The freshwater pearl mussel Margaritifera margaritifera is an endangered species. To survive, the young mussels demand a fairly coarse bottom material containing an appropriate quantity of organic substrate to survive without suffocating. In order to estimate if a bottom is suitable for juvenile mussels, samples of the sediment are needed. To obtain samples a sampling device called the Mulv collector has been developed within this project. Bottom samples were collected from 18 stations in 4 south Swedish streams, Vramsån, Kling-storpsbäcken, Brönnestadsån and Bräkneån. No rejuvenation of the mussel was found at the stations containing more than 25% fine material.

Människan har brukat jorden sen många tusen år tillbaka. Förmågan att förändra odlingslandskapet och påverka dess utseende och innehåll har dock varit störst efter andra världskriget. Många av jordbrukslandskapets arter är synantroper dvs. att de direkt eller indirekt är beroende av människan för sin existens. Dessa arter har varit människans följeslagare i tusentals år. Åkerogräsen har kunnat öka och finna goda tillväxtchanser i dåtidens odlingslandskap men efter andra världskriget ökade mekaniseringen och användandet av herbicider och konstgödning i det traditionella jordbruket, vilket snabbt förändrade förutsättningarna för åkerogräsen. Åkerogräsen är idag i stor utsträckning hotade på grund av dagens rationella jordbruk. Olika arter är hotade på grund av olika faktorer vilket kunnat härledas i forskning kring de hotade åkerogräsen. Medvetenheten om det ökade hotet mot den biologiska mångfalden har ökat och intresset för vårt biologiska arv bland allmänheten blir allt större. Dessutom har politiska beslut påverkat i rätt riktning och slagit vakt om den biologiska mångfalden. Idag har olika bevarandeformer för åkerogräsen skapats bl.a. Projekt Allmogeåker. Det är ett projekt som syftar till att bevara och förbättra ogräsarternas förutsättningar. Andra alternativ för bevarande är blomsteråkrar, rätt skötsel av värdefulla vägkanter och viltåkrar. I det moderna jordbruket kan åkerogräsen bevaras med hjälp av jordbrukspolitiken i form av miljöstöd och specialstöd. Problematiken kring åkerogräsens situation är idag aktualiserat i och med att ett nytt Åtgärdsprogram för bevarande av Rödlistade Åkerogräs håller på att utarbetas. Vårt syfte med rapporten är att praktiskt tillämpa de rekommendationer2 som Roger Svensson, Marita Wigren-Svensson och Torleif Ingelög har satt upp i boken ”Hotade åkerogräs, biologi och bevarande i Allmogeåkrar” och sedan utvärdera denna allmogeåker med två olika spannmålsgrödor och olika rödlistade åkerogräs. Utifrån detta har vi arbetat med följande frågeställningar: • Hur ser situationen ut för de hotade åkerogräsen? • Vad är anledningarna till dessa förhållanden? • Vad är orsaken till skillnaderna i grobarhet hos de olika åkerogräsen? • Vad beror skillnaderna i grobarhet på vad gäller korn kontra råg • Är allmogeåkrar en framtida bevarandeform för de hotade åkerogräsen? • Finns det andra alternativ för att bevara åkerogräsen? Uppsatsen bygger på dokumentation av vår anlagda allmogeåker i Övarp, i nordvästra Skåne. Dokumentationen har pågått från april 2004 till maj 2005. Vi har studerat olika faktorer som kan ha påverkat resultaten och diskussionen bygger på våra resultat och erfarenheter utifrån dessa. Några faktorer är väder, viltskador, markförhållande, olika egenskaper hos grödorna och åkerogräsen. Vår sammanställning har gett resultat som kan tolkas utifrån specifika faktorer snarare än allmängiltiga teorier. Resultatens svårighet är dess jämförbarhet. Problemet är dels att det saknas liknade studier och dels att varje allmogeåker är unik genom sina olika förutsättningar och egenskaper. Därför vore vidare studier på allmogeåkern i Övarp en önskvärd uppföljning för att producera ett jämförbart material. Resultaten visar på hur de specifika arternas unika egenskaper slår igenom trots en anpassad miljö som gynnar tillväxten av åkerogräs. Vår resultatdiskussion kan därmed ses som en vägledning i att anlägga allmogeåkrar eller liknande miljöer.

Klimatförändringar i världen är ett stort problem där alla måste hjälpa till för att stävja dess inverkan på vår livsföring. Ett problem är utsläppen av växthusgaser där djurhållningen står för en viss del. Vid djurhållning sker det en avgång av metangas både genom matsmältning och genom gödselproduktion där endast den sistnämnda är påverkbar till en rimlig kostnad. För att beräkna avgången av metan från djurhållningen i Helsingborgs stad måste man göra en inventering av djurantalet. Ett bra sätt för att utvinna metangas ur gödseln är att röta den och sedan förbränna den till koldioxid och vatten. Även koldioxid är en växthusgas men metan bidrar 21 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Det som blir kvar efter rötningen är en god växtnäring med ett större växtvärde än stallgödsel. Om en lantbrukare investerar i en biogasanläggning kan detta innebära stora energivinster respektive miljövinster. Det som är viktigt att tänka på är anläggningens storlek i förhållande till energianvändningen på lantbruket. Investeringskostnaden är stor men vinsten blir positiv för en stor djurproducent. Miljövinsterna är många, minskning av växthusgaser och mindre övergödning vilket även är bra för ekonomin.

This bachelor’s project deals with both the problems of high water temperatures in fishponds at a fish-breeding station and of the nutrient load to nearby lakes and streams in Harasjömåla, Blekinge, Sweden. Theory, methods and results of the analyses are presented in the report.

Lake Bornsjön is situated 30 km southwest of Stockholm in a rift valley lake and consist three basins outstretched in northwest-southeast direction. The surface area is 6,7 km2 with a maximum depth of 18,3 meters, a mean depth of 9,8 meters and a retention time of the water of 6,5 years. The drainage area is 42 km2 and consists mainly of arable land (ca 1000 ha) and productive forestry land (2500 ha), but in the drainage area there are also restored and fairly newly constructed wetlands. Today the Stockholm area receives its drinking water from Lake Mälaren, but if there would be any pollution of this source, Lake Bornsjön would act as the water source. The area surrounding the lake was bought already in 1899 by Stockholm Stad for protection of the lake and was taken over 1993 by Stockholm Vatten AB. It has been a water protection area from 1988 and it was also accepted as a nature reserve in 1995. This involve some restrictions like prohibition against fishing, bathing and to tread the ice on the lake in the winter and only back-up water activities are allowed on and in the lake. According to information from the 1970s the phosphorus content increased in the surface and bottom waters and later in the mid 1980s the phosphorus decreased (Lännergren 1996). 1986 Lake Bornsjön showed some indications of a deteriorated lake status which lead to an investigation the following year that showed an accumulation of phosphorus in the sediment of the deepest parts of the lake (Pettersson 1987). The purpose of the study was to investigate the present leakage of phosphorus from the sediment to the water column in Lake Bornsjön today and to compare the results with the investigation carried out in 1987. The study aims is also to investigate in which basin the leakage of phosphorus is most severe and to try to explain the variation between the basins. Three different methods were used to analyse the content of the phosphorus in the sediment; phosphorus fractionation, ICP-AES and XRF. In a fractionation the phosphorus is determined in six different forms such as NH4Cl-P (loosly sorbed P, porewater-P and in hardwater lakes also CaCO3- associated P), BD-P (P absorbed to iron and manganese and these forms are sensitive for low redox potential), NaOH-rP (P associated mainly with aluminium), NaOH-nrP (organic-P including bacteria-incorporated P), HCl-P (assumed endured apatite) and finally residual phosphorus witch you calculate by taking total phosphorus (TP) minus the extracted forms of phosphorus. The residual phosphorus consist refractory organic P and inert inorganic P. The ICP-AES - method (Inductively Coupled Plasma Atomic Emission Spectroscopy), is used to investigate the amount of elements, in this study phosphorus, iron and aluminium. ICP-AES is a multi element technique and the method can be used to determine around 40 different elements. In the XRF - method (X-ray-fluorescence) the sample is irritated by X-ray beams which results in electron excitation and when the electron falls back in to their original shells it establish fluorescence radiation (Hulterström 2006). The radiation energy is registered by a half detector and dependence on from which shell that the electron falls from it create different kinds of energy and this makes it measurable. With a pulse counter the different energies and elements are separated. The XRF- technique is more sensitive in detecting heavier element. Field work was carried out from a boat using a gravity corer to collect lake sediment cores. In total 18 sediment cores was sampled which were taken at three different occasions in the fall 2006. The sediment sampling was carried out at the same time as the ordinary water samples were collected. The study also included a phosphorus leakage experiment in vitro where sediment cores with the water column above were incubated in 22 days. The results of the investigation show that there is highest share accumulated total phosphorus, deeper than 10 m, with an assumed sediment density of 1 000 000 g/m3 (personal communication Rydin Emil) in the Skårby Basin (BS) 14,90 g/m2 but the highest amount of mobile phosphorus was found in the Bornsjö Basin (BB) 7,08 g/m2 based on data from sediment layer 0-17 cm. The average of total phosphorus in the sediment for the whole lake deeper than 10 m was at the current sampling occasion (2006-10-17) 12,08 g/m2 and mobile phosphorus, 6,54 g/m2. These results are presumably an affect of the artificially induced oxygen in the bottom water by the hypolimnion unit. The hypolimnion unit is placed in the Bornsjö Basin (BB) on 14 m water deep and through aeration of the bottom water the phosphorus accumulates in the sediment. The oxygen that is brought down to the bottom of the lake forms an aerobic environment near the sediment surface which prevents phosphorus leakage (internal loading). Because of a high amount phosphorus in the sediment of Lake Bornsjön is bound to ferric iron (Fe3+ or Fe(III)) in aerobic condition, there is a big threat that this phosphorus will be released when Fe(III) will be reduced to Fe(II) and there is a large risk that it will react with SO42 under anaerobic conditions. The water depth and the location in the lake plays an important role of the amount accumulated phosphorus which is statistically shown in the study. The hypolimnion unit was initiated in 1987 and has since then been active every year between June - October except 2004. Under 2004 a pumping project took place in the Edeby Basin. During this project the bottom water was pumped out of the lake and the result in this rapport show some indications that this project was successful to reduce phosphorus content in Lake Bornsjön. The phosphorus amount in the water during 2006 May-October was 17,27 μg P/L and by this value the lake is a mesotrophic lake. The results from the comparison between different methods to analyse phosphorus show that the methods give quite similar results but the fractionation method is the most informative method about how phosphorus is connected to other substances and consequently the most adequate method to use to calculate the mobile amount of phosphorus. It can be concluded that the phosphorus in Lake Bornsjön mainly derive from the internal loading of the lake, but also from the diffuse inflow from the arable land surrounding the lake and from the densely populated parts in the drainage area. The hypolimnion unit that artificially induces oxygen in the bottom water and makes the phosphorus accumulate in the sediment is positive because phosphorus stays in the lake and is not transported to other lakes or the Baltic Sea. / Bornsjön ligger till största delen i Salems kommun, 3 mil sydväst om Stockholm. Sjön är en sprickdalssjö och består av tre bassänger utsträckta i nordväst-sydostlig riktning. Bornsjöns yta är 6,7 km2 med ett maxdjup på 18,3 m och ett medeldjup på 9,8 m och omsättningstiden för vattnet är 6,5 år. Nederbördsområdets area är 42 km2 och består till stor del av jordbruksmark (ca 1000 ha) och produktiv skogsbruksmark (2500 ha) och inom området finns även återställda och nyanlagda våtmarker. Bornsjön är Stockholms viktigaste reservvattentäkt. Sjön och området runtomkring köptes upp för att skyddas redan 1899 av Stockholms stad, övertogs 1993 av Stockholm Vatten AB. Området kring sjön är sedan 1988 ett vattenskyddsområde, dessa bestämmelser reviderades år 2006 och dessutom godkändes det som naturreservat år 1995. Detta innebär vissa restriktioner såsom förbud att bada, fiska, beträda sjön vintertid och endast vattenvårdsverksamhet får förekomma i och på sjön. Uppgifter från 1970-talet visade att fosforhalterna i yt- och bottenvattnet ökade för att sedan minska i mitten på 1980-talet (Lännergren 1996). 1986 visade Bornsjön indikationer på försämrad sjöstatus vilket ledde till en undersökning år 1987 vilket visade en ackumulation av fosfor i sedimentet i sjöns djuphålor (Pettersson 1987). Syftet med denna studie är att utreda den fosforfrigörelse som sker från sedimenten i Bornsjön idag samt att jämföra resultaten med den undersökning som genomfördes 1987. Utredningen har för avsikt att kartlägga var i Bornsjöns tre olika bassänger det läcker mest fosfor från sedimentet till bottenvattnet och förklara varför frigörelsen eventuellt varierar i sjöns olika delar. I studien används tre olika typer av metoder för att fastställa fosformängden, vilket gör att en jämförelse mellan dessa metoder är möjlig. Sammanlagt provtogs 18 sedimentkärnor vid tre olika tillfällen. Sedimentprovtagningen gjordes i anslutning till ordinarie vattenprovtagningar vilket innebär att vattenanalysernas resultat var tillgängliga. Även ett fosforfrigörelseförsök gjordes in vitro där sedimentkärnor med ovanstående vattenpelare inkuberades i 22 dagar. Resultatet av studiens olika delar visar att det finns mest ackumulerad totalfosfor, under 10 meters vattendjup, med en antagen sedimentdensitet på 1 000 000 g/m3 (muntlig kommunikation Rydin Emil) i Skårbybassängen (BS), 14,90 g/m2, men att det finns mest mobil fosfor i Bornsjöbassängen (BB), 7,08 g/m2 baserat på data från sedimentlagret 0-17 cm. Genomsnittlig totalfosforhalt i sedimentet för hela sjön under 10 meters vattendjup, var vid provtagningstillfället 12,08 g/m2 samt mobil fosforhalt på 6,54 g/m2. Vad som påverkat detta resultat mest är förmodligen det artificiellt tillförda syret i bottenvattnet som skapats med hjälp av en hypolimnionluftare placerad i Bornsjöbassängen. Genom att syresätta bottenvattnet ackumuleras fosfor i sedimentet. Även vattendjupet och provplatsen i sjön spelar en viktig roll i sammanhanget vilket bevisas statistiskt i studien. Fosformängden i vattenmassan under år 2006 maj-oktober var 17,27 μg P/L. Vad gäller metodjämförelsen kan konstateras att resultaten följer varandra relativt väl men att fosforfraktionering är den mest informativa metoden då det gäller utredning av fosfor i förhållande till andra ämnen, såsom t.ex. järn, aluminium, kalcium och organiska ämnen. Som slutsats kan konstateras att fosforn i Bornsjön härrör mestadels från internbelastningen i sjön och de diffusa utsläppen som sker då tillflödena till sjön rinner genom näringsrik jordbruksmark men även från de mer tätbebyggda delarna av området.

Breeding success in Tawny owls is known to be affected by both prey abundances and weather conditions. In Finland, an effect of winter conditions on hatching date was found and in Hungary it has been shown that snow cover affect chick survival negatively. In this study the effect of snow cover on clutch size and egg and chick survival is investigated on a population of Tawny owls in Västra Götaland, Sweden. Since rainfall has been shown to have a disturbing effect on incubation and breeding, the amount of rainfall during breeding season was compared to egg and chick survival. No significant effect on clutch size was found due to snow cover. On egg and chick survival, snow cover had a significant negative effect when other important factors, e.g. access to prey and the amount of inexperienced and young breeders, was controlled. A significant positive correlation was found between rainfall and egg and chick survival, but no significant effect on rainfall was found after controlling for other factors such as the amount of caught prey. There was also a significant correlation between rainfall and the percentage of birds in prey, where years with more rainfall had less birds in prey, a variable that usually is higher during low vole abundances. To support themethod of using prey found in nest boxes as indicators of prey abundances it was shown that the total amount of prey found in nest boxes and the percentage of birds in prey had a positive respectively negative significant effect on chick survival. These results indicate that the chances of chick survival might be affected before the eggs are laid and that there is an indirect positive effect of rain on breeding success due to higher amounts of preferred prey. / Både bytestillgång och väderförhållanden har visat sig påverka häckningsframgången hos kattugglor. I Finland har en effekt av vinterförhållanden hittats på kläckningsdatum och i Ungern finns en påvisad negativ effekt av snötäcke på ungöverlevnaden. I den här studien undersöks effekten av snötäckets djup och långvarighet på kullstorleken och ägg- och ungöverlevnaden hos en kattugglepopulation i Västra Götaland. Eftersom regn har visat sig störa och påverka häckningen, har mängden nederbörd under häckningssäsongen jämförtsmed ägg- och ungöverlevnad. Ingen signifikant effekt på kullstorlek p.g.a. snötäcke hittades. På ägg- och ungöverlevnaden hade snötäcket en negativ effekt efter att andra viktiga faktorer som bytestillgång och andelen oerfarna och unga, häckande honor var kontrollerad. En signifikant positiv korrelation hittades mellan nederbörd och ägg- och ungöverlevnad, men efter att ha kontrollerat för andra viktiga faktorer, som mängden fångade byten, hittades ingen signifikant påverkan av nederbörd. Det fanns också en signifikant korrelation mellan regn och andelen fågel bland byten, där år med mer regn hade en mindre andel fågel i bytesfördelningen, en variabel som vanligtvis är högre under låg sorktillgång. För att ge stöd åt metoden att använda byten funna i holkar som indikatorer på bytestillgång finns en påvisad positiv effekt av den totala mängden funna byten och en negativ effekt av andelen fågel bland byten på ungarnas överlevnad. Resultaten indikerar att chansen för ungöverlevnad kan vara påverkad innan äggen är lagda och att det finns en indirekt positiv påverkan av regn påhäckningsframgång p.g.a. en större tillgång av föredragna byten.

The present study assessed the taste responsiveness of four female spider monkeys (Ateles geoffroyi) to the 20 proteinogenic amino acids and determined taste preference thresholds for Glycine and L-Proline. To this end a two-bottle preference test of brief duration (1min) was employed. When presented at a concentration of 200 mM, the spider monkeys significantly preferred three proteinogenic amino acids (Glycine, L-Proline and L-Alanine) over fresh water whereas four other amino acids were significantly rejected (L-Tyrosine, L-Valine, L-Cysteine and L-Isoleucine). At a concentration of 100 mM, seven proteinogenic amino acids were significantly preferred (Glycine, L-Proline, L-Alanine, L-Glutamic acid, L-Aspartic acid, L-Serine and L-Lysine) whereas one was significantly rejected (L-Tryptophan). A comparison between the taste qualities of the amino acids as described by humans and taste preference/rejection responses observed with the spider monkeys suggests a fairly high degree of agreement in perception of these taste substances between the two species. When given the choice between fresh water and defined concentrations of two amino acids that taste sweet to humans the spider monkeys were found to significantly discriminate concentrations as low as 10-50 mM of Glycine and 10-40 mM of L-Proline from the solvent. This suggests that spider monkeys are similar in their taste sensitivity for Glycine and L-Proline compared to humans and slightly more sensitive compared to mice.

The present study aimed at assessing possible gender differences in human olfactory detection thresholds for three odorants; bourgeonal, an aromatic aldehyde, helional, a structural analogue of bourgeonal,  and n-pentyl acetate, an aliphatic ester. A total of 500 subjects, 250 males and 250 females between 18 and 40 years of age, were tested using a triangular forced choice method with an ascending staircase procedure. The subjects were asked to sniff the contents of three bottles and to identify the one containing the stimulus presented at a given concentration. Males were found to have a significantly lower olfactory detection threshold for bourgeonal compared to females (3.4·1011 molecules·cm-3 air and 5.9·1011 molecules·cm-3 air, respectively) whereas no significant gender difference in the olfactory detection thresholds for helional (1.4·1013 molecules cm-3 air and  1.3·1013 molecules·cm-3 air, respectively) or n-pentyl acetate (1.4·1014 molecules·cm-3 air and  1.1·1014 molecules·cm-3 air , respectively) were found. This is the first study ever to report a human male superiority in olfactory sensitivity for a monomolecular odorant. One possible explanation for this finding is that bourgeonal may differ in its biological significance for males and females. It has recently been demonstrated that bourgeonal elicits chemotaxis in human sperm cells and olfactory receptors activated by bourgeonal might thus be subject to sexual selection.

Mörten (Rutilus rutilus) är en vanlig art längs Östersjökusten som utnyttjar kustmynnande vattendrag för sin reproduktion. Lillån och Habbestorpsbäcken är två grenar av ett sådant vattendrag som mynnar i Mönsteråsviken. Information om tidigare uppvandring av mört i de båda bäckarna finns inte att tillgå men den allmänna uppfattningen hos boende i området är att beståndet av lekande mört har minskat kraftigt. Vår studie utfördes i syfte att undersöka mängden lekvandrande mört som utnyttjar Lillån respektive Habbestorpsbäcken för reproduktion. Även populationsstrukturen med avseende på längdfördelning, könskvot, förekomst av hudsjukdom och reproduktiv investering samt förekomsten av övriga lekvandrande arter undersöktes. Provfisket skedde med hjälp av ryssjor. Det totala antalet mörtar som fångades under provfisket som pågick mellan 13 och 27 april 2011 uppgick till 445 st. Av dessa fångades 70 % i Habbestorpsbäcken och resterande 30 % i Lillåns huvudfåra. En stor andel (88 %) av det totala antalet mörthonor överskred en längd av 300 mm. Samtliga honor (10 st.) från Habbestorpsbäcken som provtogs för ålder var över 9 år gamla. En stor andel (56 %) av det totala antalet mörtar som fångades hade en synlig hudsjukdom som yttrade sig som vårtliknande strukturer på fiskens yta. Utöver mört fångades även 57 gäddor (Esox lucius), 24 idar (Leuciscus idus), två abborrar (Perca fluviatilis) och en björkna (Abramis bjoerkna). Det totala antalet fångade mörtar var lågt, vilket tyder på att mörten likt abborren och gäddan i området har minskat kraftigt. Den stora andelen storvuxna mörtar i kombination med den höga åldern hos de provtagna individerna tyder på rekryteringsproblem under flera år. Hudsjukdomen som observerades hos merparten av de fångade mörtarna orsakas troligtvis av en papillomvirusinfektion då dess utseende överensstämmer med beskrivningar av denna typ av infektion. Infektionen orsakar troligtvis ingen direkt mortalitet men kan ha indirekta negativa effekter på individen. Lillåns vattensystem bör vara en värdefull leklokal även för arterna id, gädda och abborre då lekvandrande individer av dessa arter fångades. Eftersom resultaten tyder på ett svagt mörtbestånd bör vidare studier av orsaken till mörtens rekryteringsstörningar och andra eventuella hot mot mörtbeståndet genomföras. Detta för att inte riskera att mörtpopulationen som leker i Lillåns vattensystem försvinner och att dess möjliga unika genetiska sammansättning går förlorad.

Abstract This research is about pre-school children’s conceptions of the river and the water environment. The aim of this study was to apply a new teaching method based on the outside learning, as well as to test the method and see if it works, i.e. if children get more knowledge this way compared to ordinary methods like teaching in the class-room which involves showing pictures and discussion of them.The main questions in this study were how children get new knowledge through outside learning and how effective this learning method is, i.e. how much they noticed and learned about the river and the water environment as a result of that outside observation. Drawings, observations and qualitative interviews constituted the study's method. The study showed that the “outdoors method” in teaching can be efficient: the pre-school children have learned a lot about the river's structure after visiting it which they may be had not achieved if they learned according to the usual teaching method in the class-room (when the teacher shows children some pictures which they discuss then). Children knew what a river was and that the water streamed from higher to lower levels. They found it hard to explain where it began and where it ended but they knew that the river flew some where. They knew that all life forms must have water and had noticed the various processes in the water cycle,including the connection between the river and the water outside. / Sammanfattning Denna forskningsstudie handlar om förskolebarns uppfattning av älven och vattnets miljö. Syftet med studien var att tillämpa en ny undervisningsmetod som går ut på att läraren tillsammans med barnen studerar verkligheten på plats samt att testa metoden och se om den fungerar, dvs. om barnen får mer kunskap på det sättet jämfört med vanliga metoder som t.ex. undervisning i klassrummet då man bara visar bilder på något och samtalar. Huvudfrågorna var hur barnen tar till sig kunskap genom utevistelse och hur effektiv denna undervisningsmetod är, dvs. hur mycket de uppmärksammat och lärt sig om älven och vattnets miljö efter besöket. Teckningar, observation samt kvalitativa intervjuer utgjorde studiens metod. Studien visade att ”utomhusmetoden” i undervisningkan vara effektiv: förskolebarnen har lärt sig mycket om älvens struktur efter besöket av älven vilket de kanske inte skulle gjort om de lärt sig enligt den traditionella undervisningsmetoden i klassrummet (då läraren visar barnen bilder som de sedan diskuterar). Barnen visste vad en älv var och att vattnet var strömmande och rann från högre till lägre höjd. Få var medvetna om var den började och slutade men visste att den fortsätter långt bort. De visste bl.a. att allt levande behövde vatten och hade även uppmärksammat de olika processerna i vattnets kretslopp. Där i bland regnets samband med älven och vattnet utomhus.