Metoder för insamling av geologisk information har under de senaste 25 åren inte ändrats särskilt mycket. Traditionellt har informationen samlats in genom kartering av bergmassan i fält utfört av en kartör utrustad med kompass, hammare, papper och penna. Framförallt så utvärderas och dokumenteras bergmassan strukturer och deras egenskaper. En utförlig kartering kräver direkt åtkomst till bergmassan vilket i många fall inte är möjligt på grund av säkerhetsrisk eller hinder. Under de senaste 10 åren har kartering med kontaktlösa metoder såsom fotogrammetri blivit allt mer populära. Utvecklingen av tekniken och fotogrammetriprogrammen har lett till att användare utan tidigare erfarenhet inom ämnet kan skapa skarpa modeller och punktmoln, utrustad enbart en kamera samt datorprogram. Modellerna och punktmolnen kan georefereras så att de är placerade rätt i världen, men även leder till att de blir skalenliga. Eftersom mycket geologisk kartering beror på spatial information kan karteringen utföras på de genererade 3D-modellerna. Tidigare utförda studier syftar på att metoden är snabb och ett alternativ när konventionell kartering inte kan utföras. Trots det har inte kartering med fotogrammetri tillämpats i någon större utsträckning inom stora infrastrukturprojekt i Sverige. Syftet med examensarbetet var framförallt att utvärdera hur användbart fotogrammetri kan vara för ett bergprojekt. Hur och vad kan levereras samt vilken kvalité det är på resultatet är frågorna som utvärderas i detta examensarbete. För att utvärdera karteringen med fotogrammetri har fyra fallstudier utförts på tre olika platser i Stockholm, Sverige. Två av fallstudierna utfördes i två tunnelsektioner i Henriksdals reningsverk och två fallstudier utfördes ovanjord på två oåtkomliga bergslänter. Ingen dyr eller svårhanterlig utrustning användes för att skapa fotogrammetrimodellerna. En kombination av kommersiell programvara och öppen källkod har använts i fallstudierna. Tunnlarna fotograferades med konsumentklassad digitalkamera monterad på stativ. Bergslänterna fotograferades med en drönare. Fotografierna tillsammans med kontrollpunkter utplacerade i området användes för att skapa fotogrammetrimodellerna som den digitala karteringen utfördes på. Därefter tillämpades flertalet metoder för att utvärdera parametrar såsom RQD, råhet, sprickgrupper, sprickorienteringar och uthållighet. För fallstudierna utförda i tunnlarna jämfördes resultatet från karteringen baserat på fotogrammetri med resultat från konventionell kartering. Karteringen och klassificering av berg med hjälp av fotogrammetri är utifrån utförda fallstudier ett användbart verktyg. De utvärderade parametrarna från den digitala karteringen stämmer väl överens med de från den konventionella. Med metoden kan en person med god bergkunskap leverera ett digitalt karteringsprotokoll med de flesta kritiska sprickegenskaperna som underlag för klassificering av bergmassa. Resultatet från fallstudierna har bekräftat att metoden är användbar i olika miljöer med olika rådande förhållanden och förutsättningar. Tidsåtgången för kartering med fotogrammetri har visat sig jämförbar med konventionell kartering i tunnelmiljö men avsevärt tidseffektivare på bergslänter. Med fotogrammetri har modeller med hög upplösning och spatial noggrannhet skapats. 1,05 mm/pixel är den högsta genomsnittliga markupplösningen som har uppnåtts. Med det i åtanke skulle modellerna lämpa sig väl som relationshandlingar och vidare analyser, till exempel volymberäkning av under- och överbrytning. Speciellt i bergbranschen som redan använder sig av 3D-projektering i stor utsträckning.

Fracture mapping of bedrock and knowledge about how fractures influence rock strength and stability is of great importance in a constructional context. These factors largely dictate where one can build and not build in rock, and to what extent reinforcements and safety measurements are needed. In a city like Stockholm where infrastructure has been forced to expand due to a rapidly growing population, this type of knowledge plays a central role to ensure continued development. Fracture mapping is traditionally executed by a geologist who manually measures fracture orientations with a compass. However, this method bears obvious risks as the geologist must physically approach a possibly unstable rock face to carry out manual measurements of fractures and structures. In some cases, the geologist is not even allowed to approach the rock face for safety reasons. The aspect of time should not be neglected either since the process of manual measurements is often time consuming. This has resulted in newer and safer technological methods being developed and tested. In 2015, The Geological Survey of Sweden (SGU) acquired photogrammetrical equipment and 3D-modelling software ShapeMetriX to ease the fracture mapping process, obtain data of higher quality and increase personnel safety in the field. In this report, the photogrammetrical system is quality tested by comparing its results with manual field measurements. The control was carried out on three different rock faces in two locations; Torsgatan, a central street in Stockholm, and Kungens kurva, a construction site southwest of central Stockholm. The study shows that the results of ShapeMetriX correspond well to the manual field measurements and that the method has several advantages as well as disadvantages compared to conventional mapping methods. / Sprickkartering av berggrund och kunskap om hur bergets hållfasthet och stabilitet påverkas av sprickor är viktigt i konstruktionssammanhang. Dessa faktorer dikterar till stor del var man kan och inte kan bygga i berg samt till vilken grad förstärkningar och säkerhetsåtgärder behövs. I en stad lik Stockholm vars infrastruktur tvingas anpassa sig efter en kraftigt växande befolkning sätts dessa kunskaper i en ännu mer central roll för att kunna säkerställa stadens fortsatta utveckling. Sprickkartering utförs traditionellt av en geolog som med hjälp av en kompass manuellt mäter sprickors orientering. Detta medför dock uppenbara risker då denna fysiskt måste befinna sig nära bergskärningen för att kunna utföra mätningar av sprickor och strukturer. I vissa fall kan geologen, av säkerhetsskäl, inte alls närma sig den berörda ytan vilket omöjliggör en detaljerad kartering. Tidsaspekten av det hela bör inte heller bortses då manuella fältmätningar ofta är tidskrävande. Detta har resulterat i att nyare och säkrare teknologiska metoder för kartering och klassificering av berg både utvecklas och prövas. Sveriges geologiska undersökning (SGU) förvärvade 2015 fotogrammetrisk karteringsutrustning och 3D-modelleringsprogrammet ShapeMetriX för att effektivisera sprickkarteringsarbetet, erhålla data med högre kvalitét och öka säkerheten för personal I fält. I denna rapport utvärderas nämnda stereofotogrammetriska karteringsmetod med tillhörande analysmjukvara genom en jämförelse av dess resultat med manuella fältmätningar. Kontrollen utfördes på tre berghällar; en belägen på Torsgatan, en central gågata strax nordväst om centrala Stockholm och de andra vid Kungens kurva, en byggarbetsplats i närheten av Skärholmen i södra Stockholm. Resultat av studien visar att ShapeMetriX mätningar väl stämmer överens med manuella fältmätningar och även att metoden har en