This bachelor’s thesis examines the narrative about the Swedish Women’s Volountary Defence Organization (Svenska Lottakåren) in Aftonbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, and Svenska Dagbladet during the preparedness period (beredskapstiden) through a qualitative narrative analysis. Drawing from Lawrence Freedman’s theory of strategic narratives, the research sheds light on the newspaper’s role in shaping perceptions of Lottakåren and its efforts during the period. Furthermore, it investigates the narratives implications on a strategic level. The study concludes that the narrative may have influenced public perceptions of Lottakåren, serving specific strategic aims, such as creating support for the organization within society, fostering unity withing the organization, encourage volunteering and recruitment of new members. In doing so, this research fills a gap in knowledge on the subject while emphasizing the press’s vital role at a strategic level in times of war and crisis. / Denna uppsats undersöker narrativet om den svenska Lottakåren i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Svenska Dagbladet under beredskapstiden genom en kvalitativ narrativanalys enligt uppsatsens syfte att undersöka narrativet om Svenska Lottakåren i dessa tidningar under beredskapstiden. Genom att tillämpa Lawrence Freedmans teori om strategiska narrativ belyses tidningarnas bidrag till formandet av uppfattningen om Lottakåren och dess insatser under beredskapstiden, samt betydelsen av narrativet i ett strategiskt sammanhang. Undersökningens resultat är att ett positivt narrativ om Lottakåren kan ha haft en påverkan på allmänhetens uppfattningar om Lottakåren och fyllt specifika syften såsom att öka stödet för organisationen hos allmänheten, skapa samhörighet, uppmuntra till frivillighet och rekrytera nya medlemmar. Därmed bidrar resultatet till att fylla en kunskapslucka och belysa pressens viktiga roll på en strategisk nivå i krig och kris.

Uppsatsen undersöker Statens informationsstyrelses fyra sammanställningar av folkberedskapens orts- och länsombuds årliga rapporter 1941-1944. Syftet är att ta reda på mer om vilken roll icke-statliga organisationer hade för roll i det kulturella folkberedskapsarbetet på lokal nivå runt omkring i Sverige under beredskapstiden. Genom kvalitativ textanalys lyfter studien fram vilka kopplingar Folkberedskapen (SIS) hade till icke-statliga organisationer och vilken verksamhet av folkberedskapskaraktär dessa organisationer bedrev. Resultatet visar att de redan etablerade icke-statliga organisationerna hade en mycket omfattande och tämligen autonom roll i arbetet.