Studien undersöker manliga polisers (o)trygghet genom semi-strukturerade intervjuer. Syftet med studien är att få en djupare förståelse för (o)trygghet inom polisyrket. Intervjumaterialet analyserades utifrån Nils Christies (2001) kriterier för det idealiska offret och emotionssociologi (Wettergren 2013). I intervjuerna fick poliserna berätta om deras egna erfarenheter med (o)trygghet inom ramarna för sitt yrke. Materialet resulterade i tre teman: objektiv otrygghet, subjektiv otrygghet samt den (o)trygga polisen. Studiens resultat visar att poliser upplever både trygghet och otrygghet i yrket, men resonerar olika kring dessa. Samtliga poliser känner sig trygga i sitt yrke men diskuterar otrygga situationer, som de själva definierar som farliga händelser eller situationer där de saknat kontroll. Intervjusvaren visar på att otrygghet kan relateras till både emotionella tillstånd och materiella förhållanden. Polisernas resonemang talar även för att de både förstärker och försvagar emotionsregimen de befinner sig i. Resonemangen tyder också på att de omedvetet framställer sig som ideala offer samtidigt som de försöker upprätthålla sin manlighet. Slutligen diskuteras även hur maktförskjutningar kan tänkas påverka upplevelserna och resonemangen kring (o)trygghet hos poliserna.