdoktrinen har en stor inverkan även på stagnerande kommuners planering. Med utgångspunkten att de studerade kommunerna under en längre tid påverkats av stagnation skulle det kunna varit rimligt att anta att de anpassat sig efter förutsättningarna och försökt hitta andra lösningar för att skapa välstånd. En förklaring till att så inte förefaller vara fallet kan vara tillväxtdoktrinens starka ställning i samhället något som gör att kommunerna inte ser några andra alternativ än att följa denna. Detta gör att kommunerna kan anses sitta fast i den dominerande tankefiguren.