Att kommunicera är en mänsklig rättighet, men det är inte alltid självklart i alla situationer för personer som kommunicerar med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka hur personer som kommunicerar med bliss upplever sina kommunikativa möjligheter i olika livsskeden. Fyra män i åldrarna 18-45 som hade kommunicerat med bliss i flera år intervjuades genom en semistrukturerad intervjuform. Datan från intervjuerna kategoriserades utifrån de tematiska områdena inlärning, möjlighet till kommunikativ utveckling, social interaktion och bemötande. Resultatet visade att deltagarna uttryckte att de inte mindes sin tidiga blissinlärning. De berättade om betydelsen att umgås med andra personer med funktionsnedsättning i skolan. Flera av deltagarna uttryckte att de från början var motstridiga till bliss, men att de i dagsläget kunde se att bliss var ett bra kommunikationssätt. De tyckte att det inte finns något bättre kommunikationssätt för dem. Deltagarna beskrev hur de använde multimodal kommunikation och att de hade tillgång till låg- och högteknologiska hjälpmedel. Genom olika strategier kunde deltagarna överbygga kommunikationshinder som till exempel när orden saknades på blisskartan. För att citera en deltagare "Jag kan säga allt". Om social interaktion och bemötande berättade deltagarna hur de kunde kommunicera med människor i sin omgivning och hur de önskade bli bemötta av dem. Deltagarna upplevde att de hade kommunikativa möjligheter att samtala med olika personer i olika situationer.