Sveriges integrationspolitik kännetecknas idag av arbetsmarknadsrelaterade integrationsåtgärder såsom utbildning och arbete. Dessa insatser ska stärka individens självständighet och möjliggöra en snabb integrationsprocess, men trots detta ökar segregationen hos invandrare. Tidigare forskning visar att vänskapsrelationer mellan etablerade invånare och invandrare är en viktig förutsättning för invandrares sociala delaktighet. Frivilligorganisationer tar ett stort ansvar i arbetet med invandrares sociala delaktighet och ett återkommande koncept de använder sig av är Befriending programs. Ett liknande koncept har startats av föreningen Vän i Umeå, som genom sina kompismatchningar parar ihop etablerade svenskar med invandrare. Syftet med arbetet är att undersöka hur vänskapsrelationer mellan etablerade svenskar och invandrare kan främja invandrares sociala delaktighet i samhället. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer har tre kompispar, bestående av tre invandrare och tre etablerade svenskar, berättat om sina upplevelser av kompismatchningen. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och symbolisk interaktionism. Det framkom att vänskapsrelationer spelar stor roll för invandrares sociala delaktighet och att de nuvarande statliga insatserna inte räcker till. I vissa relationer hade personerna olika förväntningar vilket skapade svårigheter, och det finns vissa utmaningar kring vänmatchningens utformning. Förhoppningen är att arbetet ska leda till diskussioner kring invandrares sociala delaktighet och kring vilket ansvar civilsamhället respektive staten bör ha.