Background: The prevalence of loyalty programs used to attract and keep customers loyal to the company by making return purchases has increased in the marketing strategy used by more and more companies. It is in the nature of a wide variety of loyalty programs to offer consumers benefits in the future causing a liability for the offering business. According to IFRS 15 loyalty programs should be evaluated and presented in the company's financial statements to their fair value of financial commitment to its customers. Purpose: This study's purpose is to describe how and to what extent Swedish companies, that is required to use IFRS 15 in their accounting, reports on their loyalty programs in the annual report. In addition, the purpose is also to analyze and understand why Swedish companies report as they do and to analyze how the new accounting standard IFRS 15 has affected companies ́ yearly reports. Method: With detailed analysis of 14 company’s annual reports; 2 owned by the Swedishgovernment, 10 public trade companies and 2 former traded companies, and further detailed interviews with 4 out of these companies this study has obtained a wide understanding of how loyalty programs are disclosed in financial reports in a Swedish context. This study uses a qualitative method. Theoretical framework: This study bases its theoretical reference from the stakeholder theory, financial disclosure theory and Swedish regulations, this study explores IFRS 15 and loyalty programmes and the disclosure requirement in this accounting standard. Findings: The international accounting standard IFRS 15 clashes to some extent with Swedish accounting principles, which means that Swedish limited companies, for various reasons, choose not to provide more information about the loyalty program than they do. Among other things, companies have listened to auditors' guidelines on what needs to be reported, with reference to Swedish accounting principles, and also to some extent created their own practice when they choose to report equally to their competitors. From the majority of surveyed companies' financial reports, it is not possible for stakeholders to deduce how valuation took place, nor what risks the loyalty program may entail. The study has shown that the more extensive and complex loyalty program the company uses, the more assessments and assumptions in valuation that can be difficult to get accurate. By presenting a valuation model, companies could reduce the information gap between company management and the company's stakeholders, thus also reducing risks.The debt linked to the loyalty program can amount to large sums in relation to the company's results. At the same time, more and more companies are choosing to use loyalty programs and those companies that are already using loyalty programs expect them to grow. This means that the reporting of loyalty programs and the information companies choose to provide about these is becoming increasingly important. / Bakgrund: Utbredningen av lojalitetsprogram i företags affärsplan blir ett vanligare och av vanligare inslag i marknadsstrategier. Lojalitetsprogram används för att bygga relationer till kunder, skapa lojalitet och merförsäljning. Det ligger i många lojalitetsprogram natur att företaget utlovar framtida förpliktelser till sina kunder. I redovisningen uppstår således en skuld. Med anledning av att IFRS 15 blev efterträdaren till tidigare redovisningsstandard IFRIC 13 ska värdering av denna lojalitetsskuld värderas efter IFRS 15 femstegsmodell och särskilda upplysningar ska lämnas, företagen har en så kallad upplysningsplikt. Syfte: Syftet är dels att beskriva hur och i vilken omfattning svenska aktiebolag, som ska redovisa i enlighet med IFRS 15, redovisar sina lojalitetsprogram i årsredovisningen. Utöver det är syftet även att analysera och förstå varför svenska aktiebolag redovisar som de gör samt analysera om i kraft trädandet av den nya redovisningsstandarden IFRS 15 påverkat företagens redovisning. Metod: Med detaljerad analys av 14 företags årsredovisningar; 2 som ägs av den svenska staten, 10 börsnoterade och 2 tidigare börsnoterade och ytterligare detaljerade intervjuer med fyra av dessa företag har denna studie fått en bred förståelse för hur lojalitetsprogram redovisas i finansiella rapporter ur ett svenskt perspektiv. Därmed utgår studien från en kvalitativ metod. Teoretisk referensram: Denna studie baserar sin teoretiska referens från intressentteorin, teori om finansiell information och svenska redovisningslagar och den här studien undersöker lojalitetsprogram och upplysningsplikten efter IFRS 15 som redovisningsstandard. Slutsats: Den internationella redovisningsstandarden IFRS 15 krockar till viss del med svenska redovisningsprinciper vilket gör att svenska aktiebolag, av olika anledningar, väljer att inte lämna mer information kring lojalitetsprogrammet än vad de gör. Företag har bland annat visat sig lyssna på revisorers riktlinjer kring vad som behöver redovisas, med hänvisning till svenska redovisningsprinciper, och även till viss del skapat en egen praxis då de väljer att redovisa jämlikt sina konkurrenter. Ur majoriteten av undersökta företags finansiella rapporter är det inte möjligt för intressenter att utläsa hur värdering gått till och inte heller vilka risker lojalitetsprogrammet kan innebära. Det har i studien visat sig att ju mer omfattande och komplext lojalitetsprogram företaget använder sig av, desto fler bedömningar och antaganden vid värdering som kan vara svåra att få precisa. Genom att redovisa en värderingsmodell skulle företagen kunna minskainformationsgapet mellan företagsledningen och företagets intressenter, på så sätt även minska riskerna. Skulden kopplat till lojalitetsprogrammet kan utgöra stora summor i förhållande till företagets resultat. Samtidigt är det allt fler företag som väljer att använda sig av lojalitetsprogram och de företag som redan använder sig av lojalitetsprogram, förväntar sig att de ska växa. Detta medför att redovisningen av lojalitetsprogram och de upplysningar företagen väljer att lämna kring dessa blir av allt större betydelse.

In this study, the effect of speed was investigated on the breakage rate of UG2 platinum ore in a batch mill of 5 dm3 and 175 mm internal diameter. One size fraction method was carried out to perform the experiment. Five mono-sized fractions in the range of 1.180 mm to 0.212 mm separated by √2 series interval were prepared. The fractions were milled at different grinding times (0.5, 2, 4, 15 and 30 min) and three fractions of mill critical speed were considered (20%, 30%, and 40%). The target of critical speed below 50% was due to the need of lower energy consumption in milling processes. The selection and breakage function parameters were determined and compared for fractions of critical speed. First the grinding kinetics of the ore was determined and it was found that the material breaks in non-first order manner. Thereafter, effective mean rate of breakage was determined. It was found that the rate of breakage increased with increase of mill speed and optimum speed was not reached in the range of chosen mill speed fractions. Again the rate of breakage was plotted as a function of particle size, the optimum size was 0.8 mm when milling at 30% critical speed. As for 20% and 30% optimum size was not reached. The selection function parameters estimated at 30% critical speed were 𝑎0 = 0.04 min−1 , 𝛼 = 1.36, 𝜇 = 0.9 mm, and Λ = 3. Breakage function parameters were determined and was noticed that the material UG2 platinum ore is non-normalised, i.e. Φ value was changing from 0.25 to 0.90 depending on feed size and mill speed. The parameters 𝛽 and 𝛾 were constant at 7.3 and 1.17 respectively. / College of Science, Engineering and Technology / M. Tech. (Chemical Engineering)