Abstract: Background: Fetal Alcohol Syndrome (FAS), located on the severe end of a spectrum of disorders known as Fetal Alcohol Spectrum Disorders (FASDs), is one of the most detrimental, and publicized, teratogenic outcome of alcohol consumption during pregnancy within the United States. During pregnancy, alcohol that is consumed by the mother passes through the placenta and transfers to the baby via the umbilical cord. The same prenatal transference of alcohol that leads to FAS and FASDs might also be contributing to an increased likelihood of hypertension in youth. Additionally, factors such as stress influenced by familial instability, an increased likelihood of developing congenital and conotruncal heart defects, and a reduction in nephron count might be leading to an increased likelihood of hypertension in FAS-affected youth. The purpose of this study is to examine the relationship between prenatal exposure to alcohol, manifested through FAS, and hypertension in children, adolescents, and young adults. Methods: A case-control study design was incorporated to analyze the association between FAS status and hypertensions status; cases (n=165) were collected from a FAS clinical database in Atlanta, Georgia. Controls (n=177) were taken from the National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES). Chi-square analyses were used to examine the extent to which FAS status, sex, race/ethnicity, medication use, and obesity status each relate to hypertension status. A logistic regression was performed analyzing the relationship between FAS status (y/n: independent) and hypertension status (y/n: dependent) whilst controlling for sex, race/ethnicity, medication use, and obesity status. Results: The univariate relationships between FAS status and hypertension status (OR=4.491, p<.001) as well as medication use and hypertension status (OR= 2.951, p=.002) proved to be statistically significant (p<.05). Through the regression, FAS status significantly predicted hypertension status (β = 1.646, OR = 5.184, p< .001) after accounting for sex, race/ethnicity, medication use, and obesity status. Those with a race/ethnicity categorized as either Non-Hispanic African American (β =1.259, OR = 3.523, p = .049) or Hispanic (β = 1.192, OR = 3.294, p = .061) were significantly more likely to have hypertensions than those categorized as non-Hispanic Caucasian. Conclusion: The major findings of this study suggest a significant relationship between FAS and hypertension in youth. Race/ethnicity also proved important in predicting hypertensive blood pressure readings independent of FAS diagnosis. The most obvious biological mechanism catalyzing the relationship between FAS and hypertension is prenatal alcohol exposure. Because prenatal alcohol exposure is the primary definitional and diagnostic factor of FAS, associative connectivity may exist independently between prenatal alcohol exposure and blood pressure at various levels of severity along an alcohol exposure dose-response spectrum. Further research is needed to isolate and measure the effect that prenatal alcohol exposure has on blood pressure independently of FAS as well as to assess the extent to which the risk for hypertension in alcohol-affected individuals increases with age and through the life course.

Stress is both a health risk and an economic risk for our society. Employers search for ways to offer possible stress reducers for their employees. Mindfulness as a stress reducer is a fairly new research area but with a good amount of research papers suggesting that mindfulness programmes over several weeks are successful in reducing subjective perceived stress as well as physiological stress, such as blood pressure and cortisol levels. This study aims to examine whether mindfulness could show positive effects on stress at work, after only one mindfulness session, compared to being on an extended break. Measurements includes the Shirom-Melamed Burnout Questionnaire (SMBQ), blood pressure and pulse. The results show that engaging in one single mindfulness session does have an effect on lowering blood pressure as well as lowering perceived tension, which is one of four parts of the SMBQ.

Background: High blood pressure (BP) is the leading risk factor for disease and mortality worldwide. However, risks associated with high BP in very old age (≥ 80 or ≥ 85 years) are not entirely understood, as the majority of scientific studies have been performed with younger populations and existing scientific knowledge about very old individuals is sometimes contradictory. Results of previous studies of very old individuals suggest that the associations of BP with mortality and stroke differ with levels of physical and cognitive function. More studies that are representative of very old individuals, including individuals with multimorbidity, that are of adequate size, involve proper adjustment, and investigate non-linear associations, are needed to investigate these issues. Systolic blood pressure (SBP) decline is common among very old individuals and has been shown to precede adverse events. Previous studies have shown that SBP change is associated with baseline SBP, age, and health-related factors, but determinants of SBP change have not been investigated using comprehensive, multivariate models. The three main aims of this thesis were to investigate, in a sample of individuals aged ≥ 85 years, 1) determinants of SBP change, 2) the association of BP with mortality risk and whether this association differs with respect to gait speed and/or Mini-Mental State Examination (MMSE) score, and 3) the association of BP with stroke risk and whether this association differs with respect to the Barthel Activities of Daily Living (ADL) index and/or MMSE score. Methods: The studies conducted for this thesis were based on data from the population-based Umeå 85+/Gerontological regional database study, which provided cross-sectional and longitudinal data on socioeconomic factors, medical conditions, drug prescriptions, and health-related assessments from 2000 to 2015. Participants were aged 85, 90, and ≥ 95 years, and lived in Västerbotten, Sweden, and Österbotten/Pohjanmaa, Finland. Follow-up assessments were conducted after 5 years. Mortality data were collected after 2 and 5 years, and stroke data were collected after 5 years, from death certificates, medical records, population registers, and the inpatient diagnosis register. Comprehensive multivariate models were developed to investigate determinants of SBP change using multiple linear regression, and to investigate associations of mortality and stroke risks with BP using Cox proportional-hazard regression models. Results: Average (± standard deviation) baseline SBP was 146 ± 23 mm Hg, and average diastolic blood pressure (DBP) was 74 ± 11 mm Hg. Within 5 years, 61% of participants had died and 10% had had incident strokes. Among participants followed for 5 years, the average annual SBP decline was 2.6 ± 5.4 mm Hg. In a multivariate model, SBP decline was associated with later investigation year (p = .009), higher baseline SBP (p &lt; .001), baseline antidepressant drug use (p = .011), incident acute myocardial infarction during follow-up (p = .003), use of a new diuretic drug during follow-up (p = .044), and declining Barthel ADL index scores during follow-up (p &lt; .001). In an age- and sex-adjusted analysis of the total sample, mortality risk was decreased in higher (vs. lower) BP categories (SBP ≥ 165 vs. ≤ 125 mm Hg: hazard ratio [HR] .50, p &lt; .001; DBP 70–74 vs. 75–80 mm Hg: HR 1.32, p = .031). In a comprehensively adjusted analysis of the total sample, SBP was not associated significantly with mortality risk. The associations of SBP with mortality in the gait speed &lt; .5 m/s subcohort corresponded with those found in the total sample. In comprehensively adjusted analyses in the gait speed ≥ .5 m/s subcohort, mortality risk increased independently with higher (vs. lower) BP (SBP ≥ 165 vs. 126–139 mm Hg: HR 2.13, p = .048; DBP &gt; 80 vs. 75–80 mm Hg: HR 1.76, p = .026). In comprehensively adjusted analyses in the MMSE score subcohorts, SBP was associated significantly with mortality risk only in the 0–10 MMSE score subcohort; high and low SBP categories were associated independently with increased mortality risk, compared with an intermediary SBP category (SBP ≥ 165 vs. 126–139 mm Hg; HR 4.54, p = .007; SBP ≤ 125 vs. 126–139 mm Hg: HR 2.23, p = .023). Higher BP was associated significantly with increased stroke risk in multivariate models (SBP per 10 mm Hg increment: HR 1.19, p &lt; .001; DBP per 10 mm Hg increment: HR 1.26, p = .013). SBP was not associated with stroke risk in participants with SBP &lt; 140 mm Hg. Interaction effects on the association with mortality were significant between SBP and gait speed (age- and sex-adjusted model: p = .031) but not between SBP and MMSE score. No interaction in the association with stroke was found between any BP measure and Barthel ADL index or MMSE score. Conclusion: The decline in BP in very old age may be explained by health-related factors. Low BP may be a risk marker for short life expectancy, due to morbidity, in the general very old population and among very old individuals with low gait speeds. High BP seems to be an independent risk factor for mortality only in certain groups, which may be distinguished by high gait speed or very severe cognitive impairment. High SBP and DBP seem to increase stroke risk in very old age. These findings may contribute to a better understanding of the risks of adverse outcomes in very old individuals with different BP levels, the importance of comorbidity for these risks, and the etiology of SBP change. / Bakgrund: Högt blodtryck är den största bidragande orsaken till sjukdom och död i världen. Man har ännu inte fastslagit om högt blodtryck ökar risken för sjukdom och död även i mycket hög ålder, vilket kan definieras som 80 år och äldre. Detta beror bland annat på att endast en liten andel av forskningen hittills har fokuserat på den här åldersgruppen. Mycket gamla människor skiljer sig från yngre på olika sätt som skulle kunna påverka riskerna med högt blodtryck. Till exempel är det vanligare med sjukdomar och att ha många samtidiga sjukdomstillstånd bland mycket gamla människor än i yngre åldersgrupper. Då andelen mycket gamla människor i befolkningen ökar kraftigt får dessa frågor allt större betydelse. Det är vanligt med sjunkande blodtryck i mycket hög ålder, något som verkar föregå sjukdom och död. Tidigare studier har funnit att sjunkande blodtryck skulle kunna bero på ökande sjuklighet, högre ålder och högre begynnelseblodtryck. Man vet ännu inte vilka enskilda faktorer som bäst förklarar blodtrycksförändringen i mycket hög ålder, oberoende av andra faktorer. Tidigare studier har visat att lägre blodtryck kan vara förenat med en ökad risk för tidig död bland mycket gamla människor. Det är oklart om risken för tidig död bättre kan förklaras av andra faktorer, s.k. störfaktorer. Störfaktorer kan till exempel vara sjukdomar som både påverkar blodtrycket och risken. Fynd från tidigare studier av personer som är minst 65 år tyder på att sambandet mellan blodtryck och död kan skilja sig mellan grupper med hög eller låg gånghastighet, vilket används som ett ungefärligt mått på hälso-tillståndet. Detta skulle även kunna ha betydelse för mycket gamla människor eftersom deras hälsotillstånd kan skilja sig mycket mellan individer. Man har också utrett huruvida sambandet mellan blodtryck och död skiljer sig mellan grupper med och utan kognitiv svikt, som till exempel kan bero på demenssjukdom, men inte kommit fram till entydiga resultat. Ett fåtal studier har utrett strokerisken med högt blodtryck i mycket hög ålder. På grund av motsägelsefulla resultat är det ännu oklart om högt blodtryck ökar risken för stroke bland mycket gamla människor. Man har sett tecken på att sambandet mellan blodtryck och strokerisk skulle kunna skilja sig mellan grupper av mycket gamla människor med och utan kognitiv svikt, samt mellan grupper med och utan hjälpbehov i dagliga aktiviteter. Dagliga aktiviteter innefattar bland annat att tvätta sig, klä sig, gå på toaletten, äta och resa sig från en stol. Frågeställningar: I den här avhandlingen undersöktes huvudsakligen tre frågeställningar. Den första var vilka faktorer som påverkar hur blodtrycks-nivåerna förändras över tid i mycket hög ålder. Den andra frågeställningen var om olika blodtrycksnivåer är förenade med ökad risk för tidig död i mycket hög ålder och huruvida risken skiljer sig mellan grupper av mycket gamla människor med olika gånghastighet eller olika grader av kognitiv svikt. Den tredje frågeställningen var om olika blodtrycksnivåer är förenade med ökad risk för stroke i mycket hög ålder och om risken skiljer sig mellan grupper av mycket gamla människor med och utan kognitiv svikt eller hjälpbehov i dagliga aktiviteter. Även skillnader mellan gånghastighets-grupper testades. Metod: Avhandlingen bygger på befolkningsmaterialet Umeå85+/Gerontologisk regional databas (GERDA). Umeå85+/GERDA innehåller information från individer i åldrarna 85, 90 och 95 år och äldre, boende i Västerbotten, Sverige och Österbotten/Pohjanmaa, Finland. Informationen är insamlad vart femte år under perioden 2000-2015. Umeå85+/GERDA innehåller information om socioekonomiska faktorer, sjukdomar och läkemedel. Informationen inhämtades med hjälp av ett standardiserat frågeformulär som deltagarna besvarade under ett hembesök, samt med hjälp av journaler, boendepersonal och anhöriga. Det gjordes även hälsorelaterade mätningar och tester under hembesöken, bl.a. av blodtryck och gånghastighet i vanlig takt. Skattningsskalorna Mini-Mental State Examination (MMSE) och Barthel Activities in daily living (ADL) index användes för att skatta kognitiv funktion respektive hjälpbehov i dagliga aktiviteter. Deltagarna delades in i två gånghastighetsgrupper. Personer med högre gånghastighet (minst 0,5 m/s) utgjorde en grupp. I den andra gruppen var personer med lägre gånghastighet (under 0,5 m/s) och de som inte klarade av att genomföra testet på grund av bestående begränsningar av gångfunktionen. Deltagarna grupperades också med avseende på olika grader av kognitiv svikt. Gruppindelningen baserades på MMSE-poäng; mycket svår kognitiv svikt (0-10 poäng), svår kognitiv svikt (11-17 poäng) och mild kognitiv svikt (18-23 poäng). Deltagare utan kognitiv svikt utgjorde en egen grupp (24-30 poäng). Deltagarna delades även in i grupper med och utan hjälpbehov i dagliga aktiviteter, baserat på Barthel ADL index (under 20 respektive 20). Blodtrycksförändring observerades över tiden mellan två Umeå85+/GERDA-insamlingar, vilket var 5 år. Dödsdatum och datum för stroke inhämtades från dödsbevis, befolkningsregister, journaler och sjukvårdens diagnoskodsregister i upp till 5 år. Frågeställningarna utreddes med hjälp av statistiska metoder, baserat på materialet från Umeå85+/GERDA. Sambanden prövades med avseende på störfaktorer och skillnader mellan grupper. Resultat: Förändringar av det systoliska blodtrycket undersöktes bland 297 deltagare. I genomsnitt sjönk blodtrycket med 2,6 mm Hg per år. För nästan två tredjedelar (62%) av deltagarna sjönk blodtrycket med minst 5 mm Hg på 5 år. Ungefär en fjärdedel (26%) hade minst 5 mm Hg stigande blodtryck på 5 år. Ett antal faktorer var förenade med förändring av det systoliska blodtrycket över 5 år, oberoende av varandra. Sjunkande systoliskt blodtryck var förenat med ett högre begynnelseblodtryck, senare undersökningsår, att ha antidepressiv behandling, att få en hjärtinfarkt, att påbörja läkemedels-behandling med diuretika eller få ökat hjälpbehov i dagliga aktiviteter. Man vet ännu inte vad som är orsak och verkan i dessa samband. Frågeställningen om olika blodtrycksnivåer är förenade med ökad risk för tidig död undersöktes i ett urval av 806 deltagare. Inom 5 år avled nästan två tredjedelar (61%) av deltagarna. Risken för tidig död var mindre bland deltagare med högre blodtryck, jämfört med dem som hade lägre blodtryck. Största skillnaden uppmättes mellan deltagare med minst 165 mm Hg i systoliskt blodtryck, där risken var halverad, jämfört med dem som hade 125 mm Hg eller lägre. Detta samband verkar bero på störfaktorer, främst sjukdomar, som både orsakar lågt blodtryck och den ökade risken för tidig död. Gånghastighetsgrupperna utgjordes av 312 deltagare med högre gånghastighet och 433 med lägre gånghastighet, varav 136 inte kunde genomföra mätningen på grund av bestående begränsning av gångfunktionen. Sambandet mellan blodtryck och risken att dö inom 5 år verkade skilja sig mellan gånghastighetsgrupperna. Gruppen med lägre gånghastighet uppvisade samma samband som hela urvalet och hade ökad risk för tidig död med lägre blodtryck. Även här verkade sambandet förklaras av störfaktorer. Personer med högre gånghastighet uppvisade ett annat samband, där högre systoliskt blodtryck på minst 165 mm Hg var förenat med en fördubblad risk för tidig död, jämfört med 126-139 mm Hg. Högre diastoliskt blodtryck på över 80 mm Hg var också förenat med ökad risk för tidig död, jämfört med 75-80 mm Hg. Sambandet berodde inte på störfaktorer. Grupperna med svår, måttlig och mild kognitiv svikt innehöll 118, 166 och 289 deltagare vardera. Gruppen utan kognitiv svikt innehöll 542 deltagare. Dessa grupper verkade också skilja sig något med avseende på sambandet mellan blodtryck och risken för tidig död, men skillnaderna var inte statistiskt säkerställda. Särskilt gruppen med mycket svår kognitiv svikt uppvisade ett annorlunda samband mellan systoliskt blodtryck och risken för tidig död, jämfört med övriga deltagare. Bland dessa deltagare var risken för tidig död mer än fyrdubblad med höga blodtryck på minst 165 mm Hg, jämfört med 126-139 mm Hg. De med blodtryck 125 mm Hg eller lägre hade dubbelt så hög risk för tidig död, jämfört med 126-139 mm Hg. Dessa samband var oberoende av störfaktorer. Frågeställningen om strokerisk med högt blodtryck utreddes i ett urval av 955 deltagare. Inom 5 år fick 94 deltagare en stroke, vilket motsvarar en av tio. Högre blodtryck var förenat med ökad risk för stroke, jämfört med lägre blodtryck. Risken att få en stroke inom 5 år var fördubblad bland deltagare med högt systolisk blodtryck på minst 160 mm Hg, jämfört med under 140 mm Hg, eller med höga diastoliska blodtryck på minst 90 mm Hg, jämfört med under 90 mm Hg. Sambanden var oberoende av en mängd andra riskfaktorer. Strokerisken med högt blodtryck verkade inte påverkas av gånghastigheten, den kognitiva nivån, eller hjälpbehovet i dagliga aktiviteter. Slutsatser: Blodtrycket verkar sjunka hos de flesta i mycket hög ålder. Sjunkande systoliskt blodtryck kan till stor del förklaras av högre begynnelseblodtryck, senare undersökningsår, att ha antidepressiv läkemedelsbehandling, att få en hjärtinfarkt, att påbörja läkemedels-behandling med diuretika eller få ökat hjälpbehov i dagliga aktiviteter. Lågt blodtryck verkar i mycket hög ålder vara ett tecken på olika underliggande sjukdomsprocesser, som ökar risken att dö inom 5 år. Detta samband verkar särskilt gälla personer med lägre gånghastighet, vilket kan vara ett tecken på sämre hälsa. Högt blodtryck verkar endast vara förenat med ökad risk för tidig död i särskilda grupper, som kan utmärkas av högre gånghastighet eller mycket svår kognitiv svikt. Även lågt systoliskt blodtryck kan vara förenat med ökad risk för tidig död bland personer med mycket svår kognitiv svikt. I dessa grupper kan sambandet vara oberoende av störfaktorer. Högre blodtryck verkar vara förenat med ökad risk för stroke i mycket hög ålder, oberoende av en mängd andra sjukdomstillstånd. Det finns sannolikt en gräns för hur lågt blodtryck som är gynnsamt med avseende på strokerisken, men det är ännu inte klarlagt var den gränsen går. Sambandet mellan högt blodtryck och strokerisk verkar inte skilja sig mellan grupper med olika hög gånghastighet, kognitiv nivå, eller hjälpbehov i dagliga aktiviteter. Dessa fynd kan bidra till en bättre förståelse för blodtrycksförändring, risker med högt och lågt blodtryck i mycket hög ålder samt hälsotillståndets betydelse för dessa risker.

This study investigates the effects of isotonic and isometric exercises on heart rate and blood pressure and seeks to determine the relationship of these effects to physical work capacity.

Introduction and aim: Increases in the bioavailability of nitric oxide have been shown to reduce the oxygen (O2) cost of exercise, improve exercise performance, alter gastric blood flow and mediate glucose uptake in healthy individuals. Aim: Does dietary nitrate reduce the O2 cost of exercise, improve walking performance in individuals with type 2 diabetes mellitus (T2DM) and chronic obstructive pulmonary disease (COPD) or alter hepatic diffusion and positively affect glucose homeostasis in healthy adults? Methods: Experimental chapters utilised a double-blind, placebo-controlled, randomised, experimental design. Breath by breath pulmonary gas analysis was utilised to assess the O2 cost of exercise in 48 individuals with T2DM and 13 with COPD. Walking performance was assessed via the six minute walk test (6MWT) in cohorts 1 and 2. Magnetic resonance imaging was used to assess portal vein flux, velocity and the apparent diffusion coefficient, in order to assess hepatic microvascular diffusion (apparent diffusion coefficient (ADC)). Blood pressure (BP) was measured in all trials. Results: Relative to placebo, beetroot juice resulted in a significant increase in plasma nitrate and nitrite. There were no differences between placebo vs. beetroot juice for the O2 cost of walking (T2DM: placebo; 946 ± 221 vs. beetroot juice; 939 ± 223 ml.min-1; P=0.59) or cycling (COPD: placebo; 933 ± 323 vs. beetroot juice; 939 ± 302 ml: min-1; P=0.88), distance covered in the 6MWT (T2DM: placebo; 550 ± 83 vs. beetroot juice; 554 ± 90m; P=0.17 or COPD: placebo; 456 ± 86 vs. beetroot juice; 449 ± 79 m; P=0.37) or BP (T2DM: systolic: placebo; 134 ± 10 vs. beetroot juice; 132 ± 12 mmHg, P=0.17; diastolic: placebo; 77 ± 7: vs. beetroot juice; 76 ± 11 mmHg, P=0.27. COPD: systolic: placebo; 123 ± 14 vs. beetroot juice; 123 ± 14 mmHg; P=0.91; diastolic: placebo; 77 ± 9 vs. beetroot juice; 79 ± 9 mmHg; P=0.27). No differences were seen between placebo and beetroot juice for ADC (young adults: F(3, 45) = 0.25, P = 0.74; older adults; F(3, 42) = 1.3, P = 0.28), portal vein flux (young adults: F(3, 45) = 0.339, P = 0.79; older adults; F(3, 42) = 1.65, P = 0.19) however, there was an interaction effect in the young adults: (F(3, 45) = 2.9, P = 0.04) but not in the older adults; F(3, 42) = 1.8, P = 0.16) between visits for portal vein velocity. Nitrate supplementation did not reduce plasma glucose concentrations (young adults: F(3, 45) = 0.96, P = 0.42; older adults; F(3, 42) = 0.04, P = 0.99). Nitrate supplementation did not reduce systolic blood pressure (young adults: F(3, 45) = 0.20, P = 0.89; older adults; F(3, 42) = 1.7, P = 0.18) or diastolic blood pressure (young adults: F(3, 45) = 0.25, P = 0.86; older adults; F(3, 42) = 0.45, P = 0.72). Conclusion Dietary nitrate supplementation does not alter the O2 cost of exercise, improve walking performance or reduce BP in individuals with T2DM or COPD. Nitrate supplementation does not alter hepatic diffusion, glucose homeostasis or BP.

PROBLEM STATEMENT: Growing evidence indicates that psychological stress contributes to cardiovascular diseases through complex neuroendocrine mechanisms. Psychological stress leads to several physiological responses including increased heart rate (HR) and blood pressure (BP) as well as decreased heart rate variability (HRV) through alterations in the autonomic nervous system (ANS), specifically increased sympathetic nervous system (SNS) activity and decreased parasympathetic nervous system (PNS) activity. Meditation is thought to induce an innate relaxation response leading to reduced psychological stress. Findings from past studies have provided inconclusive evidence regarding the direction and strength of relationships among stress, BP, HRV, and meditation practice. PROCEDURES: A cross-sectional descriptive-correlational design was used to examine relationships among perceived stress, BP, HRV and meditation practice in meditators. A convenience sample of 71 meditators at two meditation centers in the southeast United States was used. Sample size was based on a power analysis. Each participant was asked to complete meditation, perceived stress, and demographic questionnaires. Participants' BP was measured before meditation and HRV was recorded during a 30 minute meditation session. Finally, BP was recorded after meditation. RESULTS: Participants were predominantly female (55%), Caucasian/white (94%), and Buddhist (76%), with 93% having at least college graduate. Most participants practiced soto zen or vipassana meditation (45% and 30%, respectively). The average length of total meditation practice was 103.66 months. Participants practiced meditation an average of once a day for 4 days a week with mean session duration of 34 minutes. Most participants had a low level of perceived stress and normal HRV. There was a statistically significant decrease in mean systolic BP after meditation (t = 5.31, p CONCLUSIONS: The results suggested meditators had low levels of perceived stress and that meditation had an effect on systolic BP and perceived current stress. Future research needs to include longitudinal studies to elucidate the cumulative effects of consistent meditation practice on psychological and physiological outcomes.

The contractile state of vascular smooth muscle (VSM) plays a key role in blood pressure regulation. Abnormal VSM contractility characterizes hypertension and understanding the regulatory mechanisms of VSM may provide some insights to specific treatment of hypertension. Upon muscle stimulation, Ca2+, myosin light chain (MLC) phosphorylation, crossbridge cycling rates and force increase to high levels, but with time, force is maintained while all other parameters of muscle activation fall to low levels. Thus, contraction is divided temporally into early (phasic) and late (tonic) phases, as determined by the underlying regulatory mechanism. Muscles with more phasic characteristics have a higher peak phase while tonic muscles have both high peak and tonic. However, these muscles have similar contractile increases in Ca2+ despite their substantial differences in force production during the tonic phase of contraction. Myosin light chain phosphatase (MLCP) inhibition by RhoA Kinase (ROK) has been shown to contribute to this increased force production without simultaneous increases in calcium in a process known as Ca2+ sensitization.Epigastric artery (EA) has a unique regulatory mechanism controlled by the degree of stretch applied on the artery which produces an increase in tonic force maintenance. Tonic force in EA is blocked equally at all lengths by the ROK inhibitor Y-27632, suggesting ROK is the main mechanism of signal transduction activated.MLC-p is increased during basal compared to unstretched conditions for epigastric but not femoral artery (FA). Pharmacological MT depolymerization due to Colchicine incubation has been shown to release RhoGEF, a RhoA activator, and resulted in increased tonic force and MLC-p which were both inhibited by a ROK inhibitor.Additionally, KC1-stimulation appeared to activate MAPK and ROK pathways, while stretch alone activated a yet undetermined pathway, possibly ILK. KC1-induced contraction in FA activated TRP sensitive calcium channels during both peak and tonic phases. However, stretch in EA does not induce additional calcium influx. Thus, these data support the conclusion that an increase in length activates ROK and other kinases resulting in tonic force maintenance in EA.

Analysis of care in patients at risk for arterial hypertension in pharmacy IV. Author: Lada Kotlanová Tutor: PharmDr. Josef Malý, Ph.D. Department of Social and Clinical Pharmacy, Faculty of Pharmacy in Hradec Králové, Charles University in Prague Introduction and aim: Arterial hypertension (AH) belongs due to its pressure and atherosclerotic complications among very serious global health problems. The main goal of the therapy of AH is to prevent these complications, comprising early diagnosis and proper treatment plan. The aim of the study was to realize counselling in a pharmacy focused on clients with the risk of AH or already diagnosed AH. Metodology: Data were collected in a community pharmacy in Kralovice from September 2014 to January 2015. Prior to blood pressure measurement, the controlled interview was conducted with each client using special form which enabled to obtain important data from clients' history. Following data were obtained: socio-demographic characteristics of each client; their relationship to blood pressure measurement; risk factors of AH or atherosclerosis, respectively; disease history and use of drugs including food supplements. Results of blood pressure measurement, proposed intervention, or drug related problems were also subsequently recorded into the form thus...

Introduction - This thesis focuses on the reaction of cardiovascular system to Lokomat therapy in patients with lesion of the spinal cord. It observes reaction of the heart rate and systolic blood pressure and compares with the cardiovascular response to the exercise on an upper body ergometer. Methods - We recruited 25 patients with spinal cord lesion under Th 5 and 4 patients with lesion above Th 5. The blood pressure was measured. The heart rate was measured by by ambulatory blood pressure monitor and an auscultatory method using a mercury manometer and a stethoscope a sporttester. Patients were measured during the Locomat therapy and the exercise on an upper body ergometer during the 6-minute arm test. Results - The parameters of systolic blood pressure and heart rate had a tendency to increase with the peak in 25th minute of the therapy. There was no significant difference between the patients with lesion under or above Th5. The parameters of heart rate were significantly higher on the upper body ergometer than on Lokomat. Conclusion - The Lokomat therapy does have a positive influence to cardiovascular system of patients with complete or incomplete spinal cord injury. When using this approach, the most important benefit is the possibility to activate all parts of body. Keywords: spinal cord injury,...

L’hypertension pulmonaire (PH) compliquant la bronchopneumopathie chronique obstructive (BPCO) est associée à une augmentation du risque de décès. Le remodelage vasculaire pulmonaire en est la principale cause ; ce remodelage est le résultat de la combinaison des effets de l'hypoxie alvéolaire, d’une inflammation et de la perte du lit vasculaire pulmonaire. Sur le plan anatomique, on observe un épaississement de l’intima dû à une prolifération des cellules musculaires lisses (CML). Ces anomalies sont sous la dépendance du transporteur de la sérotonine (5-HTT). La quantité d’ARN messager du 5- HTT des CML humaines en culture est significativement plus élevée chez les sujets homozygotes pour la forme longue du promoteur de 5-HTT (LL), par rapport aux sujets hétérozygotes (LS) ou homozygotes pour la forme courte (SS), notamment en condition hypoxique. La pression artérielle pulmonaire (PAP) est significativement plus élevée chez les patients homozygotes LL (moy. 34 ± (ET)13 mm Hg), par rapport aux autres patients (22 ± 4 mm Hg et 23 ± 5 mm Hg ; p<0,001). Nous avons également observé que l’interleukine 6 (IL- 6) sérique est corrélée à la PAP (r=0,39 ; p< 0,001). De plus, un polymorphisme fonctionnel du gène codant pour l’IL-6 G(–174)C est associé dans sa forme homozygote GG à une HP plus fréquente (Odds Ratio ajusté= 4.32; [Intervalle de confiance à 95%, 1.96-9.54]) et une PAP significativement plus élevée. En conclusion, la prolifération des CML artérielles pulmonaires dans la BPCO est dépendante du 5-HTT et de l’inflammation. Cette prolifération est en partie induite par l’hypoxie alvéolaire entraînant un remodelage des petites artères et artérioles pulmonaires / The lung high blood pressure complicating (PH) the obstructive chronic bronchopneumopathie ( BPCO) is associated with an increase of the risk of death(deaths). The lung vascular reshaping is the main cause; this reshaping is the result(profit) of the combination(overall) of the effects of the alveolar hypoxie, the inflammation and the loss of the lung vascular bed