New railway lines are continuously being constructed and existing lines are upgraded. Hence, there is a need for research directed towards efficient design of the supporting structures. Increasingly advanced calculation methods can be motivated, especially in projects where huge savings can be obtained from verifying that existing structures can safely support increased axle loads and higher speeds. This thesis treats the dynamic response of bridges under freight and passenger train loads. The main focus is the idealisation of the train load and its implications for the evaluation of the vertical bridge deck acceleration. To ensure the running safety of train traffic at high speeds the European design codes set a limit on the vertical bridge deck acceleration. By considering the train–bridge interaction, that is, to model the train as rigid bodies on suspension units instead of constant moving forces, a reduction in bridge response can be obtained. The amount of reduction in bridge deck acceleration is typically between 5 and 20% for bridges with a span up to 30 m. The reduction can be higher for certain train–bridge systems and can be important also for bridge spans over 30 m. This thesis aims at clarifying for which system parameter combinations the effect of train–bridge interaction is important. To this end, a thorough literature survey has been performed on studies in train–track–bridge dynamics. The governing parameters in 2D train–bridge systems have been further studied through a parameter screening procedure. The two-level factorial methodology was applied to study the effect of parameter variations as well as the joint effect from simultaneous changes in several parameters. The effect of the choice of load model was thus set in relation to the effect of other parameter variations. The results show that resonance can arise from freight train traffic within realistic speed ranges (&lt; 150 km/h). At these resonance peaks, the reduction in bridge response from a train–bridge interaction model can be considerable. From the screening of key parameters it can furthermore be concluded that the amount of reduction obtained with a train–bridge interaction model depends on several system parameters, both for freight and passenger train loads. In line with the European design code’s guidelines for dynamic assessment of bridges under passenger trains an additional amount of damping can be introduced as a simplified way of taking into account the reduction from train–bridge interaction. The amount of additional damping is today given as function of solely the bridge span length, which is a rough simplification. The work presented in this thesis supports the need for a refined definition of the additional damping. / Nya järnvägslinjer byggs kontinuerligt och befintliga linjer uppgraderas. Det finns därför ett behov av forskning inriktad på effektiv design av de bärande konstruktionerna. Alltmer avancerade beräkningsmetoder kan vara motiverade, särskilt i projekt där stora besparingar kan erhållas från att verifiera att befintliga konstruktioner kan bära ökade axellaster och högre hastigheter. Föreliggande avhandling behandlar broars dynamiska respons under belastning av gods- och passagerartåg. Huvudfokus är att studera modelleringsalternativ för tåglasten och vilka konsekvenser de har för utvärderingen av brobanans vertikala acceleration. För att garantera trafiksäkerhet vid höga tåghastigheter definierar de europeiska normerna en maximalt tillåten vertikal acceleration i brobanan. Genom att beakta tåg-bro-interaktion, där tågkomponenterna modelleras som avfjädrade stela kroppar istället för konstanta punktlaster, kan en minskning av brons respons erhållas. Reduktionen av brobanans acceleration är typiskt mellan 5 och 20% för broar med en spännvidd på upp till 30 m. Minskningen kan vara högre för vissa tåg-brosystem och kan vara viktigt också för spännvidder över 30 m. Denna avhandling syftar till att klargöra för vilka kombinationer av tåg-broparametrar effekten av tåg-bro-interaktion är viktig. I detta syfte har en omfattande litteraturstudie genomförts inom området tåg-spår-brodynamik. De styrande parametrarna i 2D tåg-brosystem har studerats vidare i en parameterstudie. Två-nivå faktorförsök har tillämpats för att studera effekten av parametervariationer samt den ytterligare effekten av samtidiga förändringar i flera parametrar. Effekten av valet av lastmodell sattes därmed i relation till effekten av andra parametervariationer. Resultaten visar att resonans kan uppstå från godstrafik inom ett realistiskt hastighetsintervall (&lt; 150 km/h). Vid dessa resonanstoppar kan en betydande minskning av broresponsen erhållas med en tåg-bro-interaktionsmodell. Från studien av nyckelparametrar kan man vidare dra slutsatsen att reduktionen som erhålls med en tåg-bro-interaktionsmodell beror på flera systemparametrar, både för gods- och passargerartåg. Enligt de europeiska normernas rekommendationer för dynamisk kontroll av broar för passagerartrafik kan en ökad brodämpning introduceras som ett förenklat sätt att ta hänsyn till minskningen från tåg-bro-interaktion. Mängden tilläggsdämpning anges idag som en funktion av enbart brons spännvidd, vilket är en grov förenkling. Det arbete som presenteras i denna avhandling visar på behovet av en förbättrad definition av tilläggsdämpningen. / <p>QC 20140429</p>

At the moment of writing, an expansion of the Swedish railway network has started, by constructions of new lines for high-speed trains. The aim is to create a high-speed connection between the most populous cities in Sweden - Stockholm, Göteborg and Malmö, and the rest of Europe. Thereby, the likelihood of faster, longer and heavier foreign trains crossing the Swedish lines is increased. However, this could be problematic since the dynamic response in railway bridges and, consequently, the risk of resonance increases with increasing train speeds. Bridges are usually designed based on contemporary conditions and future requirements are rarely considered, due to e.g. cost issues. Prospectively, the dynamic performance of existing bridges may become insufficient. Hence, the current expansion of the high-speed railway network results in an increased demand of innovative design solutions for new bridges and cost-efficient upgrading methods for existing lines. The aim of the present thesis is to propose a vibration mitigation strategy suitable for new and existing high-speed railway bridges. The main focus is a retrofit method with fluid viscous dampers installed between the bridge superstructure and the supports, which is intended to reduce the vertical bridge deck acceleration below the European design code limits. Furthermore, the intention is to investigate the efficiency of such a system, as well as to identify and analyse the parameters and uncertainties which could influence its functionality. In order to examine the applicability of the proposed retrofit, case studies, statistical screenings and sensitivity analyses are performed and analysed. Two different models, a single-degree-of-freedom system and a finite element model, are developed and compared. From the different models, it is possible to study the influence from the damper parameters, the variability of the material properties and different modelling aspects on the bridge response. After the installation of the fluid viscous dampers, it is found that the acceleration level of the bridge deck is significantly reduced, even below the design code requirements. / I skrivande stund har en utbyggnad av det svenska järnvägsnätet initierats. Målet är att skapa en höghastighetsanslutning mellan de folkrikaste städerna i Sverige - Stockholm, Göteborg och Malmö, och vidare ut i Europa. Därmed ökar sannolikheten att snabbare, längre och tyngre utländska tåg korsar de svenska järnvägslinjerna. Dock kan detta bli problematiskt i och med att järnvägsbroars dynamiska respons och, följaktligen, risken för resonans ökar med ökad tåghastighet. Broar dimensioneras ofta utifrån nuvarande förutsättningar och hänsyn tas sällan till framtida hållbarhetskrav, exempelvis p.g.a. kostnadsbesparingar. Ur ett framtidsperspektiv kan därför det dynamiska beteendet hos befintliga broar komma att bli otillräckligt. Utbyggnaden av höghastighetsnätverket ökar därmed behovet av innovativa konstruktionslösningar för nya broar och kostnadseffektiva uppgraderingsmetoder för befintliga sträckor. Syftet med föreliggande avhandling är att föreslå en metod för att minska de vibrationsnivåer som kan uppstå i både nybyggda och befintliga järnvägsbroar för höghastighetståg. Huvudfokus är en eftermonteringsmetod med viskösa dämpare, som har installerats mellan brons överbyggnad och landfästen, för att minska brobanans vertikala acceleration under gällande europeiska dimensioneringskrav. Vidare avses att undersöka effektiveteten av ett sådant system, samt att identifiera och analysera de parametrar och osäkerheter som kan påverka dess funktionalitet. Fall- och parameterstudier, samt statistiska metoder används och utvärderas för att undersöka tillämpbarheten av den föreslagna vibrationsdämpningsmetoden. Två olika modeller, ett enfrihetsgradssystem och en finit elementmodell, har skapats och jämförts. Utifrån dessa modeller kan påverkan av dämparens parametrar, variabiliteten hos materialegenskaperna och behandlingen av olika modelleringsaspekter studeras. Från resultaten är det tydligt att brobanans accelerationsnivå avsevärt reduceras efter monteringen av viskösa dämpare, till och med under dimensioneringskraven. / <p>QC 20170425</p>