Våld i nära relation betraktas idag som ett globalt folkhälsoproblem på grund av dess prevalens  och  de  fysiska  och  mentala  skador  som  det  innebär  för  den  drabbade. Forskning har funnit att en separation från gärningsmannen inte alltid innebär att våldet upphör.  Det finns dock begränsad  forskning gällande vad som gör kvinnor som lämnat ett  förhållande  sårbara  för  att  bli  fortsatt  utsatta  för  våld.  Syftet  med  uppsatsen  vardärmed  att  undersöka  förekomsten  av  sårbarhetsfaktorer  hos  kvinnor  som  lämnat  en manlig partner  som utsatt dem för våld och hur dessa sårbarhetsfaktorer är kopplade till den  bedömda  risken  för  fortsatt  utsatthet.  Materialet  som  studien  byggde  på  var bedömningar genomförda under samtal med 101 kvinnor som deltog i en kurs riktad till personer  som  upplevt  våld  i  nära  relation.  Bedömningarna  bestod  av  bedömda sårbarhetsfaktorer och bedömd risk utifrån SARA:SV samt anteckningar nedskrivna av bedömaren vid samtalen. Korrelationen mellan sårbarhetsfaktorerna  och  den bedömda risken analyserades genom  χ2test  och  odds-  ratio. Anteckningarna analyserades genom en  innehållsanalys  för  att  undersöka  om  det  fanns  ytterligare  sårbarhetsfaktorer  som bedömaren lagt vikt vid. Resultatet visade en hög förekomst av sårbarhetsfaktorer med en  varierad  korrelation  med  den  bedömda  risken.  Innehållsanalysen  resulterade  i  fem teman,  där  ”relationella  problem”  utgjorde  ett  tema  som  inte  omfattades  av instrumentet.  Utifrån  resultatet  drogs  slutsatsen  att  sårbarhetsfaktorer  är  av  vikt  att beakta  vid  bedömning  av  risk  för  fortsatt  utsatthet  och  att  de  brottutsatta  kvinnornas relationella  problem,  utifrån  dess  anknytning  till  dynamiken  och  normaliseringen  av våldet samt risk för allvarligt/dödligt våld, bör övervägas att inkluderas i manualen. Nyckelord: partnervåld, brottsutsatta kvinnor, sårbarhetsfaktorer, riskbedömning / <p>2013-06-11</p>