Uppsatsen inleds med en beskrivning av Familjebaserad korttidsterapi såsom den bedrivs vid Barn- och ungdomspsykiatrimottagningarna i Falun resp Sundsvall/Härnösand, där författarna själva är verksamma. Modellen innehåller en särskild struktur med urvalsprocess utifrån särskilda kriterier och 1-2 samtal som är två timmar inkl paus. Ett salutogent synsätt genomsyrar denna familjeterapeutiska modell, där det också ingår reflektioner för terapeuter och med familj. Ramarna och de olika momenten i behandlingen syftar till att starta och optimera en förändringsprocess som familjerna själva kan arbeta vidare med.   Studien syftar till att få en fördjupad beskrivning av modellen samt närmare undersöka hur de verksamma terapeuterna i Falun och Sundsvall/Härnösand tänker att de påverkas av att arbeta med denna modell och vad de tänker att de själva bidrar med som är verksamt. Som metod valdes en form av semistrukturerad intervju, s k fokusgruppintervju. Terapeuternas reflektioner utifrån intervjuerna, redovisas dels i processbeskrivande form, dels i tematiska summeringar och citat.   Resultatet visar på att terapeuterna i båda grupperna beskriver att de i denna modell tycker sig vara på en högre medveten prestationsnivå och att de upplever mer kraftfullhet och positiva känslor än när de arbetar med annat behandlingsarbete. De beskriver att både den begränsade tiden, samt övriga ramar, förhållningssätt och metoder samverkar och påverkar den egna upplevelsen och att det de gör upplevs verksamt. Särskilt intressanta reflektioner framkommer kring betydelsen av arbetsteamet, som finns med i och under det direkta familjearbetet, samt de ”reflekterande teamen” som metod.

Detta är en narrativ litteraturstudie som granskar hur upplevelser av trauma påverkarutvecklingen av ett substansberoende. Syftet har varit att granska sambandet mellan trauma och beroende, samt granska hur beroendebehandling tar hänsyn till trauma utifrån forskning. För att finna empiri till studien har ett sökningsförfarande skett i databaserna SocINDEX och Web ofScience där sökorden ‘trauma’ och ‘substance abuse' har varit centrala. I litteraturstudien har tio vetenskapliga artiklar inkluderats där såväl kvalitativ som kvalitativ metod har använts. Litteraturstudiens resultat visar att det finns flera olika typer av trauma som kan leda till ett substansberoende, däribland traumatiska upplevelser i barndomen, krigstrauma och sexuellt trauma. Forskningen visar bland annat att män med historia av trauma har större benägenhet att använda substanser än kvinnor med erfarenhet av trauma. En gemensam nämnare i de granskade studierna är förklaringsmodellen som presenteras i de flesta artiklarna, vilket är självmedicinering. Många med ett substansberoende använder alkohol/droger för att hantera sitt trauma och det psykiska måendet. Detta leder i sin tur till att individerna i fråga utvecklar ett beroende. Om traumat förblir obehandlat i missbruksbehandling leder det till högre risk att falla tillbaka i beroende. Genom att implementera en behandlingsmodell som vårdar samsjuklighet –trauma och beroende – kan klienten få bättre förutsättningar för återhämtning, samt en minskadrisk för återfall.