Background: Ruptures in the pelvic floor muscles is the most common childbirth injury. It affects 70 – 85 percent of the Swedish women who gives birth every year. Childbirth injuries can cause lack of motor control of the pelvic floor muscles, decreased participation and activity in the womens every day life. It also can affect the qualilty of life. The physiotherapists role in care for these patients is to examine and treat the patients problems in a biopsychosocial way to work for health benefits and provide further injuries. Purpose: The purpose is to examine physiotherapists experience of examination and rehabilitation of women with ruptures in the pelvic floor muscles caused by childbirth injuries. Method: In a qualitative descriptive interview study with a appropriate selection, interviews was done with six physiotherapists who is operative in womens health. A semi structured interview guide was used and then a manifest qualitative analysis was done with an inductive approach. Result: The analysis process showed five main categories in terms of the physiotherapists experience of examine and treat women with muscle ruptures in the pevic floor caused by childbirth injuries: ’Examination and treatment in body structure and body function level’, ’to build trust between therapist and patient’, ’work with the patients fear-avoidance behaviour’, ’work in team with other professionals’ and ’inform the patient about the injury in early state’. Two of the five main categories were divided into under categories associated to the main categories. Conclusion: The informants in the study experienced that there is a necessity to examine and rehabilitate patients out of their individual needs. They experienced that it was important to talk about the worry a lot of the patients with injuries in the pelvic floor feel and to build trust to avoid catastrophizing and fear-avoidance behaviour. / Bakgrund: Bristningar i bäckenbotten till följd av förlossning drabbar 70 - 85% av kvinnorna som föder barn i Sverige varje år. En förlossningsskada kan leda till försämrad motorisk bäckenbottenkontroll, nedsatt aktivitets- och delaktighetsförmåga samt sänkt livskvalité. Fysioterapeutens roll är att undersöka och behandla patienterna med ett biopsykosocialt synsätt för att verka hälsofrämjande och skadeförebyggande. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters erfarenheter av undersökning och behandling av kvinnor med förlossningsskada i bäckenbotten. Metod: I en kvalitativ beskrivande intervjustudie med ändamålsenligt bekvämlighetsurval intervjuades sex fysioterapeuter/sjukgymnaster verksamma inom området kvinnohälsa utifrån en semistrukturerad intervjuguide. En manifest kvalitativ dataanalys med induktiv ansats genomfördes. Resultat: I analysprocessen framkom fem huvudkategorier om informanternas erfarenheter av undersökning och behandling vid förlossningsskador i bäckenbottenmuskulaturen: undersökning och behandling på kroppsstruktur- och kroppsfunktionsnivå, att bygga förtroende mellan fysioterapeut och patient, arbeta med rädsla och undvikandebeteende hos patienten, samarbete med andra professioner och informera om skadan i ett tidigt skede. Två av de fem huvudkategorierna delades in i underkategorier. Slutsats: Utifrån studiens resultat visade informanternas samlade erfarenheter att behovet är stort att undersöka, individanpassa behandling och bemöta oro hos den berörda patientgruppen som drabbas av bäckenbottenskada. Även att bygga förtroende för att undvika katastroftankar och eliminera rädsla-och undvikande beteende hos patienterna.

Bakgrund: Förlossningsskador och andra besvär postpartum är vanligt förekommande. Fysioterapi har visat sig ha stark evidens för att hjälpa med smärta och funktion för dessa besvär. Trots detta används fysioterapeuter i mycket liten utsträckning inom förlossningsvården. Syfte: Syftet var att kartlägga prevalensen och omfattningen av förlossningsskador och andra besvär samt att ta reda på hur rehabiliteringsprocessen såg ut. Metod: En kvantitativ ansats med empiristisk-atomistisk design användes. Kartläggningen gjordes med hjälp av en digital enkät som delades i allmänna facebookgrupper riktade till mammor och kvinnor. Den insamlade datan analyserades med hjälp av frekvenstabeller, Pearsons korrelationskoefficient samt Chi2-test. Resultat: Över 80% av deltagarna hade fått en bristningsskada vid förlossning, där majoriteten fått grad 2. Av deltagarna uppgav 63% att de haft besvär efter förlossningen och 50% uppgav att de hade kvarstående besvär idag. Majoriteten uppgav att de haft multipla besvär, där inkontinens var vanligast förekommande. Efter återbesök hos barnmorska uppgav 54% att de inte fått någon information om sina besvär och 72% fick ingen information om rehabilitering för dem. Hälften av alla deltagare hade utfört någon form av rehabilitering efter sin förlossning, där bäckenbottenträning var det absolut vanligaste. 62% visste inte om att man kan söka hjälp hos en fysioterapeut för förlossningsrelaterade besvär.  Konklusion: Utbredningen av förlossningsrelaterade besvär är stor och många lever med kvarstående besvär långt efter sin förlossning. Fysioterapi är en outnyttjad resurs och fysioterapeuter bör med fördel kunna användas som en del av den standardiserade förlossningsvården i Sverige idag. Fler högkvalitativa studier behövs för att öka kunskapen inom ämnet. / Background: Childbirth injuries and other postpartum complications are common. Physiotherapy has shown strong evidence for helping with pain and function related to these complications. Despite this, physiotherapists are rarely used in standard maternity care.  Objective: The objective was to map the prevalence and extent of childbirth injuries and other complications, as well as to understand the rehabilitation process.  Method: A quantitative approach with an empiricist-atomistic design was used. The mapping was conducted using a digital survey shared in general Facebook groups targeted at mothers and women. The collected data were analyzed using frequency tables, Pearson’s correlation coefficient, and Chi-square tests.  Results: Over 80% of participants had suffered a perineal tear during childbirth, with the majority experiencing a second-degree tear. Of the participants, 63% reported complications after childbirth, and 50% reported having ongoing issues today. The majority reported multiple complications, with incontinence being the most common. After follow-up visits with a midwife, 54% stated they received no information about their complications, and 72% received no information about rehabilitation for them. Half of all participants had undergone some form of rehabilitation after childbirth, with pelvic floor exercises being the most common. Additionally, 62% did not know that they could seek help from a physiotherapist for childbirth-related complications.  Conclusion: The prevalence of childbirth-related complications is high, and many live with persistent issues long after childbirth. Physiotherapy is an underutilized resource, and physiotherapists should be integrated into the standardized maternity care in Sweden today. More high-quality studies are needed to increase knowledge in this field.