Syftet med denna studie har varit att undersöka, med diskursanalys som metod, hur den som är misstänkt för brott konstrueras och vilka maktdiskurser som kan exponeras i två textmaterial utgivna av det svenska rättsväsendet. Det huvudsakliga empiriska materialet är rapporten Häktningstider och restriktioner och det andra textmaterialet som används av Kriminalvården och som finns tillgängligt för häktade är, Information till häktade. Teorier som används utöver diskursanalys och Michel Foucault, är Erving Goffmans teori om totala institutioner. Uppsatsens resultat visar på att ”den misstänkte” konstrueras i de två textmaterialen, i stor grad som mer än bara misstänkt, utan i flera hänseenden som implicit skyldig, trots att denna bara är misstänkt för brott. Vidare exponeras inom ”häktesdiskursen” en diskrepans mellan två teman: utredning och humanitet. Maktdiskursen eller maktutövandet förekommer i utredningstemat. Det är detta tema som legitimeras i störst utsträckning, på bekostnad av humanitetstemat. Dessa resultat visar på att det Svenska rättsväsendet har en förtryckande funktion mot den som sitter frihetsberövad, misstänkt för brott. Resultaten diskuteras i förhållande till tidigare forskning omfattande både häkte och anstalt som tar upp ämnen som psykisk ohälsa och antiterroristmetoder.