Syftet med mitt arbete har varit att undersöka hur förskolepedagoger idag resonerar kringpåståendet om att vi lever i en beröringsfattig kultur och om detta är något vi kan se effekterav i förskolan. Genom kvalitativa intervjuer av tre förskolepedagoger, tillsammans medobservationer ute i barngrupper har jag velat se om beröringsklimatet på förskolan eventuelltstår i konflikt med barnets grundläggande behov av beröring och på vilka sätt detta i så fallvisar sig. Resultatet av undersökningen visar att påståendet till viss del stämmer, men attproblemet främst ligger i vuxnas rädsla för att bli missförstådd i sina fysiska handlingar motbarnet. Denna rädsla har i första hand visat sig hos manliga pedagoger, som enligtrespondenterna blir granskade utifrån i större utsträckning än kvinnliga pedagoger. Vi seräven hur pedagoger, utifrån föreställningar om pojkars och flickors beröringsbehov, agerarolika beroende på barnets kön och därmed sätter ramarna för barnets förhållningssätt tillberöring. Slutligen ville jag få kunskap om tänkbara förebyggande metoder för ett positivtberöringsklimat i förskolan. Viktiga ingredienser ser här ut att vara lyhördhet och spontanitettillsammans med ett inbjudande miljö, där barnet tillåts ge och ta emot beröring på dennesegna villkor.