I takt med att de globala klimatförändringarna fortsätter kommer konsekvenserna bli allt mer ödesdigra. Vissa av dessa konsekvenser förbises ofta i den globala debatten och i världspolitikens inflytelserika kretsar. Uppskattningar gör gällande att så många som 200 miljoner människor blivit förskjutna som en konsekvens av klimatförändringarna. Detta aktualiserar frågan om klimatflyktingar. Syftet med denna uppsats är att studera varför det internationella samarbetet gällande klimatflyktingar kan betraktas som begränsat. För att närmre studera denna fråga har jag gjort en case study, en tolkande kvalitativ textanalys. Liberalism och realism används som teoretiskt ramverk, som redskap för analysen. De centrala slutsatserna är främst att det för närvarande existerar ett definitionsproblem vad gäller klimatflyktingar, det finns ekonomiska hinder för samarbete och frågan betraktas som ett problem begränsat till låginkomstländer känsliga för klimatförändringar. / As the global climate changes continue the consequences will increase. Some of these consequences are often overlooked in the global debate and influential circles of world politics. Estimations speak of as many as 200 million displaced persons as a consequence of climate change. This brings to the fore the question of climate refugees. The aim of this paper is to study why the international cooperation regarding climate refugees can be seen as limited. To closer look upon this issue I am doing a case study, an interpretative qualitative text analysis. Liberalism and realism are used as theoretical frame, as tools in the analysis. The central conclusions are that it currently exists a problem of definition regarding climate refugees, there are economic obstacles for cooperation and the question is perceived as a problem limited to low income countries fragile for climate change.